Sannilynn

Kategori: IVF (Sida 1 av 2)

JAG ÄR GRAVID!

Jag ber så hemskt mycket om min tystnad, men det har hänt en hel del. Ni som vill följa mig på daglig basis får helt enkelt förlja mig på min Instagram Sannilynn. 
Det senaste nytt är iallafall att den 3 December fick jag reda på att jag är gravid och sedan dess har det varit långa veckor av illamående, kräkningar och soffläge. Men nu (är i vecka 9 nu) börjar jag känna mig mycket bättre, så nu är det dags att börja arbeta igen. 
Här kommer videon som jag spelade in den 10 december, men inte haft energi till att spela in. Videon där jag berättar för världen att jag är gravid och även berättar hur mina symtom sett ut, hur vi fick veta om vårt plus och hur overkligt allt känns <3


X FRUSNA EMBRYOS

Igår fick vi brevet från Sahlgrenska. Brevet som berättar hur många av våra 3 embryon som överlevde till frysen. Svaret gav oss blandade känslor, för vi fick veta att 1 embryo nu är i frysen. Denna info gjorde oss naturligtvis väldigt lättade, men vi kunde ändå inte skaka loss känslan av besvikelse då vi trodde att iallafall 2 av dom skulle överleva till frys. Som tur är har jag många ubderbara följare och läsare som lugnade oss med deras historier och försäkrade oss att detta är bra nyheter. 
Uppdatering om mitt mående. Idag är jag på dag 8 efter insättningen och mitt mående har varit desamma sen dag 1. Jag har kramper i magen och ömma bröst dagligen. De senaste 2 mornarna har jag även upplevt illamående och jag har även fått ändra om mina matvanor då jag blir hungrig oftare. Jag är även mycket svullen och gasig. Jag gick upp tre kilo dagarna innan äggplocket och dom kilorna har jag inte kunnat skaka mig loss. Så som ni ser är det mycket symptom, men det är svårt att avgöra vad som är Lutinus biverkningar och vad som är symptom efter insättningen. Vi får helt enkelt vänta till Nästa helg, då vi äntligen veta hur det gått inne i magen – och jag kan inte bärga mig! 

UPPDATERING: ÄGGPLOCK & INSÄTTNING

Phew, förra veckan har varit hur fullbokad som helst! I måndags åkte vi till ultraljudet för att se hur mina äggblåsor hade utvecklats och äntligen gav läkarna oss tummen upp. De hittade 11 stycken äggblåsor, varav 6 av dom såg tillräckligt bra ut för äggplock – som bokades in på onsdagen. 
Så på onsdagen åkte jag, Cristian och vår fosterunge Frida in till Sahlgrenska för vårt efterlängtade äggplock. Jag var HUR NERVÖS SOM HELST med ångestattacker, illamående och hela kitet – jag var så rädd för att få morfin för första gången i mitt liv.

När vi anlände skickades vi in ett rum med tre sängar i (men som tur var fick vi vara själva). Jag fick byta om till sjukhusskjorta, vita knästrumpor och plastmössa och barnmorskan kom in och satte fast en kanyl i mitt armveck. Jag fick även lugnande, lokal bedövning samt morfin, vilket underlättade allt för då kunde jag äntligen slappna av. Jag och Cristian (som också fick de sexiga sjukhuskläderna) fördes in i ett rum med gynstol och andra spännande apparater och äggplocket kunde börja. Det gick bra, däremot fick jag be om extra morfin då de gjorde lite ondare än jag önskade och när de fyllde på i kanylen fick Cristian lägga sig på golvet (i called it!) Men det hela var över på 15 min och vi kunde sedan gå tillbaka till rummet där vi fick frukost och jag kunde vila en stund. Morfinet gjorde mig extrem snurrig och illamående men lite mat i magen gjorde susen. Efter 1h ungefär berättade dom att allt gått bra och de fick ut 5 ägg, vilket vi var nöjda med. Även en insättning bokades in på fredagen så då fick vi åka dit ännu en gång. Vi hamnade i samma rum, fick dra på sjukhuskläder och in i rummet med alla apparater. De berättade att vi fått 4 blastocyster, vilket var mer än vi trodde och ett av dom är nu i mig. Yay, fram med champagnen! (Nej just de, de går ju inte 🙊)

ÄGGPLOCK BOKAT!

Imorse begav vi oss ännu en gång till Sahlgrenska för ett tredje ultraljud. Väldigt nervösa satt vi en lång stund i väntrummet med ingen som helst aning om vad som väntade. De tidigare ultraljudet i lördags hade inte slutat bra, så vi var långt ifrån lugna. Men ultraljudet gick väldigt bra idag! Läkaren hittad 11 st äggblåsor och han sa att 5-6 av dom såg tillräckligt bra ut för äggplock, som han bokade redan på ONSDAG. Vi fick träffa barnmorskan som berättade för oss hur äggplocket kommer att gå till och vi fick även instruktioner om hur vi ska göra dessa två dagar tills det är dags. Jag är nu helt färdig med Gonal-F och Fyremadel, vilket känns helt surrealistiskt. Istället ta Otrivelle ikväll som gör att jag får ägglossning lagom till äggplocket. Imorgon däremot kommer jag inte behöva ta någon spruta alls, vilket känns helt jävla underbart!  Detta betyder alltså att vi är halvvägs i vår allra första IVF cykel. Hormonstimuleringen är officiellt färdig och vi går nu in i fas 2. Planen är att vi ska vara på Sahlgrenska klockan 7.30 på onsdag för ombyte och förberedelser. Cristian kommer gå till labbet kl 8 för att lämna in ett spermaprov och klockan 8.30 är det dags!

Vi kommer ta med oss vår fosterunge Frida som stöd, då vi ännu inte vet hur det kommer att gå på Cristian, speciellt på grund av hans förflutna att svimma under sjukhusbesök. I dag däremot gick det jättebra! Han satt bredvid mig under ultraljudet och följde med till mötet med barnmorskan, utan som helst problem. Jag är så stolt över honom och denna resa har verkligen hjälpt honom i hans resa mot att bli mindre sprut och sjukhusrädd.  

Som en avslutning på kvällens glada inlägg vill jag även tacka för alla fantastiska läsare. Jag såg idag att över 40 stycken läste min blogg igår, vilket är mycket mer än vad det tidigare varit. Jag vill uppmana er att jättegärna kommentera och berätta vilka ni är och hur ni hittade mig. Är ni via mina sociala medier eller Youtube-kanal? Har ni hittat mig via blogg.se eller är ni helt enkelt människor i liknande situationer som mig? Berätta gärna om er så vi kan få bli bundisar! <3  

FÖRSKJUTET ÄGGPLOCK

Idag var vi på vårt andra ultraljud för att se hur äggblåsorna växt. Under första ultraljudet i onsdags lät det positivt – vi hade 6 äggblåsor som vuxit till sig men behövde lite mer tid att mogna. Där bestämdes att dosen skulle ökas och att vi skulle ha ett nytt ultraljud idag, lördag. Idag när vi åkte dit såg han att det fanns 9 äggblåsor, men enbart  3 hade mognat tillräckligt mycket och det tyckte dom var lågt. Ännu en gång ökades dosen och ett nytt ultraljud är bokat på måndag morgon för att se hur de utvecklats.

Det är mycket tankar och känslor som bollar runt inom mig just nu. Vi var så otroligt positiva efter första ultraljudet, men nu känns det som att en matta dragits under fötterna på oss. 3 äggblåsor är alldeles för lite och hur mycket kan det ändras på bara två dagar, trots att vi ökar dosen?

Så just nu är vi i ett limbo. Väntan fortsätter och just nu vet vi inte alls hur det blir…

VÅR IVF PLAN

Nu är det tredje dagen sen IVF-start och allting går bra. Jag har inte mycket att rapportera. Jag tar Gonal-F klockan 20 varenda kväll och än så länge har jag inga biverkningar. Jag mår bra, det går bra med sprutorna och Cristian har inte svimmat en enda gång (vilket är en stor lättnad).

Som det ser ut nu tar jag Gonal-F med 150ie varenda kväll. Gonal-F uppgift är att se till att kroppen producerar så myket ägg som möjligt för ett senare äggplock. 
Efter idag ska jag sänka dosen till 125ie för att imorgon fortsätta med 125ie OCH utöver det även ta Fyremadel 0.25ie. Fyremadel uppgift är att se till att kroppen inte skapar en naturlig ägglossning.  Dessa två kommer jag fortsätta med fram till äggplocket och sedan kommer jag sluta ta sprutor och istället ta Lutinus, vilket är en vaginal tablett som jag ska ta dagligen för att se till att min livmoder är så välkomnande som möjligt. 
Så ser planen ut och nu på onsdag, den 13 november har vi ett ultraljud bokat för att se till hur äggen utvecklas och om någon doseringsändring krävs. Under det mötet ska även datum för äggplocket bestämmas.  
I nuläget är det mycket tankar som snurrar runt hos både mig och Cristian just nu. När vi startade Letrozolen i januari minns jag att vi hade en stark känsla av förändring. Jag trodde att den känslan skulle komma även nu, men till min stora besvikelse har vi ingen sådan känsla nu utan den fortsatta känslan av en evig väntan. Frustrerande men sant. Men vi fortsätter att göra det vi ska och håller tummarna att allting kommer att få bra. Det är ju trots allt det enda vi KAN göra. 

NU KÖR VI IGÅNG

På tisdagen hade jag en väldigt jobbig dag. Mensen var beräknad att komma då och i kombination till min lediga dag. Detta resulterade en hel dag av frustrerande väntan (samt några panikattacker på det). Den kvällen däremot kom mensen och på natten till torsdagen drog den igång på riktigt. Direkt på morgonen på torsdag ringde jag till Sahlgrenska och berättade att den hade kommit och att vi nu är redo att starta vår första IVF cykel. Hon gav oss tummen upp att starta idag, fredag och vårt första ultraljud är på onsdag den 13e. 

Så detta betyder att ikväll klockan 20 kommer jag ta min allra första spruta, vilket är Gonal-F. Jag är inte orolig för själva sprutandet, trots att jag har en extremt sprutfobi. Jag antar att detta året av regelbundna blodprov har gjort en hel del på den fronten. Vad jag däremot är orolig för är biverkningar då jag hade några rejäla under min Letrozol period. Jag vet att några av mina läsare gör IVF eller har gjort IVF tidigare, vad hade ni för biverkningar av Gonal-F? Ni får även gärna berätta era biverkningar i kombination med även Fyremadel, som jag även ska ta om några dagar. 

PANIKATTACKER

Nu är det bara några dagar kvar tills mensen är beräknad att dyka upp, vilket innebär att vi då äntligen kan starta vår IVF. 
Fram tills nu har jag känt mig otroligt lugn och beredd på vad som komma skall, men i torsdags kväll började jag få panikattacker och har haft varenda dag fram tills nu. Mina panikattacker ser ut att jag får hjärtklappning, extrem klaustrofobi och social ångest men jag får även ticks i mån av nagelbitning och nagelrivning samt att det börjar pulsera i mina armar. Mycket obehagligt och i vanliga fall brukar jag ha dessa attacker i några timmar, men denna gången har jag alltså haft dom i flera dagar. 

Under dessa attackar startar även en mängd ohälsosamma och farliga tankar i mitt huvud, såsom självskadebeteende, rädslor över att exempelvis död eller att någon i min närhet ska dö eller lämna mig och dessa tankar är vanliga för mig i dessa perioder. Nu däremot har jag även märkt rejäla rädslor över IVFen. Exempelvis att jag ska få rejäla bieffekter av sprutorna att jag kommer må dåligt, att få missfall, att Cristian ska lämna mig för att han inte längre orkar med denna process och den värsta är att jag ska dö under äggplocket. Majoriteten av dessa rädslor är extrema och är ren paranoia och kan därmed enkelt avledas bort. Däremot är rädslan över äggplocket någonting som faktiskt oroar mig. Jag har aldrig i hela mitt liv gjort en operation (och äggplocket klassas som en operation), vilket innebär att jag aldrig har blivit sövd innan eller fått lugnande så jag har alltså ingen aning om jag är allergisk mot några läkemedel eller inte. Man har ju hört historier av människor som dör under de enklaste operationerna och min brist på denna erfarenhet oroar mig skarpt just nu.  Det som även oroar mig just nu och som är en väldigt ny rädsla är att jag kommer att få göra allt detta själv. Löjlig rädsla egentligen då det är jag själv som bestämt det, men nu när det närmar sig börjar jag faktiskt ångra att jag varit så hård på den punkten. 
För er som missat den detaljen så har min man Cristian svimmat under tre av våra läkarbesök. Han svimmar av bara tanken av sjukhus, blod och sprutor. Första svimningen skedde under ett av våra blodprov (den kan ni läsa mer om på min Instagram: sanniilynn) och den andra gången svimmade han under ett av mina gynekologundersökningar. Då stod han bredvid mig och höll mig i handen och sedan satte han sig ner på golvet och var helt vit i ansiktet. Sista gången han svimmade var under vårt första IVF besök och då svimmade han av att vi enbart pratade om processen. 
På grund av att han svimmar så har han och jag gjort ett deal om att han ENBART får följa med till läkaren i fortsättningen om han klarar av att själv ge mig någon av sprutorna, vilket jag vet han inte kommer att klara av. Jag har därmed förberett mig på att jag ska ta med mig en väninna istället och inte låta Cristian följa med. Låter hemskt, men jag kan inte koncentrera mig på det vi ska göra om jag ständigt ska oroa mig om hur han mår. Jag kommer ha tillräckligt att oroa mig för som det är! 

Ja, som ni märker är det mycket tankar och oroligheter inför nästa vecka. På tisdag är min mens beräknad och jag hoppas verklighen att det inte är sen denna gången utan att vi faktiskt kan få starta så snart som möjligt! Denna väntan tar kål på mig och jag orkar helt enkelt inte mer. Jag vill bara sätta igång, hur orolig och nojig jag än är!  

BESTÄLLT MINA IVF MEDICINER

Oh boy! Igår kom jag på, mitt i all stress, att jag helt hade glömt att beställa hem mina mediciner som jag kommer att behöva under min IVF behandling som startar om lite mer än en vecka. Med oro att någon skulle ha flera veckors leveranstid klickade jag mig in på apotekets hemsida och jag kunde som tur var beställa hem allt med desamma. Phew! Men dyrt blev det!  Det är tur att man har högkostnadsskyddet för annars hade det kostat 5000 kr. Fy tusan va pengarna hade runnit iväg annars! 

I övrigt har jag fullt upp med teatern. På söndag är det premiär så hela helgen och hela denna veckan är det rep varenda dag framtills det är dags. Det blir därmed inte mycket fritid, utan livet består enbart av jobb och repetitioner. Men kul är det och maken min (som spelar huvudrollen) är extremt duktig! Det enda jobbiga är dock att årets pjäs handlar om ett par som ska adoptera. Detta gör att man blir påmind då och då om hur vår situation verkligen ser ut och det har blivit några tårar under repperioden. Men nu börjar det bli enklare för nu är det bara en vecka kvar tills vi börjar starta med sprutorna och IVF. 
Jag märker själv hur dålig jag har varit på att uppdatera om läget, men det är för att det har varit så mycket teater. För min egen del har det bara varit bra att ha någonting annat att fokusera sig på men jag ser att det har påverkat bloggen, youtube och mina sociala medier. Jag lovar däremot att vara bättre på att uppdatera er när det verkligen drar igång. Denna månaden har jag inte haft någonting alls att uppdatera om och då är det svårt att hålla sig konsekvent. 

Avslutningsvis vill jag tipsa er om pjäsen som både jag och Cristian medverkar i. Jag som regiassistent och han som huvudpersonen Tomas Källermyr. Bor ni i närheten rekommenderar jag starkt att komma till Fjärås Bygdegård i november för att se vårt spektakel. All information finner ni på hemsidan www.farsifjaras.se (som jag har skapat) och där kan man även boka biljetter. Jag kommer att vara på plats praktiskt taget alla föreställningar så då kan ni även säga hej till oss.

IVF START

Vilken start på veckan det blev! I måndags runt 9.30 satt jag i soffan och tittade på tv. Jag var hemma från jobbet då jag inte kände mig riktigt hundra och mitt i allt ringde det på telefonen – från ett dolt nummer! I 6 månader har jag haft mobilen vid min sida hela tiden och dygnet runt ifall att det dolda numret skulle ringa, och nu gjorde det äntligen det. Det var Sahlgrenska som berättade att de hade fått en avbokning och de frågade om vi kunde komma till dom redan dagen efter. Naturligtvis så sa jag (eller nästan skrek) ja och dagen efter åkte vi dit för vårt första IVF möte. Väl på plats fick vi träffa både vår läkare och barnmorska. De började med att berätta kort om hur processen skulle gå till, men vi avbröts av att min älskade make svimmade och fick lägga sig ner på golvet. Vit i ansiktet och knappt kontaktbar fick han gå till rummet bredvid och vila, medan jag fick fortsätta mötet på egen hand. Vi diskuterade möjligheten att jag kan ha PCOS (Polycystiskt ovarialsyndrom, vilket innebär att man har många äggblåsor på ena eller båda äggstockarna och samtidigt ofta mycket testosteron i kroppen). Vi gjorde ett ultraljud och kunde konstatera att jag har 2 av de 3 kriterier som krävs för att man ska få diagnosen PCOS. Då jag inte hade alla kriteringarna blev det nu nedskrivet att vi har oförklarlig barnlöshet. På ultraljudet kunde hon däremot se att allt såg fint ut och att jag har goda möjligheter för IVF. Någonting som gjorde saken lite svårare var att på mitt blodprov kunde hon se att mitt immun mot Röda hund var lägre än hon hade önskat. Hon beordrade mig att ta om vaccinet innan vi kunde starta med medicinerna. Man får även inte bli gravid inom en månad efter att man tagit det vaccinet, så det bestämdes att 3 november skulle vi sätta igång. Jag kommer att göra en video i helgen där jag berättar mer om hur mötet gick till men även exakt vilka mediciner jag kommer att ta och hur processen kommer att se ut. Sammanfattningsvis är vi nöjda med vårt första möte. Det var lite synd med fördröjningen innan vi kan starta, men vi är så glada att äntligen få komma igång med processen. Nu ska vi bara låta min kropp vila efter alla mediciner och förbereda oss till max inför november. ÄNTLIGEN!!!

« Äldre inlägg

© 2020 Sannilynn

Tema av Anders NorenUpp ↑