Etikett: avvikelser

OBDUKTIONSRAPPORTEN OCH INVÄNTAR MENSEN

Jahopp, imorgon är mensen beräknad och det är dags för att starta IVF nr 2. Jag har haft molvärk under dagen så jag är övertygad om att den kommer inatt eller imorgon.

Som jag skrev igår så är det mycket känslor och tankar som borrar mig inför ännu en IVF, men jag har gett mig fan på att inte ge upp. Jag har genomgått så mycket under året och en IVF ska INTE bli det som knäcker mig.

Idag fick vi även ett oväntat brev i lådan. Det var från Västra Götaland region och det var obduktionsrapporten av vår avlidne son Gabriel. Läkaren som ansvarade för min abort beklagade väntetiden (vi skulle fått den i somras) och hon trodde det berodde på pandemin, vilket är förstårligt. I rapporten stod det iallafall att det inte hade funnit några andra avvikelser än de som hittades i hans hjärna och att hans avvikelser var helt slumpmässiga och inte berodde på något genetiskt. Vi kan därmed med största sannorlikhet bli gravida igen med goda chanser att denna gången få ett hälsosamt barn.

Detta var information vi hade fått innan, då jag pratade med min läkare i maj, men det var skönt att nu ha det på papper och att få detta som en påminnelse nu när vi startar nästa IVF. Det är lätt att klandra sig själv och tro att man själv orsakade hans död, men ni har vi på svart och vitt att hans död var en hemsk slump och att det inte är garanterat att hända igen <3



SOMMAREN ÄR SLUT

Nu är sommaren officiellt slut och på tisdag är det dags för mig att återgå till jobbet. Min sommar skulle jag klassa som rätt tråkig. Vi har gjort saker, exempelvis åkt till Värmland och umgåtts med vänner… men ändå så har sommaren känt händelselös då vi mest varit hemma och vilat. Corona har ju inte heller hjälpt där, då mycket som man skulle vilja göra inte går att göra – exempelvis bio, gå på dejter mm. Vi har undvikit så mycket offentliga platser som möjligt denna sommaren, just på grund av Corona. Vilan har däremot behövt, ingen tvivlan om det då vi båda är mentalt utmattade och vi är tveksamma om hur det kommer gå för oss att komma tillbaka till jobbet. Det ska bli spännande att se, speciellt då det är mycket ändringar på arbetet nu när jag kommer tillbaka. Utöver nya elever kommer det även bli helt nya klasser, en helt annan uppdelning bland elever och personal samt ett annat tänkt kring oss elevassistenter. Det ska bli spännande att se hur det kommer att gå.

Den största tanken som ockuperar våra hjärnor just nu är anpassningen efter aborten. Om två veckor (12 augusti) skulle vår son varit beräknad, vilket är sorgligt att tänka på. Jag tänker ofta tanken om hur vårt liv skulle sett ut just nu om graviditeten hade fortsatt och om han hade varit frisk.
Däremot tog vi ett stort steg för 2 veckor sedan. Vi märkte väldigt snabbt efter aborten att vi behövde ge vår son ett namn, så att det skulle vara enklare för oss att prata om honom. Vi hade ett namn som vi skulle använt om han hade fötts och det namnet har vi kallat honom även efter han dog. Däremot kändes inte det namnet rätt, utan vi vill behålla det namnet till nästa graviditet och se om det namnet fortfarande kan användas. Så vi har försökt hitta en annat namn och nu har vi bestämt oss för ett. Vår änglason heter Gabriel.

ETT TRAGISKT FARVÄL

Planen är att göra en video om allt detta när sorgen och smärtan lagt sig. Men jag känner ett behov av att uppdatera er alla om vad som pågått de senasre veckorna. 
Den 24/3 åkte jag och Cristian till Barnmorskehuset för att göra vårt rutinultraljud. Jag var då i v20. Vi hade valt Barnmorskehuset för att de tog emot partners, trots att alla andra ställen inte gjorde det pga Corona. Jag hade en magkänsla och det var tur att jag lyssnade på den magkänslan, för ultraljudet gick inte smärtfritt. De hittade avvikelser i fostrets hjärna – den hade utvidgade ventriklar, vilket innebär att vätskan som finns i hjärnan och ryggraden blockerades och gjorde att fostret hade för mycket vätska i sitt huvud. De hittade även att fostrets huvud var deformerat och inte helt runt, som det skall vara. 

Jag fick trots allt åka tillbaka till Borås för utredning, vilket innebar att Cristian inte fick följa med. Ett fostervattenprov gjordes för att utesluta kromosomavvikelser och syndromavvikelser som oftast ligger i grund vid dessa avvikelser. Det diskuterades även möjligheten att behöva göra abort, då flera kromosomavvikelser (ex Edwards syndrom) klassas som icke livsdugligt och det skulle innebära att fostret inte skulle överleva graviditeten eller ha 1% chans att överleva sin 1 årsdag. 

Under de kommande 2 veckorna som följde gjordes ännu mer ultraljud, både hos Borås och Östra och det gjordes även en MR röntgen på fostrets hjärna för att utreda exakt vad som pågick. 6 april hade det konstaterats av minst 6 olika läkare att fostret inte hade några kromosomavvikelser eller syndrom, men den hade alldelels för mycket vätska i hjärnan, vilket kallas för Hydrocefalus (vattenskalle) och de hade inte heller hittat Corpus Callosum som är hjärnbalken och är en den del i hjärnan som kommunicerar mellan högra och vänstra hjärnhalvorna. Detta innebar att fostret hade stora chanser till att få grova neurologiska svårigheter, chansen att behöva förlösa fostret tidigare var garanterad – vilken även de gav sina komplikationer och även vattenskalle har en hel del biverkningar såsom cp-skada, epilepsi samt inlärnings och utvecklingssvårigheter. Samtliga läkare rekommenderade oss att göra abort och 9 april 22.06 föddes vår änglagosse – han var 26 cm lång och vägde 497 gram.  

Idag är det exakt en vecka sedan aborten och fysiskt återhämtar jag mig bra. Jag blöder bara under nätterna men har fortfarande mensvärk smärtor i magen och jag har haft stora problem med mina bröst som är hårda, ömma och läcker. Läkarna tror att brösten kommer må bättre efter max 10 dagar och blödningen varierar från person till person men borde vara borta inom 2 veckor. Psykiskt mår jag däremot väldigt dåligt. Aborten var mycket traumatiskt för oss båda och jag lider av både mardrömmar och flashbacks i nuläget. Jag skyller allt på mig och jag ifrågasätter precis allt jag gjort under graviditeten för att hitta ett svar på varför det blev såhär, trots att läkarna säger att detta var ren jävla otur och att det inte var något vi gjorde som påverkade fostret såhär negativt. Läkarna har även lugnat oss med att berätta att vi kan bli gravida igen och att nästa graviditet inte allt kommer sluta på samma sätt. Vårt embryo i frysen, som skapades under samma äggplock är även den säker och att vi kan utan problem försöka bli gravida igen såfort blödningen lagt sig.  

Planen för resten av våren och sommaren är att se till att min kropp återhämtar sig. Sen är faktiskt vår plan att så fort som möjligt försöka bli gravida. Vi vet inte i nuläget när Sahlgrenska tar emot oss för nästa FET men planen är att försöka bli gravida naturligt medan vi väntar. Då min infertilitet baserades på hormonobalans kan det finnas en chans att graviditeten har ordnat upp hormonerna och gjort att jag nu kan bli gravid naturligt. Vi får se helt enkelt, men vi är iallafall båda överens om att vi ska hoppa upp på hästen igen såfort som möjligt samtidigt som vi får hjälp av båda läkare och kuratorer för att kunna gå vidare denna tragiska händelse.  

© 2021

Tema av Anders NorenUpp ↑