Etikett: blodprov

IVF START

Vilken start på veckan det blev! I måndags runt 9.30 satt jag i soffan och tittade på tv. Jag var hemma från jobbet då jag inte kände mig riktigt hundra och mitt i allt ringde det på telefonen – från ett dolt nummer! I 6 månader har jag haft mobilen vid min sida hela tiden och dygnet runt ifall att det dolda numret skulle ringa, och nu gjorde det äntligen det. Det var Sahlgrenska som berättade att de hade fått en avbokning och de frågade om vi kunde komma till dom redan dagen efter. Naturligtvis så sa jag (eller nästan skrek) ja och dagen efter åkte vi dit för vårt första IVF möte. Väl på plats fick vi träffa både vår läkare och barnmorska. De började med att berätta kort om hur processen skulle gå till, men vi avbröts av att min älskade make svimmade och fick lägga sig ner på golvet. Vit i ansiktet och knappt kontaktbar fick han gå till rummet bredvid och vila, medan jag fick fortsätta mötet på egen hand. Vi diskuterade möjligheten att jag kan ha PCOS (Polycystiskt ovarialsyndrom, vilket innebär att man har många äggblåsor på ena eller båda äggstockarna och samtidigt ofta mycket testosteron i kroppen). Vi gjorde ett ultraljud och kunde konstatera att jag har 2 av de 3 kriterier som krävs för att man ska få diagnosen PCOS. Då jag inte hade alla kriteringarna blev det nu nedskrivet att vi har oförklarlig barnlöshet. På ultraljudet kunde hon däremot se att allt såg fint ut och att jag har goda möjligheter för IVF. Någonting som gjorde saken lite svårare var att på mitt blodprov kunde hon se att mitt immun mot Röda hund var lägre än hon hade önskat. Hon beordrade mig att ta om vaccinet innan vi kunde starta med medicinerna. Man får även inte bli gravid inom en månad efter att man tagit det vaccinet, så det bestämdes att 3 november skulle vi sätta igång. Jag kommer att göra en video i helgen där jag berättar mer om hur mötet gick till men även exakt vilka mediciner jag kommer att ta och hur processen kommer att se ut. Sammanfattningsvis är vi nöjda med vårt första möte. Det var lite synd med fördröjningen innan vi kan starta, men vi är så glada att äntligen få komma igång med processen. Nu ska vi bara låta min kropp vila efter alla mediciner och förbereda oss till max inför november. ÄNTLIGEN!!!

SKRÄMMANDE BLODTAGNING

Idag var det blodprov på schemat! Inför remissen till IVF var vi båda två tvungna att ta nya blodprov. Vi begav oss till Borås sjukhus och allting kändes bra. Cristian har förmågan att bli lite svag efter blodprov, så vi bestämde att han skulle ta blodprovet först så han slapp se mig tömmas på blod. Vi meddelade detta för sjuksköterskan och hon satte igång. Nålen gick i och röret började tömmas och han såg ut att må riktigt bra. Han distraherade sig själv med att räkna, men några sekunder efteråt ändrades allt. Han blev helt tyst, vit i ansiktet och ögonen blev helt tomma – han hade svimmat. Sjuksköterskan tryckte snabbt på larmknappen och tre sjuksköterskor sprang in i rummet för att försöka få liv i honom. En tog tag i hans fötter och höll dom uppe i luften, den andra ställde sig vidhans ansikte och försökte få liv i honom med smärtstimulering och den sista ställde sig hos mig för att kolla hur jag mådde. Cristian började spasma och rycka i hela kroppen och efter de längst 10 sekunderna i mitt liv fick han äntligen färg i ansiktet igen och han öppnade munnen igen och sa förvirrande – Vad många ni blev…
Han skrämde verkligen livet ur mig! I hans förflutna har det hänt att han blivit vit i ansiktet av läkarbesök och fått lågt blodtryck, men jag hade aldrig sett honom bli medvetslös. Men tack och lov för sjuksköterskan som arbetade med honom. Hon var jätteduktig, snabb, behöll lugnet och lyckades få honom på benen igen. I en och en halv timme fick han ligga ner medan vi överöste honom med klubbor, vatten och Coca Cola, men sen var han äntligen redo att ställa sig upp och åka hem. Själv fick jag tagit mitt blodprov och sjuksköterskorna var nervösa över att jag skulle svimma också, men jag lyckades hålla mig vid liv och jag kunde ta hem min älskade make hel och ren. Vi unnade oss med att käka Burger King och nu ligger han i sängen och vilar. 

Jag fick även kontakt med min läkare idag. Vi bestämde att jag ska fortsätta ta Letrozolen tills det är dags för IVF. Vi har fått ett nytt recept och nästa cykel ska vi börja ta dom igen. Jag fick även svar på många av de frågor jag samlat på mig under månaderna, vilket känns skönt! 
Nu blir det att fortsätta ta tabletter,na fortsätta hoppas att progesteronet blir högre och fortsätta önska att det snart är vi som har vår efterlängtade bebis i famnen. Vi ska lyckas!

ÄNNU ETT BLODPROV

Just nu sitter jag på Borås Sjukhus och ska ännu en gång ta ett blodprov för att se om progesteronet har ökat i värde. För att sammanfatta kort så är jag nu i andra omgången av Letrozol då mitt progesteron är för lågt och jag därmed inte får ägglossning. Första omgången körde vi på en enkeldos och då ökade värdet från 3 till 17. Då bestämde sig läkaren att jag skulle köra en dubbeldos och det har jag nu gjort under denna cykeln. Denna cykeln har jag även testat stenhårt med ägglossningsstickor och dom visade en stegring i cd 15 men det var däremot inte starkt nog för att tolkas som ett positivt. På min instagram blev det en diskussion om att de kan vara att RFSU testen är dåliga och ofta inte visar rätt. Däremot tror jag idag starkt att mitt värde ännu inte är högt nog och att jag även denna månad inte hade ägglossning. Mina symptom tyder på att mens snart kommer och detta blodprov kommer troligen bekräfta min hypotes. 

BLODPROV PÅ SÖS

Då sitter man i Borås igen. I ett illaluktande väntrum på Provtagningen och väntar på sin tur. Idag är det blodprov på agendan, för att kolla progesteronet och på så sätt kolla så att jag fått ägglossning och att dosen av Letrozol stämmer.
Efter att mina läsare av bloggen och även på min Instagram har ökat har jag fått en hel del nya kvinnor att prata med och dela erfarenheter med. Härromdagen pratade jag med en kvinna som tyckte det var ytterst märkligt att jag enbart tog blodprov för att kolla min ägglossning. Hon gjorde ultraljud för att bekräfta sin ägglossning. Det tycker jag också är märkligt… Då mitt dilemma är att jag inte får någon ägglossning alls och tar Letrozol för att framtvinga en, anser jag att ett ultraljud borde vara effektivare än ett blodprov.

Finns det någon där ute som har kunskap om detta och kan bidra med ett förstårligt svar?

INFERTILITETSUTREDNING / HUR VI FICK HJÄLP

Tack alla för de fina kommentarerna, jag trodde inte ens att någon läste bloggen! Det blev en jobbig jul trots allt. Mensen kom dagen innan julafton, vilket tog hårt på mig. Natten innan mensen kom hade jag en dröm om att jag plussade och överaskade maken med en present under granen som han öppnade framför hela vår familj. Den drömmen krossades hårt när jag vaknade och upptäckte min verklighet.  Jag har fått frågor om hur vi fick kontakt med läkaren och jag gjorde faktiskt en egen remiss. Jag gick in på mitt sjukhus hemsida (i detta fall är det SÖS Borås) och där hade de en länk till blanketter. Där fanns en blankett man kunde skriva ut som hette egen remiss. Där skrev jag ner att jag önskade starta en infertilitetsundersökning då jag och min make har försökt bli gravida i 2 år utan framgång. Vi lämnade in pappret på posten och ungefär 1 vecka senare fick jag ett samtal av en läkare. Hon ställde lite mer frågor och vi skrevs in för undersökning. I Sverige görs infertilitetsundersökningar som par, vilket betydde att både jag och maken skulle kollas upp, vilket kändes skönt. Hon meddelade oss att vi skulle få brev på posten med mer information och ungefär 3 veckor senare kom brevet i brevlådan. Där fick vi en behållare för makens spermaprov samt informationen vi behövde för att gå vidare. I brevet fanns en remiss för oss båda att ta prover. För maken betydde det att han skulle lämna spermaprov och för mig innebar det blodprov. 

Jag tog 2 blodprov totalt. Ett blodprov togs direkt efter avslutad mens och den var jobbig kan jag tala om. Då skulle de ta för 8 olika saker, så jag fick fylla 3 rör med blod – riktigt roligt! Det andra blodprovet togs efter ägglossning och då togs enbart för progresteron, vilket var en lättnad. På plats fick jag även veta att provsvaren skulle vara klara om 4 veckor och att vi skulle ringa då när min mens startat. Så julen och nyår rullade på som vanligt och det har varit svårt för oss båda. Väntan var riktigt jobbig och hjärnan spelade en mycket spratt genom att försöka klura ut olika senarium för hur det kommer bli. Man har hoppats på enkla lösningar, förberett sig för det värsta och samtidigt försökt få vardagen att fungera. Maken har även haft teaterrep, premiär och föreställningar – vilket utöver våra privata beskymmer även gett honom stress.  Jag hör av mig om några dagar igen och berättar hur vårt möte gick! Tack för allt stöd! Det känns fantastiskt att ha stöd genom detta.   

© 2021

Tema av Anders NorenUpp ↑