Nu känner jag mig äntligen redo att berätta för er om hur det gick på infertilitetsundersökningen. Väntan har varit brutal, men nu var det äntligen dags. När vi kom fram till sjukhuset fick vi vänta i väntrummet som var fylld av nyblivna mammor och bebisar i mängder. Tack för den ironin! 
Väl inne hos läkaren satte vi oss ner och pratade med henne Hon läste igenom våra papper och pratade om våra misstankar. Hon frågade oss vem av oss som skulle gå först och vi valde Rovan. Doktorn berättade direkt att hans simmare var perfekta och att allt såg bra ut för honom. Han var nära att hoppa av glädje, men hejdade sig tvärt när han insåg att ”helvete, det måste ju betyda att…” Jajamän, och rätt hade han. Det var som jag hade bevarat – det är mig det är fel på. Doktorn berättade att jag hade ett lågt progesteronvärde, vilket innebär att jag inte får ägglossning. Hjärtat sjönk på mig och Rovan tog genast min hand.  Efter den underbara nyheten fick jag sätta mig i gynekologstolen. Doktorn tittade på min livmoder, äggledare och äggstockar och konstaterade att livmodern såg bra ut och att jag hade massvis med ägg. Det kändes därmot att höra och hon konstaterade att det underlättade rejält. De gjorde även en sköljning av mina äggledare. De fyllde en ballong med vätska och vätskan fick rinna genom mina äggledare för att kolla så att de inte är någon skit i vägen. Även där sa hon att det såg bra ut. Då märkte jag dock att Rovan släppte min hand för han hade svimmat. Stackarn är inte bra på sjukhus… Så, summan av kontentan är att jag har lågt progesteron och därmed inte får ägglossning. Jag har fått utskrivet Letrozol som ska framtvinga ägglossning. Planen är att 2 dagar efter startad mens ska jag ta 1 tablett dagligen i 5 dagar. Sen är det bara att ligga på och hoppas att det räcker. Fungerar det inte ska vi kontakta läkaren igen för ett nytt blodprov för att se om vi behöver öka dosen. Detta ska vi göra i 3 omgångar och funkar inte det blir det att skriva upp sig i kön för IVF.