Etikett: gravid igen efter fosterdöd

EN PERFEKT RUL

Idag hade vi vårt rutinultraljud och vi har varit två nervvrak hela helgen. Som vi har längtat och fruktat denna dagen!

Så imorse begav vi oss till Barnmorskehuset och jag kan erkänna att jag bara fick 3 timmar sömn inatt, så orolig var jag OCH dom få timmar sömn jag faktiskt fick gick åt att drömma om penisar. Sjukt, men sant. Cristian sov däremot bra men han rörde sig mer än vanligt, så lite orolig var han nog.

Vi valde att göra ett privat RUL helt enkelt för att Cristian skulle få följa med. Vi valde även samma klinik och barnmorska som förra gången, för att vi var så nöjda med hur de hade hanterat förra årets kaos. Vi tänkte även att hon skulle komma ihåg oss och veta exakt vad hon skulle leta efter. Däremot när vi satt i väntrummet insåg jag hur korkat det var att välja samma som sist, för jag fick rejäla flashbacks och hade svårt att hålla min puls nere. Allt lixom kom tillbaka – Cristian som ligger på golvet heltvit i ansiktet och livrädd över fyndet av avvikelser, barnmorskan som hämtar sin kollega för att verkligen dubbelkolla så hon ser rätt, väntan i väntrummet medan de fixar en remiss till oss och helt enkelt att återuppleva känslan av maktlöshet och ren förtvivlan.

Barnmorskan ropade in oss och hon kom mycket riktigt ihåg oss. Vi pratade kort om vad som hade hänt efter mötet hos dom förra året och om avbrytandet av graviditeten. Sedan satte vi igång och Cristian fick se bebisen för första gången. Det leendet han hade kommer jag aldrig att glömma och han höll mig hårt i handen medan ögonen var helt fästa på varelsen på tvskärmen. Barnmorskan började titta på hjärtat och organen i magen och pratade högt och glatt om hur bra allt såg ut, men jag ville bara se hjärnan och ventriklarna. Hon fortsatte till huvudet och berättade att hon såg hjärnhalvorna bra och även hjärnbalken (vilket aldrig hittade hos Gabriel) men bebisen bestämde sig för att bråka med oss och vände på sig, så jag fick gå på toaletten och sedan hoppa lite för att få den att vända på sig. Allt för att bråka med mamma. När jag kom tillbaka lyckades vi hitta ventriklarna och dom mätte rätt och såg bra ut – tack o lov! Och så fort det var bekräftat så kollapsade jag – all stress och oro som jag haft under denna graviditeten släppte äntligen och jag tror faktiskt att jag somnade (eller iallafall försvann en stund).

Sedan kom vi till den delen vi hade sett fram emot mest – könet! Det krävdes inte någon lång stund för barnmorskan att se vad de var för kön och hon var 100% säker på hennes sak. Vi ska ha en …….

Haha nej, det får ni inte veta än! Jag och Cristian har ordnat så att vi ska ha ett digitalt möte med våra familjer och vänner på söndag och då ska dom få veta könet. Efter det är tanken att vi ska publicera nästa Youtube video där vi berättar för er alla om vad som kommer att komma i juli. Så missa inte det!

Här är vårt underverk!
Vad tror ni – är det en pojke eller en flicka?

ÄNTLIGEN LITE RÖRELSER

Just nu är jag i vecka 17 och som ni alla vet vid det här laget så närmar sig rutinultraljudet, vilket är något vi är riktigt nervösa över. Däremot har universum äntligen gett oss ett break, för i några dagar nu har jag känt fosterrörelser – vilket känns helt otroligt! Ni som följde oss under förra graviditeten vet att jag aldrig kände några rörelser med Gabriel och att vi tog det som ett bevis på att han inte var frisk, så att känna fosterrörelser i denna graviditeten känns verkligen som ett tecken från ovan och ger mig ett lugn att allting kommer gå bra denna gången. Hoppas verkligen det! <3


IDAG VAR DET KUB

Hela gårdagen lyckades jag sysselsätta mig utan att tänka på det kommande läkarbesöket, men strax innan läggdags bröt jag ihop av nervositet och jag var otröstlig i en hel timme. När jag vaknade morgonen efter var jag fortfarande nervös, så illa så jag fick lägga mig på golvet och hyperventilera när det var dags att åka och detta visar ju tydligt hur traumatiserad jag är efter förra graviditeten med Gabriel. Jag är så traumatiserad att jag helt enkelt inte kan tro att det kommer att bli annorlundare denna gången. Jag förbereder mig ständigt att få dåliga nyheter och att ännu en gång tvingas föda ett dött barn. Och då de både graviditeterna har varit identiska så känns det som att jag återupplever alltigen och att historien ska upprepas även denna gången.

Men tack och lov fick vi inte dåliga nyheter under detta läkarbesöket, vi fick de bästa möjliga! Testerna visade att vi har obefintlig chans till någon av kromosomavvikelserna och ultraljudet visade ett friskt barn som mättes rätt och var väldigt aktivt, vilket var väldigt skönt att se. Jag fick se alltfrån vinkningar till sparkar och kullerbyttor – hur gulligt som helst!

Så med detta läkarbesöket bakom oss kan vi börja slappna av och börja tro att detta barnet kommer att stanna hos oss. Men vi kommer tyvärr inte kunna slappna av helt förrän om 4 veckor då vårt RUL är.
För er som följt oss vet att det var under RULen vi fick veta om avvikelserna med Gabriel, så det är det läkarbesöket vi fruktar mest. Samtidigt är det efter det besöket som vi kan börja slappna av helt, så vi både längtat och fruktar det samtidigt. Vi kommer att göra vårt RUL på Barnmorskehuset även denna gången, dels för att Cristian ska få följa med och då vi tyckte de var så professionella och skickliga förra gången med Gabriel. Tre dagar senare har vi utöver det även erbjudits en specialscreening för att med bättre maskiner noggrannare kan kolla så att allt är okej. Så efter de två läkarbesöken kan vi vara helt säkra på situationen och kunna njuta av graviditeten på riktigt.

© 2021

Tema av Anders NorenUpp ↑