Etikett: ivf start

NU KÖR VI IGÅNG

På tisdagen hade jag en väldigt jobbig dag. Mensen var beräknad att komma då och i kombination till min lediga dag. Detta resulterade en hel dag av frustrerande väntan (samt några panikattacker på det). Den kvällen däremot kom mensen och på natten till torsdagen drog den igång på riktigt. Direkt på morgonen på torsdag ringde jag till Sahlgrenska och berättade att den hade kommit och att vi nu är redo att starta vår första IVF cykel. Hon gav oss tummen upp att starta idag, fredag och vårt första ultraljud är på onsdag den 13e. 

Så detta betyder att ikväll klockan 20 kommer jag ta min allra första spruta, vilket är Gonal-F. Jag är inte orolig för själva sprutandet, trots att jag har en extremt sprutfobi. Jag antar att detta året av regelbundna blodprov har gjort en hel del på den fronten. Vad jag däremot är orolig för är biverkningar då jag hade några rejäla under min Letrozol period. Jag vet att några av mina läsare gör IVF eller har gjort IVF tidigare, vad hade ni för biverkningar av Gonal-F? Ni får även gärna berätta era biverkningar i kombination med även Fyremadel, som jag även ska ta om några dagar. 

PANIKATTACKER

Nu är det bara några dagar kvar tills mensen är beräknad att dyka upp, vilket innebär att vi då äntligen kan starta vår IVF. 
Fram tills nu har jag känt mig otroligt lugn och beredd på vad som komma skall, men i torsdags kväll började jag få panikattacker och har haft varenda dag fram tills nu. Mina panikattacker ser ut att jag får hjärtklappning, extrem klaustrofobi och social ångest men jag får även ticks i mån av nagelbitning och nagelrivning samt att det börjar pulsera i mina armar. Mycket obehagligt och i vanliga fall brukar jag ha dessa attacker i några timmar, men denna gången har jag alltså haft dom i flera dagar. 

Under dessa attackar startar även en mängd ohälsosamma och farliga tankar i mitt huvud, såsom självskadebeteende, rädslor över att exempelvis död eller att någon i min närhet ska dö eller lämna mig och dessa tankar är vanliga för mig i dessa perioder. Nu däremot har jag även märkt rejäla rädslor över IVFen. Exempelvis att jag ska få rejäla bieffekter av sprutorna att jag kommer må dåligt, att få missfall, att Cristian ska lämna mig för att han inte längre orkar med denna process och den värsta är att jag ska dö under äggplocket. Majoriteten av dessa rädslor är extrema och är ren paranoia och kan därmed enkelt avledas bort. Däremot är rädslan över äggplocket någonting som faktiskt oroar mig. Jag har aldrig i hela mitt liv gjort en operation (och äggplocket klassas som en operation), vilket innebär att jag aldrig har blivit sövd innan eller fått lugnande så jag har alltså ingen aning om jag är allergisk mot några läkemedel eller inte. Man har ju hört historier av människor som dör under de enklaste operationerna och min brist på denna erfarenhet oroar mig skarpt just nu.  Det som även oroar mig just nu och som är en väldigt ny rädsla är att jag kommer att få göra allt detta själv. Löjlig rädsla egentligen då det är jag själv som bestämt det, men nu när det närmar sig börjar jag faktiskt ångra att jag varit så hård på den punkten. 
För er som missat den detaljen så har min man Cristian svimmat under tre av våra läkarbesök. Han svimmar av bara tanken av sjukhus, blod och sprutor. Första svimningen skedde under ett av våra blodprov (den kan ni läsa mer om på min Instagram: sanniilynn) och den andra gången svimmade han under ett av mina gynekologundersökningar. Då stod han bredvid mig och höll mig i handen och sedan satte han sig ner på golvet och var helt vit i ansiktet. Sista gången han svimmade var under vårt första IVF besök och då svimmade han av att vi enbart pratade om processen. 
På grund av att han svimmar så har han och jag gjort ett deal om att han ENBART får följa med till läkaren i fortsättningen om han klarar av att själv ge mig någon av sprutorna, vilket jag vet han inte kommer att klara av. Jag har därmed förberett mig på att jag ska ta med mig en väninna istället och inte låta Cristian följa med. Låter hemskt, men jag kan inte koncentrera mig på det vi ska göra om jag ständigt ska oroa mig om hur han mår. Jag kommer ha tillräckligt att oroa mig för som det är! 

Ja, som ni märker är det mycket tankar och oroligheter inför nästa vecka. På tisdag är min mens beräknad och jag hoppas verklighen att det inte är sen denna gången utan att vi faktiskt kan få starta så snart som möjligt! Denna väntan tar kål på mig och jag orkar helt enkelt inte mer. Jag vill bara sätta igång, hur orolig och nojig jag än är!  

IVF START

Vilken start på veckan det blev! I måndags runt 9.30 satt jag i soffan och tittade på tv. Jag var hemma från jobbet då jag inte kände mig riktigt hundra och mitt i allt ringde det på telefonen – från ett dolt nummer! I 6 månader har jag haft mobilen vid min sida hela tiden och dygnet runt ifall att det dolda numret skulle ringa, och nu gjorde det äntligen det. Det var Sahlgrenska som berättade att de hade fått en avbokning och de frågade om vi kunde komma till dom redan dagen efter. Naturligtvis så sa jag (eller nästan skrek) ja och dagen efter åkte vi dit för vårt första IVF möte. Väl på plats fick vi träffa både vår läkare och barnmorska. De började med att berätta kort om hur processen skulle gå till, men vi avbröts av att min älskade make svimmade och fick lägga sig ner på golvet. Vit i ansiktet och knappt kontaktbar fick han gå till rummet bredvid och vila, medan jag fick fortsätta mötet på egen hand. Vi diskuterade möjligheten att jag kan ha PCOS (Polycystiskt ovarialsyndrom, vilket innebär att man har många äggblåsor på ena eller båda äggstockarna och samtidigt ofta mycket testosteron i kroppen). Vi gjorde ett ultraljud och kunde konstatera att jag har 2 av de 3 kriterier som krävs för att man ska få diagnosen PCOS. Då jag inte hade alla kriteringarna blev det nu nedskrivet att vi har oförklarlig barnlöshet. På ultraljudet kunde hon däremot se att allt såg fint ut och att jag har goda möjligheter för IVF. Någonting som gjorde saken lite svårare var att på mitt blodprov kunde hon se att mitt immun mot Röda hund var lägre än hon hade önskat. Hon beordrade mig att ta om vaccinet innan vi kunde starta med medicinerna. Man får även inte bli gravid inom en månad efter att man tagit det vaccinet, så det bestämdes att 3 november skulle vi sätta igång. Jag kommer att göra en video i helgen där jag berättar mer om hur mötet gick till men även exakt vilka mediciner jag kommer att ta och hur processen kommer att se ut. Sammanfattningsvis är vi nöjda med vårt första möte. Det var lite synd med fördröjningen innan vi kan starta, men vi är så glada att äntligen få komma igång med processen. Nu ska vi bara låta min kropp vila efter alla mediciner och förbereda oss till max inför november. ÄNTLIGEN!!!

© 2021

Tema av Anders NorenUpp ↑