Etikett: svimning

SVIMMADE PÅ TOALETTEN

Varning för känsligt innehåll:
Den jobbigaste flashbacksen efter aborten är utan tvekan när jag går på toaletten. När vi aborterade vår älskade son gick det till så att jag krystade ut honom sittandes på en toalett med ett bäcken i. (Det är standard att göra så i Sverige.) Detta har gjort att toalettbesök är extremt jobbigt och triggade för mig då det naturligtvis får mig att återuppleva den traumatiska stunden. Jag känner hur jag krystar ut honon, hör ljudet av honom slå emot plastbäckenet under mig och sedan känslan av navelsträng som dinglar mellan benen. Nu i början är det extra jobbigt då jag fortfarande har problem med smärtor i magen och musklerna inte är helt återställda, vilket innebär att vissa toalettbesök är yttest smärtsamma även fysiskt. 
Detta hände för en stund sedan. Flashbacksen attackerade mig, smärtorna i magen tog över och det svartade för ögonen på mig och när jag vaknar till igen ligger jag på golvet, helt kallsvettig och hyperventilerar. Jag lyckades tillsist låsa upp dörren och min man öppnar med oro i blicken. Stackarn, jag måste ha skrämt livet på honom. Han lyckades iallafall få upp mig till sovrummet och nu ska jag vila lite. 

SKRÄMMANDE BLODTAGNING

Idag var det blodprov på schemat! Inför remissen till IVF var vi båda två tvungna att ta nya blodprov. Vi begav oss till Borås sjukhus och allting kändes bra. Cristian har förmågan att bli lite svag efter blodprov, så vi bestämde att han skulle ta blodprovet först så han slapp se mig tömmas på blod. Vi meddelade detta för sjuksköterskan och hon satte igång. Nålen gick i och röret började tömmas och han såg ut att må riktigt bra. Han distraherade sig själv med att räkna, men några sekunder efteråt ändrades allt. Han blev helt tyst, vit i ansiktet och ögonen blev helt tomma – han hade svimmat. Sjuksköterskan tryckte snabbt på larmknappen och tre sjuksköterskor sprang in i rummet för att försöka få liv i honom. En tog tag i hans fötter och höll dom uppe i luften, den andra ställde sig vidhans ansikte och försökte få liv i honom med smärtstimulering och den sista ställde sig hos mig för att kolla hur jag mådde. Cristian började spasma och rycka i hela kroppen och efter de längst 10 sekunderna i mitt liv fick han äntligen färg i ansiktet igen och han öppnade munnen igen och sa förvirrande – Vad många ni blev…
Han skrämde verkligen livet ur mig! I hans förflutna har det hänt att han blivit vit i ansiktet av läkarbesök och fått lågt blodtryck, men jag hade aldrig sett honom bli medvetslös. Men tack och lov för sjuksköterskan som arbetade med honom. Hon var jätteduktig, snabb, behöll lugnet och lyckades få honom på benen igen. I en och en halv timme fick han ligga ner medan vi överöste honom med klubbor, vatten och Coca Cola, men sen var han äntligen redo att ställa sig upp och åka hem. Själv fick jag tagit mitt blodprov och sjuksköterskorna var nervösa över att jag skulle svimma också, men jag lyckades hålla mig vid liv och jag kunde ta hem min älskade make hel och ren. Vi unnade oss med att käka Burger King och nu ligger han i sängen och vilar. 

Jag fick även kontakt med min läkare idag. Vi bestämde att jag ska fortsätta ta Letrozolen tills det är dags för IVF. Vi har fått ett nytt recept och nästa cykel ska vi börja ta dom igen. Jag fick även svar på många av de frågor jag samlat på mig under månaderna, vilket känns skönt! 
Nu blir det att fortsätta ta tabletter,na fortsätta hoppas att progesteronet blir högre och fortsätta önska att det snart är vi som har vår efterlängtade bebis i famnen. Vi ska lyckas!

© 2021

Tema av Anders NorenUpp ↑