Sannilynn

Etikett: bli gravid

MORS DAG & OFRIVILLIGT BARNLÖSAS DAG

Den här helgen har varit tuff, så jag har helt enkelt försökt undvika sociala medier så mycket jag kunnat. Men nu när jag startade datorn för att kolla mailen kunde jag helt enkelt inte låta denna helgen passera utan att ha skrivit någonting om den.

Igår lördag var det Ofrivilligt Barnlösas dag, vilket jag naturligtvis vill uppmärksamma då det är det hela mitt konto representerar. Jag har sett flera konton som inriktar sig åt barnlöshet men även privatpersonen som tog gårdagen i akt och skrev om sina resor inom barnlöshet – vilket är grymt! Vi behöver uppmärksamma detta ämne mer då jag anser att detta ämne inte pratas om tillräckligt och speciellt inte i våra medier. Jag såg exempelvis att Aftonbladet hade en artikel igår om att det nu skapats ett tuggummi som ska hjälpa mot infertilitet och jag tycker det var så okänsligt av dom att ha en sådan artikel just på dagen där vi ska prata om just infertilitet och barnlöshet. Hur tänkte dom? Själv blev jag förolämpad av artikeln och tanken att ett tuggummi ska lösa mina problem. Hur skulle det gå till? Inte ens medicinerna som är skapta att hjälpa mig gjorde någon skillnad, så hur ska ett tuggummi hjälpa?

Idag är det även mors dag, vilket även är en jobbig dag för mig. Detta är min allra första mors dag som förälder, vilket krossar mig då jag inte har möjligheten att spendera den med min älskade son. Så jag spenderar min mors dag ensam och i tårar och drömmer om hur mitt liv hade kunnat sett ut. Tanken och känslan av limbo omfamnar mig som ett hemskt mörker – jag är barnlös men samtidigt en moder och det gör denna helgen till en riktigt hemsk helg. Mitt mål är helst enkelt att överleva den genom att distrahera mig med filmer och helt enkelt hoppas att dagen passerar fort. Hur har ni andra gjort för att klara av denna helgen?

OVÄNTADE NYHETER

Idag har det då hänt grejer! Jag bestämde mig för att stanna hemma från jobbet idag då jag skadade handleden och axeln på jobbet i fredags, så planen är att jag ska till läkaren i eftermiddag. När jag satt i soffan och tittade på tv fick jag samtalet – DET samtalet vi har väntat på! DOLT NUMMER!
Hjärtat flög upp i halsgropen på mig när jag hör en kvinna presentera sig och berätta att hon ringer från Sahlgrenska reproduktionsmottagning. Hon berättar att de fått ett återbud och frågade om vi är tillgängliga imorgon klockan 8.30. Jag höll på att svimma!  När jag ringde Sahlgrenska för några veckor sedan tipsade dom mig om att lägga in mig i sista-minuten kön och att dom då kommer ringa när de får en avbokning – och det har nu hänt. Jag rekomenderar ALLA att ringa upp dom och skriva upp sig på denna lista, för nu sparade vi flera veckors väntetid och fick starta tidigare än planerat.  Jag och Cristian har diskuterat innan om huruvida vi skulle gå tillväga om vi fick en sista minuten tid. Planen var att jag skulle tacka ja direkt och att jag sedan skulle ringa honom direkt så han kunde kolla om han kunde ta ledigt från jobbet. Om så inte var fallet skulle jag gå på mötet utan honom. Jag gjorde därmed som vi bestämt, jag sa ja direkt och ringde honom för att berätta. Han greppade nog inte vad jag faktiskt sa, men han skulle kolla med jobbet om att ta ledigt imorgon. Han smsade mig precis och berättade att han kunde följa med. 

Detta betyder att imorgon ska vi till Sahlgrenska! Jag har INGEN ANING om vad som väntar. Däremot vet jag att vi blir tvungna att vänta två veckor innan vi kan sätta igång med medicinen. Jag ska ha ägglossning vilket dag som helst, så nästa cykel startar om två veckor – vilket antagligen blir då vi kan starta vår IVF omgång. 
Jag har en kompis som gjort en IVF och hon har förklarat att första mötet är en genomgång om vad som komma skall och en genomgång om medicinerna och hur man tar sprutorna (vilket oroar mig för det betyder att Cristian kommer att svimma igen). Kvinnan i telefonen nämnde även att Cristian måste ta ett spermaprov snarast och att vi måste fylla i en hälsoblankett. 
Ni märker alltså att jag inte har särskilt bra koll om vad som kommer att hända imorgon, men jag lovar att uppdatera er om vad som sägs och bestämts. 

INFERTILITETSUTREDNING / HUR VI FICK HJÄLP

Tack alla för de fina kommentarerna, jag trodde inte ens att någon läste bloggen! Det blev en jobbig jul trots allt. Mensen kom dagen innan julafton, vilket tog hårt på mig. Natten innan mensen kom hade jag en dröm om att jag plussade och överaskade maken med en present under granen som han öppnade framför hela vår familj. Den drömmen krossades hårt när jag vaknade och upptäckte min verklighet.  Jag har fått frågor om hur vi fick kontakt med läkaren och jag gjorde faktiskt en egen remiss. Jag gick in på mitt sjukhus hemsida (i detta fall är det SÖS Borås) och där hade de en länk till blanketter. Där fanns en blankett man kunde skriva ut som hette egen remiss. Där skrev jag ner att jag önskade starta en infertilitetsundersökning då jag och min make har försökt bli gravida i 2 år utan framgång. Vi lämnade in pappret på posten och ungefär 1 vecka senare fick jag ett samtal av en läkare. Hon ställde lite mer frågor och vi skrevs in för undersökning. I Sverige görs infertilitetsundersökningar som par, vilket betydde att både jag och maken skulle kollas upp, vilket kändes skönt. Hon meddelade oss att vi skulle få brev på posten med mer information och ungefär 3 veckor senare kom brevet i brevlådan. Där fick vi en behållare för makens spermaprov samt informationen vi behövde för att gå vidare. I brevet fanns en remiss för oss båda att ta prover. För maken betydde det att han skulle lämna spermaprov och för mig innebar det blodprov. 

Jag tog 2 blodprov totalt. Ett blodprov togs direkt efter avslutad mens och den var jobbig kan jag tala om. Då skulle de ta för 8 olika saker, så jag fick fylla 3 rör med blod – riktigt roligt! Det andra blodprovet togs efter ägglossning och då togs enbart för progresteron, vilket var en lättnad. På plats fick jag även veta att provsvaren skulle vara klara om 4 veckor och att vi skulle ringa då när min mens startat. Så julen och nyår rullade på som vanligt och det har varit svårt för oss båda. Väntan var riktigt jobbig och hjärnan spelade en mycket spratt genom att försöka klura ut olika senarium för hur det kommer bli. Man har hoppats på enkla lösningar, förberett sig för det värsta och samtidigt försökt få vardagen att fungera. Maken har även haft teaterrep, premiär och föreställningar – vilket utöver våra privata beskymmer även gett honom stress.  Jag hör av mig om några dagar igen och berättar hur vårt möte gick! Tack för allt stöd! Det känns fantastiskt att ha stöd genom detta.   

OM ATT FINNA JULEFRID

Julen närmar sig med stora kliv och jag har svårt att finna julkänslan i år. Huset är fullt dekorerad (tack vare min älskade make som älskar julen lite för mycket) julmaten är köpt och väntar på att få tillagas, de flesta paketen är inköpta och inslagna, granen ska vi köpa nästa helg. Nästa allt är förberett och på sin plats, men mitt hjärta klarar inte av julen i år. Planen var att åka till Eskilstuna och fira julen med Rovans syster och hennes familj. Varannat år brukar hela hans familj åka dit och fira med dom, men i år bestämde vi oss för att stanna hemma. Vi orkar helt enkelt inte… Förra julen blev en jobbig tid för oss. Mitt i julkaoset blev min mens sen och det enda vi ville göra var att åka till apoteket för att skaffa ett graviditetstest, men vi bestämde att vi skulle njuta av julen först och återgå till infertilitetsoron efteråt. Vi ville inte förstöra julen ifall att det var ännu ett falskt alarm. Det blev inte riktigt som vi hade tänkt oss. På julaftonkvällen, mitt i julätandet och presentutdelningen fick jag en jätteblödning. Det bara rann om mig och jag fick stora smärtor i magen och mitt hjärta sjönk till botten. Så diskret vi kunde tackade vi för oss och åkte hem och i tre dagar blödde jag och levde i fruktansvärda smärtor – jag hade fått ett missfall och den julen blev officiellt den värsta julen i mitt liv. 

Nu, ett år senare påminns jag ännu en gång om missfallet. Trots att det var en hemsk upplevelse, tog vi nyheten med lite hopp då det visade att jag faktiskt hade lyckats blivit gravid. Vi trodde att vi snart skulle få vår önska uppfylld och att vi faktiskt skulle få vårt älskade barn. Men nej, ännu ett år har gått och vi är lika barnlösa som vi var då. Men vi har ännu inte tappat hoppet! Den 7 januari har vi fått tid hos infertilitetsdoktorn och då ska vi få resultaten på våra blod-och-spermaprover samt att jag ska få mina äggledare spolade. Det är inte kört än, men oron om att få negativa provsvar ligger i luften och vi kan inte slappna av hur mycket vi än vill det. 

PRESENTATION

Hej allesammans!
Mitt namn är Sanni. Jag är en blivande 30 åring som bor i en by utanför Göteborg med min man Cristian. Jag startade den här bloggen för att vi i 2 års tid nu har försökt bli gravida och det har varit det svåraste och jobbigaste vi har varit med om. För några månader sedan tog vi beslutet att uppsöka hjälp så jag skickade in en egenremiss för en infertillitetsundersökning. Vi är nu mitt i detta undersökning och med denna blogg tänkte jag dokumentera våran resa till att bli med barn. 

© 2020 Sannilynn

Tema av Anders NorenUpp ↑