Etikett: panikattack

NU HÄNDER DET GREJER!

I förra blogginlägget skrev jag om mitt förra ultraljud, där jag fick äran att träffa barnmorskan med både attitydsproblem och saknad av empati. Nu har jag en uppdatering!

I måndags hade jag ännu ett ultraljud och alla tankar och känslorna inför äggplocket och även från bemötandet jag fick under förra ultraljudet gjorde att när jag klev in på Sahlgrenska var jag i en full blown panikattack. Jag hade även turen att hamna mitt i en bilolycka OCH byggtrafik påväg till sjukhuset, så stressen i kombination till panikattacken gjorde att jag hyperventilerade, svettades, var snurrig och hade blodsmak i munnen. Jag fick sitta i väntrummet i 10 minuter och jag tycker synd om de människor som var i väntrummet med mig.
Så när jag fick komma in till ultraljudet märkte läkaren direkt att någonting var fel. Jag berättade kort min oro över äggplocket och uppmanande honom att läsa min journal för det skulle ge honom den infon han behöver. Han lugnade mig och berättade att han var väl informerad om min journal och föreslog att vi kollade äggblåsorna först och sedan tar vi det därifrån.

Vi gjorde undersökningen och konstaterades att det fanns 6 mogna äggblåsor och många små som förhoppningsvis kan mogna till sig till äggplocket, som han berättade blir på torsdag (alltså imorgon när jag skriver detta!!).
Efter undersökningen visades jag till ett barnmorskerum där vi skulle gå igenom allt jag behöver veta inför äggplocket. Jag fick träffa en ny barnmorska (tack och lov inte hon med attitydproblem) och jag kände sånt lugn med henne att jag berättade precis allt – om de hemska bemötandet jag kände att jag fick förra gången, min oro över att göra äggplocket utan Cristian och rädslan över att bli gravid igen. Jag berättade för henne att han har tagit Covid-19 test och att det var negativt, att vi är redo att ta alla försiktighetsåtgärder vi kan för att inte riskera andra och att han inte behöver vara med i själva operationssalen – utan att mitt behov är att han får vara i vårt väntrum innan och efter operationen. Hon tyckte det lät som ett bra förslag och sa att, eftersom vi hade sådant unikt fall så skulle hon kolla upp möjligheten att låta Cristian få vara med mig den dagen. Min haka flög till golvet av förvåning, speciellt eftersom den förra barnmorskan helt hade avvisat det förslaget. Samtidigt så vågade jag inte tro på henne, utan fick känslan av att hon sa att hon skulle kolla upp möjligheten för att få förtroende hos mig och lugna ner mig. Men till min stora förvåning – hon ringde mig igår och sa att hon hade ordnat så att jag får ett eget väntrum och att Cristian får vara med mig där. Hon gav oss instruktioner på hur han skulle göra för att få komma in och önskade oss lycka till.

Detta betyder alltså att imorgon, torsdagen den 29 oktober. Exakt 1 år, 1 månad och två dagar efter förra IVFEN ska vi alltså bege oss till Sahlgrenska ännu en gång för vårt andra äggplock. Jag är fortfarande jättenervös, men jag och barnmorskan har lagt fram ett förslag på vilka mediciner jag ska få för att förenkla proceduren för mig och förhoppningsvis blir vi gravida även denna gången.

Bilden tagen förra året på vår första IVF

PANIKÅNGEST-ATTACK

Imorgon är det dags för mig att återgå till jobbet och som jag skrev igår är det många känslor kring det, både bra känslor och nervösa känslor. Min största oro är sömnen, då det fortfarande är ett stort problemområde för mig. Jag drömmer inte mardrömmar längre, tack och lov men jag har svårt att somna och jag drömmer väldigt vivida drömmar. Detta bidrar till att jag aldrig känner mig utvilad, vilket ni förstår även påverkar min ork och mitt välmående.

Just idag är jag konstant nära till en panikattack. Jag har hjärtklappning, svårt att ändas, jag är snurrig och svag så jag kommer ligga i soffan hela dagen och försöka lugna ner mig. Jag har lovat att gå en promenad med honom senare ikväll och det kommer förhoppningsvis hjälpa mig.
Så vilka känslor känner jag just nu som får mig att känna mig såhär: jo, det är en kombination av flera situationer som nu gör att det börjar bli överväldigande. Först av allt acceptansen att åka tillbaka till jobbet. Andra delen är acceptansen att livet inte blev som det skulle. Idag skulle jag egentligen förbereda mig för min sons födelse som skulle varit om 8 dagar, men så blev det ju inte. Tredje delen är tristessen av Corona. Jag har alltid varit en social tjej som älskar att gå på restauranger, bio, bowling och se teater men pågrund av Corona har jag inte kunnat göra något av de, vilket har gjort mig väldigt rastlös och understimulerad. Sedan har det även, på toppen av allt detta även varit mycket drama i min vänskapskrets och nu har det även börjat påverka mig och Cristian. Jag ska inte gå in på detaljer för att respektera de drabbade, men dramat har blivit såpass mycket nu att jag valt att helt exkludera mig själv för min hälsas skull. Jag har kommit fram till att jag kan ha åsikter om allt som hänt men jag kan inte påverka situationen eller de inblandade, så jag tar avstånd nu och fokuserar på att överleva de kommande 10 dagarna och bearbeta min sorg.

Avslutningsvis vill jag även berätta att jag ska börja spela in videos för Youtube igen. Jag har fått frågor om detta och jag har under sommaren tagit avstånd, just för att kunna vila upp mig och finna mig själv igen. Däremot nu, när vardagsrutinerna kommer att komma tillbaka kommer jag ta mig tid att spela in videos på mina lediga måndagar. Jag har ett flertal videos planerade, så oroa er inte – jag har inte försvunnit!

© 2021

Tema av Anders NorenUpp ↑