Etikett: gravid

EN PERFEKT RUL

Idag hade vi vårt rutinultraljud och vi har varit två nervvrak hela helgen. Som vi har längtat och fruktat denna dagen!

Så imorse begav vi oss till Barnmorskehuset och jag kan erkänna att jag bara fick 3 timmar sömn inatt, så orolig var jag OCH dom få timmar sömn jag faktiskt fick gick åt att drömma om penisar. Sjukt, men sant. Cristian sov däremot bra men han rörde sig mer än vanligt, så lite orolig var han nog.

Vi valde att göra ett privat RUL helt enkelt för att Cristian skulle få följa med. Vi valde även samma klinik och barnmorska som förra gången, för att vi var så nöjda med hur de hade hanterat förra årets kaos. Vi tänkte även att hon skulle komma ihåg oss och veta exakt vad hon skulle leta efter. Däremot när vi satt i väntrummet insåg jag hur korkat det var att välja samma som sist, för jag fick rejäla flashbacks och hade svårt att hålla min puls nere. Allt lixom kom tillbaka – Cristian som ligger på golvet heltvit i ansiktet och livrädd över fyndet av avvikelser, barnmorskan som hämtar sin kollega för att verkligen dubbelkolla så hon ser rätt, väntan i väntrummet medan de fixar en remiss till oss och helt enkelt att återuppleva känslan av maktlöshet och ren förtvivlan.

Barnmorskan ropade in oss och hon kom mycket riktigt ihåg oss. Vi pratade kort om vad som hade hänt efter mötet hos dom förra året och om avbrytandet av graviditeten. Sedan satte vi igång och Cristian fick se bebisen för första gången. Det leendet han hade kommer jag aldrig att glömma och han höll mig hårt i handen medan ögonen var helt fästa på varelsen på tvskärmen. Barnmorskan började titta på hjärtat och organen i magen och pratade högt och glatt om hur bra allt såg ut, men jag ville bara se hjärnan och ventriklarna. Hon fortsatte till huvudet och berättade att hon såg hjärnhalvorna bra och även hjärnbalken (vilket aldrig hittade hos Gabriel) men bebisen bestämde sig för att bråka med oss och vände på sig, så jag fick gå på toaletten och sedan hoppa lite för att få den att vända på sig. Allt för att bråka med mamma. När jag kom tillbaka lyckades vi hitta ventriklarna och dom mätte rätt och såg bra ut – tack o lov! Och så fort det var bekräftat så kollapsade jag – all stress och oro som jag haft under denna graviditeten släppte äntligen och jag tror faktiskt att jag somnade (eller iallafall försvann en stund).

Sedan kom vi till den delen vi hade sett fram emot mest – könet! Det krävdes inte någon lång stund för barnmorskan att se vad de var för kön och hon var 100% säker på hennes sak. Vi ska ha en …….

Haha nej, det får ni inte veta än! Jag och Cristian har ordnat så att vi ska ha ett digitalt möte med våra familjer och vänner på söndag och då ska dom få veta könet. Efter det är tanken att vi ska publicera nästa Youtube video där vi berättar för er alla om vad som kommer att komma i juli. Så missa inte det!

Här är vårt underverk!
Vad tror ni – är det en pojke eller en flicka?

ÄNTLIGEN LITE RÖRELSER

Just nu är jag i vecka 17 och som ni alla vet vid det här laget så närmar sig rutinultraljudet, vilket är något vi är riktigt nervösa över. Däremot har universum äntligen gett oss ett break, för i några dagar nu har jag känt fosterrörelser – vilket känns helt otroligt! Ni som följde oss under förra graviditeten vet att jag aldrig kände några rörelser med Gabriel och att vi tog det som ett bevis på att han inte var frisk, så att känna fosterrörelser i denna graviditeten känns verkligen som ett tecken från ovan och ger mig ett lugn att allting kommer gå bra denna gången. Hoppas verkligen det! <3


IDAG VAR DET KUB

Hela gårdagen lyckades jag sysselsätta mig utan att tänka på det kommande läkarbesöket, men strax innan läggdags bröt jag ihop av nervositet och jag var otröstlig i en hel timme. När jag vaknade morgonen efter var jag fortfarande nervös, så illa så jag fick lägga mig på golvet och hyperventilera när det var dags att åka och detta visar ju tydligt hur traumatiserad jag är efter förra graviditeten med Gabriel. Jag är så traumatiserad att jag helt enkelt inte kan tro att det kommer att bli annorlundare denna gången. Jag förbereder mig ständigt att få dåliga nyheter och att ännu en gång tvingas föda ett dött barn. Och då de både graviditeterna har varit identiska så känns det som att jag återupplever alltigen och att historien ska upprepas även denna gången.

Men tack och lov fick vi inte dåliga nyheter under detta läkarbesöket, vi fick de bästa möjliga! Testerna visade att vi har obefintlig chans till någon av kromosomavvikelserna och ultraljudet visade ett friskt barn som mättes rätt och var väldigt aktivt, vilket var väldigt skönt att se. Jag fick se alltfrån vinkningar till sparkar och kullerbyttor – hur gulligt som helst!

Så med detta läkarbesöket bakom oss kan vi börja slappna av och börja tro att detta barnet kommer att stanna hos oss. Men vi kommer tyvärr inte kunna slappna av helt förrän om 4 veckor då vårt RUL är.
För er som följt oss vet att det var under RULen vi fick veta om avvikelserna med Gabriel, så det är det läkarbesöket vi fruktar mest. Samtidigt är det efter det besöket som vi kan börja slappna av helt, så vi både längtat och fruktar det samtidigt. Vi kommer att göra vårt RUL på Barnmorskehuset även denna gången, dels för att Cristian ska få följa med och då vi tyckte de var så professionella och skickliga förra gången med Gabriel. Tre dagar senare har vi utöver det även erbjudits en specialscreening för att med bättre maskiner noggrannare kan kolla så att allt är okej. Så efter de två läkarbesöken kan vi vara helt säkra på situationen och kunna njuta av graviditeten på riktigt.

SNART KUB

På måndag är det dags för KUB pch jag är hur nervös som helst. Vi kom snabbt överens med min barnmorska om att göra en KUB för att utesluta allt som kopplas till död (trisom 18 och trisom 13). Jag är därmed inte orolig för trisom 21, som är Down Syndrom då både jag och Cristian arbetar med barn med funktionsvariationer. Så den största oron är just dom som klassas som icke livsdugliga. Vill ni läsa mer om de olika så får ni googla för jag orkar inte gå igenom all den skiten igen.

Jag vill förtydliga att jag inte tror att vi kommer få hög risk för någon av kromosomavvikelserna. Däremot är jag så traumatiserad från förra graviditeten att jag är LIVRÄDD att det ska hända igen och jag har sån tur som har en barnmorska som förstår min oro och gör allt för att hjälpa mig att lugna mig och erbjuder mig de undersökningar och ultraljud jag behöver för att få så mycket fakta som möjligt. Det sorgliga är dock att det spelar ingen roll hur många läkarbesök och undersökningar vi än gör – är det något fel även denna gång så finns det inget vi kan göra för att förhindra det och det är ingen lugnande känsla.

ALLA ❤ DAG ANNONCMENT

Idag är det Alla ❤ Dag och jag och maken firar det med att ha en långhelg i Värmland i stugan, bara han och jag. Jag har äntligen börjat må bättre, förutom ryggsmärtor så det känns så underbart att kunna hitta på saker igen. Denna dagen hottade vi upp lite extra genom att göra vår graviditet officiell på våra privata sociala medier. Vi tog lite foton igår som vi tyckte blev riktigt mysiga och med dom berättade vi för alla att vår familj kommer att växa i augusti ❤ 

ULTRALJUD

Idag begav vi oss till Borås för ett ultraljud. Vi var lite nervösa men samma sekund dopplern hamnade på magen hittade vi en livlig bebis med ett starkt hjärta och som båda vinkade till kameran och sparkade boll (som barnmorskan så passande sa). Allting såg bra ut och barnmorskan var väldigt nöjd och fick se dens hjärna, ryggrad, magsäck & urinblåsa. Dock fick vi inte se något kön, så det är fortfarande en hen. 

Kvällen firades med bubbel och god middag och vi kan äntligen börja slappna av. På fredag gör vi graviditeten officiell på våra privata sociala medier.

Mamma och Pappa längtar efter dig!

KOMMA BORT LITE

*Som rubriken lyder: detta inlägget handlar om illamåendet och under den kategorin, så klarar ni inte av att läsa om sådant – undvik detta inlägg*

llamåendet fortsätter vara ett stort problem här hemma. De värsta stunderna är på mornarna och innan läggdags. Frukosten åker upp oavsett hur långsamt jag äter eller hur lite jag äter – jag får helt enkelt inte behålla det. Sedan brukar jag vänta 20 min och ger ätandet ett till försök och då får jag behålla halva. Efter det brukar det inte vara några problem. 
Jag har i nuläget slutat äta kvällsmat, trots att jag blir hungrig innan läggdags. Jag kan få i mig en frukt, men inte mer för men äter jag på kvällen så händer det samma sak som under frukosten – jag får helt enkelt inte behålla det. 
Samma sak gäller när jag kör eller åker bil. Jag blir åksjuk och spyr antingen mitt under bilresan eller samma sekund jag stiger ur bilen. Det gäller därmed att planera bilresan och nästa vecka sker det ultimata testet. Då är planen att jag och Cristian ska åka till stugan i Värmland, vilket innebär en 4 timmars bilresa. Jag ska förbereda mig på bästa sätt genom att ha tuggummi med mig (hjälper mot illamåendet), mycket vatten och snacks såsom nötter, russin och frukt. Vi brukar göra att Cristian kör till stugan och jag kör på hemvägen och den strategin är nog bäst även nu. Jag vågar inte köra såpass långa sträckor när jag inte kan lägga all mitt fokus på just körandet. Jag längtar till att få åka till stugan. Denna gången ska vi vara där helt själva, utan mina föräldrar och det är precis det vi behöver. Det har varit mycket nu hela hösten och vintern med två teateruppsättningar, jul & nyårsfiranden, graviditeten och för Cristian även heltidsjobb. Vi behöver komma bort ett litet tag, andas ut, sova ut och mysa bara vi två. Och stugan är det perfekta stället för just det! Planen är också att jag ska filma lite där uppe och komma ikapp med min Youtube kanal. Jag saknar att filma, men det har inte funnits någon energi alls för det de senaste veckorna, tyvärr. Men jag håller tummarna att illamåendet snart försvinner och att jag kan bli min glada, pigga jag igen 🙂 

Här har ni en bild på vår stuga. Den ligger i Värmland, mitt ute i ingenstans bland skogar och sjöar och är riktigt idylliskt för oss <3

HUR JAG MÅTT

I skrivande stund är jag 14 veckor gravid och oj, vilken graviditet det har varit! 
Fram till vecka 7 fungerade allt bra. Jag mådde bra, förutom molvärk som kändes som att man gjort 1000 sitsups och jag hade ömma bröst. Det var inte så farligt. Jag kunde arbeta, men jag måste erkänna att jag däckade i sängen samma sekund som jag kom hem. Det var inte optimalt, men jag hade hoppet om att jag kunde få arbetet och vardagen att gå runt. Men sen kom vecka 7 och allt förändrades. Helt plötsligt började jag må illa dygnet runt och hade ett flertal kräkningar om dagen. Detta resulterade i extrem trötthet och yrsel och jag kunde helt plötsligt inte lämna soffan utan att kollapsa eller spy. Vårt julmirakel blev helt plötsligt anledningen till att jag inte kunde njuta av varken julen eller det nya året. Jag mådde hemskt och jag vill berätta att jag idag mår bättre, men det gör jag inte. Jag lider än idag av spontakta kräkningar, trötthet och yrsel. 

Jag blev sjukskriven i januari på grund av dessa symptom och jag fick även Legigan för att underlätta illamåendet, men det hjälpte bara de dagarna jag fick behålla tabletten.  Trots allt detta mår bebisen bra. Jag köpte i vecka 10 en doppler som jag använde för att lyssna på bebisens hjärta de dagarna jag mådde som värst och att höra det starka hjärtat gav mig ett lugn även under de värsta dagarna.  

Så hur ser framtiden ut? Jag har faktiskt ingen aning. Tanken är att jag ska återgå till arbetet om två veckor, vilket ger mig extrem ångest. Ni som följt mig ett tag vet att jag arbetar som elevassitent i en grundsärklass och det arbetet är väldigt aktivt, psykiskt tungt och allting sker efter eleverna. Det är alltså inte ett jobb där jag kan spy 5 gånger om dagen eller lägga mig på golvet såfort min energi tar slut. Jag funderar på att kontakta min läkare igen och få sjukskrivnigen förlängt, men samtidigt kommer jag bli kokko om jag fortsätter såhär. Det tär extremt på mitt psyke att vara fast i soffan hela dagarna och inte kunna vara mitt vanliga, glada aktiva själv.  Som ni hör tar jag en dag i taget och fokucerar på att vila, dricka mycket vatten och försöka behålla maten. Jag hoppas innerligt att denna perioden snart är över, men det är svårt att veta. Har pratat med många andra gravida och de som lidit av illamående har gjort det från v12 (vilket jag redan passerar) till v16 eller v20 (vilket är en skrämmande tanke). Men alla apparna säger att andra trimestern (som jag går in i nu) är det bästa perioden, så jag har ännu inte tappat hoppet. Någonting som jag iallafall har att se fram emot är att på tisdag, den 11 februari ska vi åka på ultraljud och se vår bebis igen. Om allt ser bra ut ska vi även göra vår graviditet offeciell på våra privata sociala medier på Alla Hjärtans Dag <3  

Här kan ni se min senaste uppladdade video där jag berättar om hur min v.8 såg ut (vilket är praktiskt taget samma som jag mår nu i v14.) Tanken är att jag snart ska göra en uppdatering, så håll utkik <3 

JAG ÄR GRAVID!

Jag ber så hemskt mycket om min tystnad, men det har hänt en hel del. Ni som vill följa mig på daglig basis får helt enkelt förlja mig på min Instagram Sannilynn. 
Det senaste nytt är iallafall att den 3 December fick jag reda på att jag är gravid och sedan dess har det varit långa veckor av illamående, kräkningar och soffläge. Men nu (är i vecka 9 nu) börjar jag känna mig mycket bättre, så nu är det dags att börja arbeta igen. 
Här kommer videon som jag spelade in den 10 december, men inte haft energi till att spela in. Videon där jag berättar för världen att jag är gravid och även berättar hur mina symtom sett ut, hur vi fick veta om vårt plus och hur overkligt allt känns <3


© 2021

Tema av Anders NorenUpp ↑