Sannilynn

Kategori: IVF (Sida 1 av 2)

KÄNSLOR OM DET SOM VARIT OCH DET SOM KOMMA SKALL

Vilken månad det har varit! Den är inte slut än, men JAG är definitivt det! Vi började månaden med att få en sista minuten tid på Sahlgrenska för att få göra en FET. Sedan blev det 2 intensiva veckor med insättning, ruvardagar och ett negativt graviditetstest. Så det är mycket att smälta nu i efterhand när allt lagt sig.

Min första tanke är hur jobbig det var att komma tillbaka till Sahlgrenska. Det är mycket känslor kring det, men mest ilska över hur orättvist livet är. Vi trodde att vi skulle vara hemma och mysa med en 1 månaders bebis, INTE att vara på Sahlgrenska för att göra ännu ett misslyckat försök att bli gravida.

Andra tankar är att jag i nuläget är djupt sårad och mitt hjärta känns som att den har gått i tusen bitar. De tankar som ockuperar min hjärna dagligen är – Varför fick jag inte behålla honom? Vad har jag gjort för att förtjäna den här smärtan? Vad har Cristian gjort för att först få en fru som inte vill ha ett barn och nu fått en fru som inte kan ge honom ett? Vad är meningen med all den här smärta och när kommer den här mardrömmen ta slut?
Som ni hör är det mycket självkritik och självhat just nu. Jag lägger skulden på mig själv, trots att jag vet att det inte var mitt fel. Men att inte veta vad de var som orsakade hans hjärnskador och död får mina känslor och tankar att förstoras och jag försöker finna en anledning till varför han togs ifrån mig – när det egentligen inte finns någon.

Mycket mörka tankar och fokus på mental ohälsa

Hemma försöker vi fokusera på vardagen med jobb, hemsysslor och umgås med vänner. Vi har även lyckats distrahera oss med att skriva manus och möblera om i vardagsrummet och badrummet. Vi har märkt att projekt som dessa får tiden att gå och gör att våra hjärnor ockuperas av annat än sorgen. Men jag har märkt att det är en barriär emellan mig och Cristian, då vi är på helt olika faser i sorgbearbetningen. Sedan är inte Cristian så bra att öppna upp sig och prata om saker, medan jag inte vill lägga min sorg hos honom. Jag kommer på mig själv med att hålla mina känslor inne, tills det tillslut bubblar över, jag bryter ihop och allt kommer ut på en gång. Jag gråter varenda dag, men gör det när ingen hör eller ser för att inte vara en börda för någon.

Jag har även märkt att nu, när det har gått ett halvår sedan han dog så har resterande av världen ”gått vidare” och deras hantering av situationen är färdig. Dom är klara med sin bearbetning av det som hänt och nu förväntar de sig att jag också ska gå vidare… men hur ska jag göra det? Hur kan de förvänta sig att jag ska göra det? För mig är det inte över! Varenda dag påminns jag om sorgen och saknaden av honom, varenda dag ser jag hans kläder och saker som ligger och väntar på att bli använda, varenda dag påminns jag om hur det var att föda ut honom och jag kan idag höra hur han dunsar i metallbäckenet och när barnmorskan bär iväg honom till obduktionen. Jag påminns varenda dag och mardrömmen tar aldrig slut! Jag vill kunna gå vidare men det går inte och jag har flera gånger tänkt tanken att bara ta livet av mig och skapa ett slut på smärtan.
Ni kan vara lugna, jag skulle aldrig göra så mot Cristian. Jag skulle aldrig kunna lämna honom, men tanken dyker upp då och då – och den är lockande.


Så vad är nästa steg? Jo, nästa steg är att det blir en ny IVF i slutet av oktober. Tungt, men sant. Jag ser inte fram emot att göra den proceduren igen, men vad har vi för val? Jag kan ju inte ge upp, så det får helt enkelt bli sprutor och äggplock igen. Jag hoppas kunna dokumentera även denna IVFen och lite mer djupgående än vad jag gjorde sist. Det lär vara enklare nu när jag vet exakt hur allting kommer att gå till och vad vi har att förvänta oss. Det enda som oroar mig i nuläget är att jag troligtvis kommer behöva äggplocket utan Cristian (på grund av Corona) och den tanken är inte så lugnande. Förra gången mådde jag riktigt dåligt efteråt, då jag är överkänslig mot morfin. Jag spydde rejält efteråt, så jag kommer att behöva ha någon med mig och köra hem mig efteråt. Vi får hoppas att Corona-situationen blivit bättre tills dess så att jag slipper göra det här ensam, men jag förbereder mig för att få göra det solo.

Förra IVFen på Sahlgrenska, november 2019

ÄR JAG GRAVID ELLER INTE?

Imorse la jag upp en video på Youtube där jag berättar hur min FET gick, hur jag har mått under ruvardagarna samt vad graviditetstestet tillslut visade. Har ni ännu inte sett den, så gör det. Imorgon tänkte jag publicera ett inlägg där jag pratar med ingående om mina känslor och tankar under dessa 10 ruvardagar samt mina tankar om hösten och framtiden.

FET + 10 RUVARDAGAR

För 10 dagar sedan gjorde jag en insättning av ett 5 dagars blastocyst på Sahlgrenska. Vi gjorde ju ett äggplock i november och då fick vi ett till frysen, som vi nu har använt. Vill ni veta mer om IVF, kan ni se videon nedan:

Men denna gången gjorde vi en FET – Frusen Embryo Transfer och skillnaden mellan en FET och en IVF är att man enbart gör en insättning och att man använder ett av embryon man fått i frysen. I vårt fall gjorde vi en ostimulerad FET, vilket betyder att vi inte använde några mediciner utan enbart en insättning i min naturliga cykel. Detta var mycket konstigt för mig, då jag förra gången fick både sprutor och medicin och de gav mig stora biverkningar som enkelt kunde klassas som gravidsymptom. Denna gången hade jag knappt några symtom alls – de enda jag kände var den normala tröttheten, lite halsbränna och ont i huvudet, men ingenting utöver det vanliga. Det har varit jobbigt för mig, då jag är van vid att ha hur mycket symptom som helst och det har lett till både panikattacker och mardrömmar.

Helgen har däremot varit mycket bra, trots alla känslor och all oro. Bästa vännen och hennes dotter var på besök och sov över. Vi såg allesammans CATs Mordgåta Döden tar spelet, som de gjorde som en Livestream. I maj hjälpte jag dom med att spela in den första mordgåtan men nu var det en ny som spelades in i Husby Säteri. Vi totalförlorade och var inte ens i närheten av att hitta mördaren, men det var en kul kväll och det var roligt att tänka på annat.

Jag har även skrivit manus! Planen är att det ska bli en fars i höst trots Corona och i fredags satt jag och Cristian och skrev tills fingrarna blödde – och 10 timmar senare var det klart! Vi hade fått en synopsis av producenten, så handlingen var i stora drag redan skriven. Han ville helt enkelt ha hjälp att skriva repliker och det löste vi utan problem. Jag är JÄTTENÖJD! Producenten ville göra lite småändringen men sen är det bara att sätta igång att repa och premiären blir förhoppningsvis i november. Som vanligt blir det på Fjärås Bygdegård i Kungsbacka kommun och det hade varit jätteroligt om ni ville komma och titta. Då får ni även chans att träffa mig och Cristian. Mer info kommer och då även hur vi ska få det att fungera med Corona restriktionerna.

MONTERA NYA HYLLOR I VARDAGSRUMMET

Idag har vi kämpat och slitit med att ta ner och montera upp nya bokhyllor i vardagsrummet. Vi har pratat länge om att byta de svarta mot nya, vita bokhyllor med skåp, så det inte ser så plottrigt ut – och idag blev det gjort! Vi har nu alla de nya hyllorna färdigmonterade och imorgon blir det att fixa hyllplan och skåp. Det kommer att bli jättesnyggt och vi ser redan en stor skillnad i rummet.

FÖRE / HALVÄGS

Idag är jag på ruvardag 3 och jag har känt av värk i magen enda sedan insättningen i torsdags. Idag har det inte varit lika påtagligt som de tidigare dagarna men under monteringen började jag känna av stor värk i magen, så jag tog beslutet att pausa för att inte riskera någonting. Under resterande av kvällen har jag fortsatt känt stor värk i magen och jag vet inte om det beror på kraftansträngningen eller om jag hade haft det oavsett. Men så är läget iallafall och planen är nu att gå och lägga sig och hoppas att värken har minskat tills imorgon.

Utöver värk i magen har jag även känt mig hungrigare och på mornarna vaknar jag tidigt av att jag är EXTREMT kissnödig, vilket är nytt för mig.

JAG ÄR GRAVID!

Jag ber så hemskt mycket om min tystnad, men det har hänt en hel del. Ni som vill följa mig på daglig basis får helt enkelt förlja mig på min Instagram Sannilynn. 
Det senaste nytt är iallafall att den 3 December fick jag reda på att jag är gravid och sedan dess har det varit långa veckor av illamående, kräkningar och soffläge. Men nu (är i vecka 9 nu) börjar jag känna mig mycket bättre, så nu är det dags att börja arbeta igen. 
Här kommer videon som jag spelade in den 10 december, men inte haft energi till att spela in. Videon där jag berättar för världen att jag är gravid och även berättar hur mina symtom sett ut, hur vi fick veta om vårt plus och hur overkligt allt känns <3


X FRUSNA EMBRYOS

Igår fick vi brevet från Sahlgrenska. Brevet som berättar hur många av våra 3 embryon som överlevde till frysen. Svaret gav oss blandade känslor, för vi fick veta att 1 embryo nu är i frysen. Denna info gjorde oss naturligtvis väldigt lättade, men vi kunde ändå inte skaka loss känslan av besvikelse då vi trodde att iallafall 2 av dom skulle överleva till frys. Som tur är har jag många ubderbara följare och läsare som lugnade oss med deras historier och försäkrade oss att detta är bra nyheter. 
Uppdatering om mitt mående. Idag är jag på dag 8 efter insättningen och mitt mående har varit desamma sen dag 1. Jag har kramper i magen och ömma bröst dagligen. De senaste 2 mornarna har jag även upplevt illamående och jag har även fått ändra om mina matvanor då jag blir hungrig oftare. Jag är även mycket svullen och gasig. Jag gick upp tre kilo dagarna innan äggplocket och dom kilorna har jag inte kunnat skaka mig loss. Så som ni ser är det mycket symptom, men det är svårt att avgöra vad som är Lutinus biverkningar och vad som är symptom efter insättningen. Vi får helt enkelt vänta till Nästa helg, då vi äntligen veta hur det gått inne i magen – och jag kan inte bärga mig! 

UPPDATERING: ÄGGPLOCK & INSÄTTNING

Phew, förra veckan har varit hur fullbokad som helst! I måndags åkte vi till ultraljudet för att se hur mina äggblåsor hade utvecklats och äntligen gav läkarna oss tummen upp. De hittade 11 stycken äggblåsor, varav 6 av dom såg tillräckligt bra ut för äggplock – som bokades in på onsdagen. 
Så på onsdagen åkte jag, Cristian och vår fosterunge Frida in till Sahlgrenska för vårt efterlängtade äggplock. Jag var HUR NERVÖS SOM HELST med ångestattacker, illamående och hela kitet – jag var så rädd för att få morfin för första gången i mitt liv.

När vi anlände skickades vi in ett rum med tre sängar i (men som tur var fick vi vara själva). Jag fick byta om till sjukhusskjorta, vita knästrumpor och plastmössa och barnmorskan kom in och satte fast en kanyl i mitt armveck. Jag fick även lugnande, lokal bedövning samt morfin, vilket underlättade allt för då kunde jag äntligen slappna av. Jag och Cristian (som också fick de sexiga sjukhuskläderna) fördes in i ett rum med gynstol och andra spännande apparater och äggplocket kunde börja. Det gick bra, däremot fick jag be om extra morfin då de gjorde lite ondare än jag önskade och när de fyllde på i kanylen fick Cristian lägga sig på golvet (i called it!) Men det hela var över på 15 min och vi kunde sedan gå tillbaka till rummet där vi fick frukost och jag kunde vila en stund. Morfinet gjorde mig extrem snurrig och illamående men lite mat i magen gjorde susen. Efter 1h ungefär berättade dom att allt gått bra och de fick ut 5 ägg, vilket vi var nöjda med. Även en insättning bokades in på fredagen så då fick vi åka dit ännu en gång. Vi hamnade i samma rum, fick dra på sjukhuskläder och in i rummet med alla apparater. De berättade att vi fått 4 blastocyster, vilket var mer än vi trodde och ett av dom är nu i mig. Yay, fram med champagnen! (Nej just de, de går ju inte 🙊)

ÄGGPLOCK BOKAT!

Imorse begav vi oss ännu en gång till Sahlgrenska för ett tredje ultraljud. Väldigt nervösa satt vi en lång stund i väntrummet med ingen som helst aning om vad som väntade. De tidigare ultraljudet i lördags hade inte slutat bra, så vi var långt ifrån lugna. Men ultraljudet gick väldigt bra idag! Läkaren hittad 11 st äggblåsor och han sa att 5-6 av dom såg tillräckligt bra ut för äggplock, som han bokade redan på ONSDAG. Vi fick träffa barnmorskan som berättade för oss hur äggplocket kommer att gå till och vi fick även instruktioner om hur vi ska göra dessa två dagar tills det är dags. Jag är nu helt färdig med Gonal-F och Fyremadel, vilket känns helt surrealistiskt. Istället ta Otrivelle ikväll som gör att jag får ägglossning lagom till äggplocket. Imorgon däremot kommer jag inte behöva ta någon spruta alls, vilket känns helt jävla underbart!  Detta betyder alltså att vi är halvvägs i vår allra första IVF cykel. Hormonstimuleringen är officiellt färdig och vi går nu in i fas 2. Planen är att vi ska vara på Sahlgrenska klockan 7.30 på onsdag för ombyte och förberedelser. Cristian kommer gå till labbet kl 8 för att lämna in ett spermaprov och klockan 8.30 är det dags!

Vi kommer ta med oss vår fosterunge Frida som stöd, då vi ännu inte vet hur det kommer att gå på Cristian, speciellt på grund av hans förflutna att svimma under sjukhusbesök. I dag däremot gick det jättebra! Han satt bredvid mig under ultraljudet och följde med till mötet med barnmorskan, utan som helst problem. Jag är så stolt över honom och denna resa har verkligen hjälpt honom i hans resa mot att bli mindre sprut och sjukhusrädd.  

Som en avslutning på kvällens glada inlägg vill jag även tacka för alla fantastiska läsare. Jag såg idag att över 40 stycken läste min blogg igår, vilket är mycket mer än vad det tidigare varit. Jag vill uppmana er att jättegärna kommentera och berätta vilka ni är och hur ni hittade mig. Är ni via mina sociala medier eller Youtube-kanal? Har ni hittat mig via blogg.se eller är ni helt enkelt människor i liknande situationer som mig? Berätta gärna om er så vi kan få bli bundisar! <3  

FÖRSKJUTET ÄGGPLOCK

Idag var vi på vårt andra ultraljud för att se hur äggblåsorna växt. Under första ultraljudet i onsdags lät det positivt – vi hade 6 äggblåsor som vuxit till sig men behövde lite mer tid att mogna. Där bestämdes att dosen skulle ökas och att vi skulle ha ett nytt ultraljud idag, lördag. Idag när vi åkte dit såg han att det fanns 9 äggblåsor, men enbart  3 hade mognat tillräckligt mycket och det tyckte dom var lågt. Ännu en gång ökades dosen och ett nytt ultraljud är bokat på måndag morgon för att se hur de utvecklats.

Det är mycket tankar och känslor som bollar runt inom mig just nu. Vi var så otroligt positiva efter första ultraljudet, men nu känns det som att en matta dragits under fötterna på oss. 3 äggblåsor är alldeles för lite och hur mycket kan det ändras på bara två dagar, trots att vi ökar dosen?

Så just nu är vi i ett limbo. Väntan fortsätter och just nu vet vi inte alls hur det blir…

VÅR IVF PLAN

Nu är det tredje dagen sen IVF-start och allting går bra. Jag har inte mycket att rapportera. Jag tar Gonal-F klockan 20 varenda kväll och än så länge har jag inga biverkningar. Jag mår bra, det går bra med sprutorna och Cristian har inte svimmat en enda gång (vilket är en stor lättnad).

Som det ser ut nu tar jag Gonal-F med 150ie varenda kväll. Gonal-F uppgift är att se till att kroppen producerar så myket ägg som möjligt för ett senare äggplock. 
Efter idag ska jag sänka dosen till 125ie för att imorgon fortsätta med 125ie OCH utöver det även ta Fyremadel 0.25ie. Fyremadel uppgift är att se till att kroppen inte skapar en naturlig ägglossning.  Dessa två kommer jag fortsätta med fram till äggplocket och sedan kommer jag sluta ta sprutor och istället ta Lutinus, vilket är en vaginal tablett som jag ska ta dagligen för att se till att min livmoder är så välkomnande som möjligt. 
Så ser planen ut och nu på onsdag, den 13 november har vi ett ultraljud bokat för att se till hur äggen utvecklas och om någon doseringsändring krävs. Under det mötet ska även datum för äggplocket bestämmas.  
I nuläget är det mycket tankar som snurrar runt hos både mig och Cristian just nu. När vi startade Letrozolen i januari minns jag att vi hade en stark känsla av förändring. Jag trodde att den känslan skulle komma även nu, men till min stora besvikelse har vi ingen sådan känsla nu utan den fortsatta känslan av en evig väntan. Frustrerande men sant. Men vi fortsätter att göra det vi ska och håller tummarna att allting kommer att få bra. Det är ju trots allt det enda vi KAN göra. 

« Äldre inlägg

© 2020 Sannilynn

Tema av Anders NorenUpp ↑