Sannilynn

Etikett: drömmen om barn

MORS DAG & OFRIVILLIGT BARNLÖSAS DAG

Den här helgen har varit tuff, så jag har helt enkelt försökt undvika sociala medier så mycket jag kunnat. Men nu när jag startade datorn för att kolla mailen kunde jag helt enkelt inte låta denna helgen passera utan att ha skrivit någonting om den.

Igår lördag var det Ofrivilligt Barnlösas dag, vilket jag naturligtvis vill uppmärksamma då det är det hela mitt konto representerar. Jag har sett flera konton som inriktar sig åt barnlöshet men även privatpersonen som tog gårdagen i akt och skrev om sina resor inom barnlöshet – vilket är grymt! Vi behöver uppmärksamma detta ämne mer då jag anser att detta ämne inte pratas om tillräckligt och speciellt inte i våra medier. Jag såg exempelvis att Aftonbladet hade en artikel igår om att det nu skapats ett tuggummi som ska hjälpa mot infertilitet och jag tycker det var så okänsligt av dom att ha en sådan artikel just på dagen där vi ska prata om just infertilitet och barnlöshet. Hur tänkte dom? Själv blev jag förolämpad av artikeln och tanken att ett tuggummi ska lösa mina problem. Hur skulle det gå till? Inte ens medicinerna som är skapta att hjälpa mig gjorde någon skillnad, så hur ska ett tuggummi hjälpa?

Idag är det även mors dag, vilket även är en jobbig dag för mig. Detta är min allra första mors dag som förälder, vilket krossar mig då jag inte har möjligheten att spendera den med min älskade son. Så jag spenderar min mors dag ensam och i tårar och drömmer om hur mitt liv hade kunnat sett ut. Tanken och känslan av limbo omfamnar mig som ett hemskt mörker – jag är barnlös men samtidigt en moder och det gör denna helgen till en riktigt hemsk helg. Mitt mål är helst enkelt att överleva den genom att distrahera mig med filmer och helt enkelt hoppas att dagen passerar fort. Hur har ni andra gjort för att klara av denna helgen?

INFERTILITETSUNDERSÖKNINGEN / SAMMANFATTNING

Nu känner jag mig äntligen redo att berätta för er om hur det gick på infertilitetsundersökningen. Väntan har varit brutal, men nu var det äntligen dags. När vi kom fram till sjukhuset fick vi vänta i väntrummet som var fylld av nyblivna mammor och bebisar i mängder. Tack för den ironin! 
Väl inne hos läkaren satte vi oss ner och pratade med henne Hon läste igenom våra papper och pratade om våra misstankar. Hon frågade oss vem av oss som skulle gå först och vi valde Rovan. Doktorn berättade direkt att hans simmare var perfekta och att allt såg bra ut för honom. Han var nära att hoppa av glädje, men hejdade sig tvärt när han insåg att ”helvete, det måste ju betyda att…” Jajamän, och rätt hade han. Det var som jag hade bevarat – det är mig det är fel på. Doktorn berättade att jag hade ett lågt progesteronvärde, vilket innebär att jag inte får ägglossning. Hjärtat sjönk på mig och Rovan tog genast min hand.  Efter den underbara nyheten fick jag sätta mig i gynekologstolen. Doktorn tittade på min livmoder, äggledare och äggstockar och konstaterade att livmodern såg bra ut och att jag hade massvis med ägg. Det kändes därmot att höra och hon konstaterade att det underlättade rejält. De gjorde även en sköljning av mina äggledare. De fyllde en ballong med vätska och vätskan fick rinna genom mina äggledare för att kolla så att de inte är någon skit i vägen. Även där sa hon att det såg bra ut. Då märkte jag dock att Rovan släppte min hand för han hade svimmat. Stackarn är inte bra på sjukhus… Så, summan av kontentan är att jag har lågt progesteron och därmed inte får ägglossning. Jag har fått utskrivet Letrozol som ska framtvinga ägglossning. Planen är att 2 dagar efter startad mens ska jag ta 1 tablett dagligen i 5 dagar. Sen är det bara att ligga på och hoppas att det räcker. Fungerar det inte ska vi kontakta läkaren igen för ett nytt blodprov för att se om vi behöver öka dosen. Detta ska vi göra i 3 omgångar och funkar inte det blir det att skriva upp sig i kön för IVF.  

INFERTILITETSUTREDNING / HUR VI FICK HJÄLP

Tack alla för de fina kommentarerna, jag trodde inte ens att någon läste bloggen! Det blev en jobbig jul trots allt. Mensen kom dagen innan julafton, vilket tog hårt på mig. Natten innan mensen kom hade jag en dröm om att jag plussade och överaskade maken med en present under granen som han öppnade framför hela vår familj. Den drömmen krossades hårt när jag vaknade och upptäckte min verklighet.  Jag har fått frågor om hur vi fick kontakt med läkaren och jag gjorde faktiskt en egen remiss. Jag gick in på mitt sjukhus hemsida (i detta fall är det SÖS Borås) och där hade de en länk till blanketter. Där fanns en blankett man kunde skriva ut som hette egen remiss. Där skrev jag ner att jag önskade starta en infertilitetsundersökning då jag och min make har försökt bli gravida i 2 år utan framgång. Vi lämnade in pappret på posten och ungefär 1 vecka senare fick jag ett samtal av en läkare. Hon ställde lite mer frågor och vi skrevs in för undersökning. I Sverige görs infertilitetsundersökningar som par, vilket betydde att både jag och maken skulle kollas upp, vilket kändes skönt. Hon meddelade oss att vi skulle få brev på posten med mer information och ungefär 3 veckor senare kom brevet i brevlådan. Där fick vi en behållare för makens spermaprov samt informationen vi behövde för att gå vidare. I brevet fanns en remiss för oss båda att ta prover. För maken betydde det att han skulle lämna spermaprov och för mig innebar det blodprov. 

Jag tog 2 blodprov totalt. Ett blodprov togs direkt efter avslutad mens och den var jobbig kan jag tala om. Då skulle de ta för 8 olika saker, så jag fick fylla 3 rör med blod – riktigt roligt! Det andra blodprovet togs efter ägglossning och då togs enbart för progresteron, vilket var en lättnad. På plats fick jag även veta att provsvaren skulle vara klara om 4 veckor och att vi skulle ringa då när min mens startat. Så julen och nyår rullade på som vanligt och det har varit svårt för oss båda. Väntan var riktigt jobbig och hjärnan spelade en mycket spratt genom att försöka klura ut olika senarium för hur det kommer bli. Man har hoppats på enkla lösningar, förberett sig för det värsta och samtidigt försökt få vardagen att fungera. Maken har även haft teaterrep, premiär och föreställningar – vilket utöver våra privata beskymmer även gett honom stress.  Jag hör av mig om några dagar igen och berättar hur vårt möte gick! Tack för allt stöd! Det känns fantastiskt att ha stöd genom detta.   

GRAVID?

De senaste 2 veckorna har jag mått dåligt. Förutom en blödning när jag var 6dpo (som jag verkligen hoppas är en implantionsblödning) har jag även varit ovanligt trött, tålamodet har varit på minus och de senaste dagarna har jag varit i sängläge med trötthet, snurrighet och igår svimmade jag. Utöver detta har jag haft de vanliga PMS symptomen såsom ömma bröst och mensvärk. Imorgon har jag förväntad mens och trots att jag inte hoppas så kan jag samtidigt inte sluta drömma om att få se det magiska plusset. Det hade varit så underbart att berätta för våra familjer på julafton att vi är gravida och att slippa. Gud, jag hatar denna väntan men på lördag vet jag äntligen om mina aningar stämmer. Snälla, låt min dröm bli sann!  

PRESENTATION

Hej allesammans!
Mitt namn är Sanni. Jag är en blivande 30 åring som bor i en by utanför Göteborg med min man Cristian. Jag startade den här bloggen för att vi i 2 års tid nu har försökt bli gravida och det har varit det svåraste och jobbigaste vi har varit med om. För några månader sedan tog vi beslutet att uppsöka hjälp så jag skickade in en egenremiss för en infertillitetsundersökning. Vi är nu mitt i detta undersökning och med denna blogg tänkte jag dokumentera våran resa till att bli med barn. 

© 2020 Sannilynn

Tema av Anders NorenUpp ↑