Etikett: flashbacks

KROPPEN EFTER ABORTEN

Idag har det gått 20 dagar efter aborten och jag har äntligen slutat blödat. VILKEN HÄRLIG KÄNSLA!

I dagens inlägg tänkte jag berätta hur kroppen beter sig efter en abort, för det känns inte som att alltför många vet. Jag gjorde min abort den 9 april när jag var 22 veckor gravid. Läkarna hade hittat avvikelser i fostrets hjärna som var alldeles för grova för att han skulle kunna överleva graviditeten eller få ett livsdugligt liv (som dom så fint kallar det).
Vill ni veta mer om hur själva aborten gick till kommer snart en video på min Youtube-kanal – Sannilynn.  

Jag kan ju börja med att berätta att gravidmagen försvann direkt för mig. Jag la mig i sängen efter att jag förlöst honom och jag la direkt handen på magen och kände att den var helt borta. Dagarna som följde märkte jag att magen försvann lite mer och nu är det bara min övervikt som är kvar.
När vi åkte hem dagen efter minns jag att allting gjorde ont. Magen kändes som att man gjort tusen situps och minsta lilla rörelse gjorde ont. Jag kunde inte vrida på mig, böja mig ner, skratta eller hosta/nysa utan att känna obehag i magen. Jag hade fått OK från läkare att ta Ipren mot smärtan, men det hjälpte bara litegrann. Jag minns också att jag hade stora problem med att kissa, då magmusklerna var ansträngda och det gjorde det svårt att göra sina behov. Dag 2 efter aborten bestämde sig min kropp att göra nr 2 och det var det absolut värsta jag varit med om. Magen gjorde ont, fiffin gjorde ont – allting kändes som att det brann och då magmusklerna fortfarande var ansträngda så var det svårt att få även det behovet gjort. Detta gav mig även rejäla flashbacks då hela situationen påminde mig om när han förlöstes. Jag förlöste honom sittandes på toaletten med ett bäcken i, vilket är standardsättet att utföra det då. Det minnet gjorde att jag fick en rejäl panikattack utöver smärtan. Jag har ett flertal gånger hamnat på golvet efteråt… 

Utöver smärtorna i magen, mardrömmar och flashbacks har jag även haft det slitsamt med mina bröst. Dom blev jättehårda, ömma och har lakterat ända sedan första dagen och nu, 20 dagar senare så har dom ännu inte slutat. Dom har lakterat såpass mycket att jag har haft stora fläckar på sängkläderna när man vaknar på morgonen. Jag läcker genom kläder och måste ha tajta bhar och amningsinlägg för att se till att dom inte gör ont och läcker igenom. Cristian har däremot gillat dom väldigt mycket då de ökat minst 1 storlek, därmot gillar han inte att läkarna gett oss stränga order om att inte röra dom för att inte riskera att få mer mjölkproduktion.  Som ni märker så har det varit en tuff tid, både psykiskt och fysiskt. Därför känns det skönt att veta att den fysiska delen snart är över. Härromkvällen vågade vi oss även på att ha sex, MED kondom för att förhindra att jag får en infektion. Det var inte så avslappnande som jag trodde, kan jag erkänna. Själva penetrationen gick däremot bra, det gjorde inte ont. Däremot kände jag en aningen svidande känsla runt själva hålet (trots att vi använda mycket glidmedel) men där hade det antagligen inte hunnit läka sig helt än. Det kommer nog ta ett tag till innan vi vågar oss på det igen, men det var ändå en lättnad att få det bekräftat att det var bra läkt även där. 

Vad är nu nästa steg? Jo nu är det bara att vänta på att få min menstration så ska vi återgå till att försöka bli gravida igen. Jag har hört massvis med kvinnor som blivit gravida direkt efter abort – alltfrån menstrationen efter till bara några månader efter, så vi är redo att starta om igen. Jag ska även ringa Sahlgrenska för att ta reda på hur dom arbetar nu under Corona. Vi har ett embryo i frysens om vi skulle kunna använda, men det ultimala hade varit att bli gravida naturlig väg. Då min inferilitet berodde på hormonobalans så har flera barnmorskor och läkare sagt att det kan finnas en chans att de hormonerna kan ha ordnat till sig under graviditeten och att vi nu KAN ha bra odds att bli gravida naturligt nu. Vi får helt enkelt se! Vi är optimistiska!     

SVIMMADE PÅ TOALETTEN

Varning för känsligt innehåll:
Den jobbigaste flashbacksen efter aborten är utan tvekan när jag går på toaletten. När vi aborterade vår älskade son gick det till så att jag krystade ut honom sittandes på en toalett med ett bäcken i. (Det är standard att göra så i Sverige.) Detta har gjort att toalettbesök är extremt jobbigt och triggade för mig då det naturligtvis får mig att återuppleva den traumatiska stunden. Jag känner hur jag krystar ut honon, hör ljudet av honom slå emot plastbäckenet under mig och sedan känslan av navelsträng som dinglar mellan benen. Nu i början är det extra jobbigt då jag fortfarande har problem med smärtor i magen och musklerna inte är helt återställda, vilket innebär att vissa toalettbesök är yttest smärtsamma även fysiskt. 
Detta hände för en stund sedan. Flashbacksen attackerade mig, smärtorna i magen tog över och det svartade för ögonen på mig och när jag vaknar till igen ligger jag på golvet, helt kallsvettig och hyperventilerar. Jag lyckades tillsist låsa upp dörren och min man öppnar med oro i blicken. Stackarn, jag måste ha skrämt livet på honom. Han lyckades iallafall få upp mig till sovrummet och nu ska jag vila lite. 

© 2021

Tema av Anders NorenUpp ↑