Kategori: Allmänt

AVSTÄNGD FRÅN JOBBET & FÖRBEREDER FÖR ANKOMST

Äntligen en uppdatering, eller hur? Jag är verkligen värdelös på att blogga men nu kommer jag ha möjlighet att skriva oftare, jag lovar!

När jag skriver detta har jag gått in i gravidvecka 27 och det är mycket som har hänt och händer. Det första är att jag avstängd från jobbet. Det är en rekommendation att gravida efter vecka 22 är hemma, för att slippa att bli smittade av Corona och veckan innan lovet blev det helt plötsligt en stor smittspridning på min skola. Detta gjorde att jag tog tillfället i akt och hade ett akutmöte med min arbetsgivare och det slutade med beslutet att jag inte längre får jobba på grund av just smittorisken. Så nu kommer jag vara hemma tills bebis anländer, vilket känns riktigt skönt! Cristian måste däremot fortfarande arbeta på sin skola men vi är inte oroliga där. Hans chefer är så fantastiska så de har sett till så att Cristian har en minskad elevgrupp att ansvara för, så även hans risk för smitta har minskat oerhört.

I fredags var det även exakt ett år sedan vi förlorade Gabriel. Vi har varit väldigt nervösa över den dagen, men det gick faktiskt mycket bättre än vad vi både trodde. Jag fick en mindre panikattack under dagen, men vi lyckades hålla oss sysselsatta – Cristian jobbade och jag umgicks med en väninna och hennes dotter. När han kom hem från jobbet åt vi middag och la oss tidigt.
Att dagen gick såpass smidigt var en stor lättnad och det blev en slags bekräftelse för oss att vi kommit längre i vår sorgprocess än vi trott. Smärtan finns naturligtvis kvar och kommer nog alltid göra, men vi kan prata om honom nu utan att bli ledsna.

Vi har även fyllt år. Både jag och Cristian fyller år den 11 april, så två dagar efter Gabriels dödsdag. Vi gjorde inget speciellt, i år heller utan vi vilade mycket, åt god mat och bara tog det lugnt. Däremot kom mina föräldrar på besök på lördagen för tårta och kaffe och Cristians föräldrar kom på fika i onsdags, vilket var trevligt. Det är inte ofta man ses nu för tiden och det var trevligt att träffa dom igen.

Vi har även börjat fixa och dona här hemma. Cristian har renoverat vårat badrum – innan hade vi ett badkar, men den gick sönder i somras så nu har vi monterat in duschväggar, nytt handfat och spegel samt en tvättmaskin. Så nu har vi plats för ett skötbord till lilltösen, vilket kommer förenkla vardagen oerhört! Jag kommer även börja fixa i sovrummet nästa vecka och organisera hörnet där lilltösen ska sova. Så det händer som sagt mycket här hemma!

I födelsedagspresent fick jag min gamla mosesäng som jag hade när jag var nyfödd, som min mamma hade rustat upp och gjort fin
Här är en bild på badrummet när den är halvfärdig. Nu har vi bytt handfat och har en bänk mellan handfat och över tvättmaskinen. Ovanför bänken har vi även 3 hyllskåp för förvaring.

Sist men inte minst så har vi även bestämt vad hon ska heta. Däremot väntar vi ett tag till med att offentliggöra det, så ni får vänta ett tag till (sorry). Men det känns så skönt att ha ett namn klart, speciellt då vi var så vilse på den fronten och började med NOLL namn. Så ett stort steg för oss!

NU ÄR JULEN SLUT

Ännu en jul är över och trots restriktionerna så blev det en riktigt mysig jul. Julafton blev enkel med en jullunch med Cristians pappa och under kvällen blev det bara jag och Cristian med tvmys och mat & godis i mängder.

På juldagen åt vi lunch här hemma med mina föräldrar, min syster och hennes sambo – så julafton x2. Det är sällan vi får möjlighet att ses allesammans samtidigt, så det var kul att få tillfälle att umgås och uppdatera familjen om allt. De har vetat om graviditeten sedan start men nu syns magen på mig så det blev mycket prat om graviditeten, men även om Gabriel.

Ett stort positivt den här helgen var att jag har börjat få tillbaka min energi. Illamåendet är borta, men däremot spyr jag fortfarande på mornarna och kvällarna så jag har inte kunnat hjälpa till så mycket med matförberedelserna… Däremot har Cristian varit fantastisk med att förbereda och fixa inför våra besök, städat och varit en perfekt värd. Han har verkligen varit i sitt esse och jag är så tacksam att ha honom i mitt liv.

NU HAR KAOSET STARTAT

Nu börjar min kropp att gå på reservtank. Utöver vår IVF med äggplock & insättning, ruvardagarna och vårt nya projekt så har DET även varit kaos på både jobb och teatern.

Ni som följer min Instagram vet att när dom nya Corona restriktionerna kom så blev 2 i ensamblen tvungna att hoppa av, en av dom var huvudrollsinnehavaren. Så i fredags vid lunchtid fick jag beslutet att jag behövde träna in hennes roll till söndagens föreställning. PANIK!

Som tur är så är det jag som har skrivit manuset, så mycket kunde jag redan… men det blev lite stressigt att lära sig en helt ny roll på 2 dagar och göra dubbelroll under föreställningen. Däremot, efter ett snabbt rep innan föreställningen så kände jag mig redo och föreställningen gick över förväntan. Nu inväntar jag bara info om jag måste göra hennes roll även denna helgen, eller om hon får komma tillbaka.

Utöver teaterkaoset är det även kaos på jobbet nu. Många är sjuka och jag har fått både jobba extra och ha ena klassen själv, bara för att hålla organisationen flytande. Inte optimalt alls och jag funderar på hur länge jag kommer orka arbeta såhär…

ETT MEDDELANDE FRÅN UNIVERSUM I OROANDE TIDER

Jag måste berätta för er om vad som hände i tisdags! Jag var på jobbet, det var dag 2 i menscykeln så jag var lite hormonell och det var dagen innan sprutstart för IVFen – så mitt humör var katastrofalt! Jag var arg som ett bi på precis alla och ville strypa de som försökte prata med mig. Jag ville bara vara ifred och tyvärr så undvek jag mina arbetauppgifter och istället prioroterade arbeten på datorn för att komma bort och vara ifred.

Jag berättade däremot för mina två kollegor som jag arbetade närmast med under dagen och de förstod (fantastiska som de är!) och löste tom så att jag kunde gå en promenad innan sista lektionen, då jag inte kunde skaka av mig irritationen.

Så jag begav mig ut på min favoritpromenad till sjön, som ligger dryga 10 min promenad från jobbet. På vägen dit fick jag även besök av en hare som bestämde sig för att komma nära och säga hej till mig. Jag lyckades få allt på film (om ni vill se) och i filmen ser man hur nära han är och att han tittar intensivt på mig, som om han vill säga mig något.

Jag har under de senaste 2 åren fått ett stort intresse för saker som man kan klassa som lite häxaktigt – bland annat tarot, astrologi, horoskop, kristaller, numerologi mm. Jag tror även på Spirit Animals & Spirit Guides och jag tror på att Universum skickar oss meddelanden för att guida oss.

Haren är ett riktigt bra exempel på detta, då haren/kaninen representerar bland annat fertilitet, kreaktivitet och ångest. Just denna dagen baserades mitt humör på min oro om framtiden och min kommande IVF, vilket lustigt nog haren representerar. Jag tolkar därmed mitt besök av haren att Universum skickade honom till mig för att lugna mig och påminna mig om att jag är på rätt väg och inte ska vara rädd för att ta den vägen. Jag vill även tolka det som att vi är på rätt väg att äntligen få vårt älskade barn.



IVF NR 2 STARTAR NÄSTA VECKA

Idag var det äntligen dags att ringa dom – Sahlgrenska! De ordnade så att jag på måndag startar min andra ivf och det är så mycket tankar som bollar runt just nu. Mest ilska över att behöva göra skiten igen, men samtidigt en lättnad att få hjälp igen så snabbt och lugnet att veta att chanserna att goda att ännu en gång lyckas.

Det blir det korta protokollet igen och de har nu skickat protokollet hem till oss och nästa steg är att ordna hem medicinerna – gonald-f, fyremadel samt otrivielle. Jag gick precis in på FASS hemsida och såg att apoteket på. Östra sjukhus har alltsamma på lagret. Vi hade även lite fyremadel över sen förra gången och slutdatumet där var december 2020, så detta blir perfekt! Vill ni läsa/se mer om min förra IVF kan ni läsa här och se youtubefilmen här

Däremot kommer jag inte kunna hämta medicinerna idag, för efter jobbet blir det att åka och träna för att sedan repa teatern. Vi repade första gången i lördags och det gick superbra. Jag är inte orolig över att vi ska hinna repa klart i tid och det kommer bli en grym föreställning i år. Jag är så taggad!

STÖRD PRODUKTIVITET

Jag jobbar 80% på mitt jobb, vilket betyder att jag är ledig en dag i veckan. Denna terminen kommer det vara på måndagar och planen är att måndagar kommer att bestå av att arbeta med min YouTube kanal, bloggen och sociala medier.
Idag vaknade jag tidigt och hade en plan på exakt vad som skulle göras idag. Jag skulle filma 2 videos, uppdatera hemsidorna och även ordna med annonser. Jag valde att starta vid datorn på morgonen, så hemsidan och annonserna blev klara. Jag fick i mig lite lunch och nu var planen att jag skulle spela in videorna. Vad händer? Jo Cristian stiger in genom dörren och gått hem tidigare från jobbet för att han behöver vila…. Tack älskling! Du vet ju mycket väl att jag inte känner mig bekväm med att filma videos när du är hemma! <3

PANIKÅNGEST-ATTACK

Imorgon är det dags för mig att återgå till jobbet och som jag skrev igår är det många känslor kring det, både bra känslor och nervösa känslor. Min största oro är sömnen, då det fortfarande är ett stort problemområde för mig. Jag drömmer inte mardrömmar längre, tack och lov men jag har svårt att somna och jag drömmer väldigt vivida drömmar. Detta bidrar till att jag aldrig känner mig utvilad, vilket ni förstår även påverkar min ork och mitt välmående.

Just idag är jag konstant nära till en panikattack. Jag har hjärtklappning, svårt att ändas, jag är snurrig och svag så jag kommer ligga i soffan hela dagen och försöka lugna ner mig. Jag har lovat att gå en promenad med honom senare ikväll och det kommer förhoppningsvis hjälpa mig.
Så vilka känslor känner jag just nu som får mig att känna mig såhär: jo, det är en kombination av flera situationer som nu gör att det börjar bli överväldigande. Först av allt acceptansen att åka tillbaka till jobbet. Andra delen är acceptansen att livet inte blev som det skulle. Idag skulle jag egentligen förbereda mig för min sons födelse som skulle varit om 8 dagar, men så blev det ju inte. Tredje delen är tristessen av Corona. Jag har alltid varit en social tjej som älskar att gå på restauranger, bio, bowling och se teater men pågrund av Corona har jag inte kunnat göra något av de, vilket har gjort mig väldigt rastlös och understimulerad. Sedan har det även, på toppen av allt detta även varit mycket drama i min vänskapskrets och nu har det även börjat påverka mig och Cristian. Jag ska inte gå in på detaljer för att respektera de drabbade, men dramat har blivit såpass mycket nu att jag valt att helt exkludera mig själv för min hälsas skull. Jag har kommit fram till att jag kan ha åsikter om allt som hänt men jag kan inte påverka situationen eller de inblandade, så jag tar avstånd nu och fokuserar på att överleva de kommande 10 dagarna och bearbeta min sorg.

Avslutningsvis vill jag även berätta att jag ska börja spela in videos för Youtube igen. Jag har fått frågor om detta och jag har under sommaren tagit avstånd, just för att kunna vila upp mig och finna mig själv igen. Däremot nu, när vardagsrutinerna kommer att komma tillbaka kommer jag ta mig tid att spela in videos på mina lediga måndagar. Jag har ett flertal videos planerade, så oroa er inte – jag har inte försvunnit!

ÄNNU EN GÅNG: TILLBAKA PÅ JOBBET

Igår var det dags att ännu en gång återvända till arbetet och jag måste erkänna att jag var nervös. Jag brukar inte vara det, då jag varit sjukskriven flera gånger innan och jag vet att eleverna inte märkt att man är borta förrän man faktiskt kommer tillbaka och att verksamheten klarar inte går undan utan mig. Däremot var det annorlunda denna gången. Många av eleverna visste om graviditeten och var väldigt engagerade i den och jag var orolig för hur reaktionerna skulle bli. Ingen vill ju berätta för barn med funktionsvariationer och diagnoser att ens barn har dött, men i detta fallet hade vi kollegor bestämt att om ämnet dyker upp så är det sanningen vi ska köra på.

Reaktionerna var blandade när jag klev in i klassrummen. Först besökte jag mitt gamla klassrum som jag arbetade i innan jag blev gravid och dom eleverna är äldre och så inne i sina egna världar att de betedde sig som om jag aldrig varit iväg. Det var skönt. Efteråt gick jag in i klassrummet jag arbetar i nu och där var stämningen annorlunda. Jag fick en känsla av att de hade diskuterat om mig strax innan jag kom och det fick jag bekräftat senare att så var fallet. Två av eleverna kommenterade och ställde frågor och jag svarade dom så rakt jag kunde men utan några vidare detaljer. Efter det samtalet kändes stämningen mycket bättre och eleverna betedde sig som vanligt mot mig igen.

Sammanfattningsvis gick det som sagt bra. Jag lyckades hålla mig stark och stabil men när jag kom hem slocknade jag helt och det blev en tidig läggning. Men jag ser fram emot att få komma tillbaka till jobbet igen på onsdag. 5 dagar kvar till skolavslutningen och jag är säker på att dessa sista dagarna kommer att bli riktigt roliga.


FÖRSTA ARBETSVECKAN

Idag är det fredag och jag överlevde nästan min första vecka tillbaka på jobbet. Måndagen gick otroligt bra men på onsdagen och torsdagen tog mina smärtor i rygg & höft över och det var svårt att göra mina arbetsuppgifter. Jag tog därmed beslutet att stanna hemma från jobbet idag pga smärtorna. Det suger, då jag verkligen var inställd på att klara hela veckan, men hälsan fick gå först. 
Jag spenderar därmed min fredag i soffan med att komma ikapp med Big Brother. Jag har aldrig tittat på det innan, men då Antonia är en av mina topp-youtubers så måste man ju titta – och jag fastnade direkt. Det är många härliga karaktärer och jag är nu besatt. Jag är dock inte en av dom som följer dom live, utan jag håller mig till tv4 avsnitten. 

Planen för helgen blir att börja vårstädningen här hemma. Städningen har hamnat på efterkälken då jag mått så dåligt, så nu ska vi komma ikapp! Vi ska även börja planera våran födelsedag (jag och Cristian fyller båda år den 11 april) och i år har vi något speciellt planerat som krävs mycket förberedelse och planering. Nu blev ni nyfikna va? 😄

TILLBAKA PÅ JOBBET

Igår hade jag min första arbetsdag efter 2 månaders sjukskrivning på grund av graviditeten. Jag arbetar som elevassistent i grundsärklass, vilket är ett aktivt och psykiskt krävande arbete. Jag hjälper mina elever i alla aspekter av deras skoldag (lite beroende på deras behov) såsom lektioner, raster, vid lunch, ombyte samt fritids. 

I förhand hade jag pratat med min chef och han meddelade mig att det skulle bli ändringar när jag kommer tillbaka. Jag fick dock inte veta vilka ändringar, så jag var otroligt nervös just för att inte veta vad som väntar. Men det gick bra! Jag har bytt klass, till en mindre barngrupp och nu i efterhand känns det som ett bra beslut. Där finns det chans att ta pauser om det behövs och inte överanstränga mig nu när man är tyngre, hormonell och tröttare. Jag fick däremot vara med min gamla klass på morgonen och visa upp mig, förklara läget och berätta att jag är gravid. De förstod, men några elever berättade för mig att de hellre hade velat haft mig i klassen, vilket gladde mig men jag kommer träffa dom på raster & på fritids. 
Så nu är planen att vara i denna barngruppen veckan ut, sen får det bli en utvärdering och bestämma en permanent lösning. Men i nuläget känns det bra och jag är glad att vara tillbaka. 

© 2021

Tema av Anders NorenUpp ↑