Etikett: sjukhusbesök

DET BLEV ATT INTE JOBBA

Idag träffade jag min andra läkare, min privata läkare som jag hade långt innan alla bilresorna till Borås startade. Vi pratade en stund om vad jag haft för mig sen sist vi sågs, vilket var en hel del. Jag berättade om utredningen och förklarade att jag känner igen mycket av de symptomen jag hade för 2 år sedan då jag blev sjukskriven. Vi pratade om att min sömn nu är summerad till noll, att jag har svårt att koncentrera mig och att energin inte finns till. Han höll med om att sjukskrivning är nästa bästa steg, så jag kommer nu vara sjukskriven på heltid fram till efter påsklovet och sedan blir det sjukskrivning på halvtid fram till maj. 

Efter läkarbesöket åkte jag till jobbet. Jag kände att trots min sömnbrist ville jag jobba en sista dag och få träffa eleverna och säga hejdå till mina kollegor. Samtliga var eniga med mitt beslut och var stöttande, trots att jag känner mig riktigt värdelös. Detta blir nu andra sjukskrivningen på 2 år och jag gillar inte hur det låter. Jag älskar mitt jobb! Jag är bra på mitt jobb och jag vill vara en av dom lyckliga som går till jobbet varenda dag och inte är ständigt sjuk, trött eller utmattad. Jag vill hoppas att jag kan bli den tjejen en vacker dag. Men idag är jag inte det, idag är jag den sjuka tjejen som inte kan jobba – och det får jag väl leva med, för tillfället. 

SKRÄMMANDE BLODTAGNING

Idag var det blodprov på schemat! Inför remissen till IVF var vi båda två tvungna att ta nya blodprov. Vi begav oss till Borås sjukhus och allting kändes bra. Cristian har förmågan att bli lite svag efter blodprov, så vi bestämde att han skulle ta blodprovet först så han slapp se mig tömmas på blod. Vi meddelade detta för sjuksköterskan och hon satte igång. Nålen gick i och röret började tömmas och han såg ut att må riktigt bra. Han distraherade sig själv med att räkna, men några sekunder efteråt ändrades allt. Han blev helt tyst, vit i ansiktet och ögonen blev helt tomma – han hade svimmat. Sjuksköterskan tryckte snabbt på larmknappen och tre sjuksköterskor sprang in i rummet för att försöka få liv i honom. En tog tag i hans fötter och höll dom uppe i luften, den andra ställde sig vidhans ansikte och försökte få liv i honom med smärtstimulering och den sista ställde sig hos mig för att kolla hur jag mådde. Cristian började spasma och rycka i hela kroppen och efter de längst 10 sekunderna i mitt liv fick han äntligen färg i ansiktet igen och han öppnade munnen igen och sa förvirrande – Vad många ni blev…
Han skrämde verkligen livet ur mig! I hans förflutna har det hänt att han blivit vit i ansiktet av läkarbesök och fått lågt blodtryck, men jag hade aldrig sett honom bli medvetslös. Men tack och lov för sjuksköterskan som arbetade med honom. Hon var jätteduktig, snabb, behöll lugnet och lyckades få honom på benen igen. I en och en halv timme fick han ligga ner medan vi överöste honom med klubbor, vatten och Coca Cola, men sen var han äntligen redo att ställa sig upp och åka hem. Själv fick jag tagit mitt blodprov och sjuksköterskorna var nervösa över att jag skulle svimma också, men jag lyckades hålla mig vid liv och jag kunde ta hem min älskade make hel och ren. Vi unnade oss med att käka Burger King och nu ligger han i sängen och vilar. 

Jag fick även kontakt med min läkare idag. Vi bestämde att jag ska fortsätta ta Letrozolen tills det är dags för IVF. Vi har fått ett nytt recept och nästa cykel ska vi börja ta dom igen. Jag fick även svar på många av de frågor jag samlat på mig under månaderna, vilket känns skönt! 
Nu blir det att fortsätta ta tabletter,na fortsätta hoppas att progesteronet blir högre och fortsätta önska att det snart är vi som har vår efterlängtade bebis i famnen. Vi ska lyckas!

ÄNNU ETT BLODPROV

Just nu sitter jag på Borås Sjukhus och ska ännu en gång ta ett blodprov för att se om progesteronet har ökat i värde. För att sammanfatta kort så är jag nu i andra omgången av Letrozol då mitt progesteron är för lågt och jag därmed inte får ägglossning. Första omgången körde vi på en enkeldos och då ökade värdet från 3 till 17. Då bestämde sig läkaren att jag skulle köra en dubbeldos och det har jag nu gjort under denna cykeln. Denna cykeln har jag även testat stenhårt med ägglossningsstickor och dom visade en stegring i cd 15 men det var däremot inte starkt nog för att tolkas som ett positivt. På min instagram blev det en diskussion om att de kan vara att RFSU testen är dåliga och ofta inte visar rätt. Däremot tror jag idag starkt att mitt värde ännu inte är högt nog och att jag även denna månad inte hade ägglossning. Mina symptom tyder på att mens snart kommer och detta blodprov kommer troligen bekräfta min hypotes. 

BLODPROV PÅ SÖS

Då sitter man i Borås igen. I ett illaluktande väntrum på Provtagningen och väntar på sin tur. Idag är det blodprov på agendan, för att kolla progesteronet och på så sätt kolla så att jag fått ägglossning och att dosen av Letrozol stämmer.
Efter att mina läsare av bloggen och även på min Instagram har ökat har jag fått en hel del nya kvinnor att prata med och dela erfarenheter med. Härromdagen pratade jag med en kvinna som tyckte det var ytterst märkligt att jag enbart tog blodprov för att kolla min ägglossning. Hon gjorde ultraljud för att bekräfta sin ägglossning. Det tycker jag också är märkligt… Då mitt dilemma är att jag inte får någon ägglossning alls och tar Letrozol för att framtvinga en, anser jag att ett ultraljud borde vara effektivare än ett blodprov.

Finns det någon där ute som har kunskap om detta och kan bidra med ett förstårligt svar?

© 2021

Tema av Anders NorenUpp ↑