Sannilynn

Författare: Sannilynn (Sida 1 av 13)

Jag heter Sandra, min man heter Cristian och vi är ett gift par från Göteborg. Efter 2 års tid av ofrivillig barnlöshet, infertilitetsutredningar och 1 IVF blev vi hösten 2019 gravida med vårt första barn. Vi fick däremot göra abort i vecka 22 då avvikelser hittades i fostrets hjärna. Följ vår resa till att bli föräldrar, se videos om våran infertilitetsresa och få ta personlig del av vår vardag, våra tankar och rädslor för framtiden.

IDAG VAR DET KUB

Hela gårdagen lyckades jag sysselsätta mig utan att tänka på det kommande läkarbesöket, men strax innan läggdags bröt jag ihop av nervositet och jag var otröstlig i en hel timme.


När jag vaknade morgonen efter var jag fortfarande nervös, så illa så jag fick lägga mig på golvet och hyperventilera när det var dags att åka och detta visar ju tydligt hur traumatiserad jag är efter förra graviditeten med Gabriel. Jag är så traumatiserad att jag helt enkelt inte kan tro att det kommer att bli annorlundare denna gången. Jag förbereder mig ständigt att få dåliga nyheter och att ännu en gång tvingas föda ett dött barn. Och då de både graviditeterna har varit identiska så känns det som att jag återupplever alltigen och att historien ska upprepas även denna gången.

Men tack och lov fick vi inte dåliga nyheter under detta läkarbesöket, vi fick de bästa möjliga! Testerna visade att vi har obefintlig chans till någon av kromosomavvikelserna och ultraljudet visade ett friskt barn som mättes rätt och var väldigt aktivt, vilket var väldigt skönt att se. Jag fick se alltfrån vinkningar till sparkar och kullerbyttor – hur gulligt som helst!

Så med detta läkarbesöket bakom oss kan vi börja slappna av och börja tro att detta barnet kommer att stanna hos oss. Men vi kommer tyvärr inte kunna slappna av helt förrän om 4 veckor då vårt RUL är.
För er som följt oss vet att det var under RULen vi fick veta om avvikelserna med Gabriel, så det är det läkarbesöket vi fruktar mest. Samtidigt är det efter det besöket som vi kan börja slappna av helt, så vi både längtat och fruktar det samtidigt. Vi kommer att göra vårt RUL på Barnmorskehuset även denna gången, dels för att Cristian ska få följa med och då vi tyckte de var så professionella och skickliga förra gången med Gabriel. Tre dagar senare har vi utöver det även erbjudits en specialscreening för att med bättre maskiner noggrannare kan kolla så att allt är okej. Så efter de två läkarbesöken kan vi vara helt säkra på situationen och kunna njuta av graviditeten på riktigt.

Så med detta läkarbesöket bakom oss kan vi börja slappna av och börja tro att detta barnet kommer att stanna hos oss. Men vi kommer tyvärr inte kunna slappna av helt förrän om 4 veckor då vårt RUL är.
För er som följt oss vet att det var under RULen vi fick veta om avvikelserna med Gabriel, så det är det läkarbesöket vi fruktar mest. Samtidigt är det efter det besöket som vi kan börja slappna av helt, så vi både längtat och fruktar det samtidigt. Vi kommer att göra vårt RUL på Barnmorskehuset även denna gången, dels för att Cristian ska få följa med och då vi tyckte de var så professionella och skickliga förra gången med Gabriel. Tre dagar senare har vi utöver det även erbjudits en specialscreening för att med bättre maskiner noggrannare kan kolla så att allt är okej. Så efter de två läkarbesöken kan vi vara helt säkra på situationen och kunna njuta av graviditeten på riktigt.

SNART KUB

På måndag är det dags för KUB pch jag är hur nervös som helst. Vi kom snabbt överens med min barnmorska om att göra en KUB för att utesluta allt som kopplas till död (trisom 18 och trisom 13). Jag är därmed inte orolig för trisom 21, som är Down Syndrom då både jag och Cristian arbetar med barn med funktionsvariationer. Så den största oron är just dom som klassas som icke livsdugliga. Vill ni läsa mer om de olika så får ni googla för jag orkar inte gå igenom all den skiten igen.

Jag vill förtydliga att jag inte tror att vi kommer få hög risk för någon av kromosomavvikelserna. Däremot är jag så traumatiserad från förra graviditeten att jag är LIVRÄDD att det ska hända igen och jag har sån tur som har en barnmorska som förstår min oro och gör allt för att hjälpa mig att lugna mig och erbjuder mig de undersökningar och ultraljud jag behöver för att få så mycket fakta som möjligt. Det sorgliga är dock att det spelar ingen roll hur många läkarbesök och undersökningar vi än gör – är det något fel även denna gång så finns det inget vi kan göra för att förhindra det och det är ingen lugnande känsla.

VÅRT NYÅR OCH HOPP OM 2021

Nu har vi rullat in i 2021 och det känns skönt med ett nytt år. Vi vet alla att 2020 svek mig och Cristian på alla möjliga sätt och vi är redo att få en ny chans till att få bli en familj på riktigt.

Vår nyår blev riktigt mysig. Vår fosterunge Frida kom över och vi åt trerättersmiddag, spelade brädspel, kollade på Grevinnan & Betjänten och ringade in nya året ute på gården med våra grannar och champagne. Efter midnattsringningen bytte vi om till pyjamas pch hade mysparty i vardagsrummet med Hide and Seek.

Så nyår blev otroligt lyckad och det kändes skönt att inviga det nya året med de jag älskar mest och med ett leende på läpparna. Jag hade även några bra dagar under jul och nyår, så jag hade hopp om att jag äntligen skulle få må bättre. Det höll inte länge för bara några dagar senare började jag spy igen. Så jag ringde min läkare igen och uppdaterade honom om läget. Han bestämde att min sjukskrivning skulle förlängas till den sista januari, vilket kändes mycket skönt. Däremot har jag extremt mycket ångest över att komma tillbaka till jobbet och jag har planer på att börja prata med en psykolog eller kurator igen.

Jag har funderat mycket på vart min oro och ångest kommer ifrån och jag har kommit fram till att det är av flera anledningar.

Nummer 1 är Covid risken – jag är livrädd över att bli smittad nu när jag är gravid och jag vet att min arbetsplats inte är anpassad att klara av en pandemi. Vi jobbar väldigt nära varandra och har ingen tillgång till munskydd eller liknande. Skolan har gjort mycket ändringar, så allt är inte dåligt. Vi håller klasserna separerade nu och alla möten sker digitalt MEN vi har fortfarande dilemmat med korridorerna under rasterna och stor trängsel i skolmatsalen. Så oron är fortfarande kvar.

Nummer 2 är mina elever – de var väldigt engagerade i min förra graviditet och de sårades djupt när jag kom tillbaka och de fick reda på att barnet dog. Så jag är livrädd att berätta för dom att jag är gravid igen, speciellt då jag är orolig över att även detta barnet ska dö. Jag skulle aldrig förlåta mig själv om jag får dom att genomgå den skiten igen! Och jag kommer inte göra mitt rutinultraljudet förrän i MARS och det finns ingen chans att jag kan gömma graviditeten tills dess, för det syns redan på mig.

Nummer 3 är som jag skrev ovan, min rädsla över att historien ska upprepa sig och att även detta barnet ska ha livshotande avvikelser. Jag är livrädd över detta och speciellt nu när de båda graviditeterna har varit identiska så gör det att det känns som att jag går igenom det igen. Trots att jag har ett grymt läkarteam bakom mig som gör allt för att hjälpa mig så inser jag att vi kan göra hur många tester som helst, men det finns inget man kan göra för att utesluta det. Sorgligt men sant.

Så för att summera detta inlägg: jag är livrädd och jag kan inte njuta av denna graviditeten. Jag bara längtar tills mars så jag äntligen kan få veta om historien kommer upprepa sig eller om vi faktiskt kan få behålla detta barnet… så väntan fortsätter och tills dess måste jag ta itu med min mentala hälsa, så jag inte går under tills dess.


Snälla stanna hos oss ❤

TIDIGT ULTRALJUD

Igår åkte jag och maken till min mödravårdcentral för mitt andra möte med barnmorskan. Tyvärr fick inte Cristian följa med men jag fick videochatta med honom under ultraljudet, vilket var riktigt skönt.

Under natten hade jag drömt flera mardrömmar om bebisen. Både om missfall men även att komma till ultraljudet och upptäcka att den slutat växa. Detta gjorde att jag var riktigt nervös, så barnmorskan tyckte vi skulle göra ultraljudet först för att lugna mig. Då vi ringde Cristian och vi fick se pluppen. Hjärtat slog starkt och den mätte som den skulle, så allt såg bra ut.

Efteråt tog jag blodprov och hade ett samtal med barnmorskan om vad vi ska ha för plan för framtiden. I förra graviditeten misstänktes det att han hade kromosomavvikelsen trisom 18, då den oftast hör ihop med de avvikelser som hittades. Det provet visade negativt, men vi bestämde att göra KUB denna gången för att utesluta trisom 13 och trisom 18 (de som kopplas till död). Barnmorskan skickade även min journal till deras specialistläkare för att se om fler åtgärder bör tas och hon ringde mig idag och berättade att specialläkaren tyckte att vi skulle göra en specialscreening istället för RUL för att verkligen gå på djupet och gå igenom alla möjliga avvikelser med en bättre maskin än vad som normalt erbjuds. Det förslaget låter bra men då får inte Cristian följa med, vilket jag inte kommer klara om avvikelser skulle finnas igen. Så vi vill kolla upp möjligheten att göra ett privat RUL innan screeningen så Cristian kan följa med mig. Vi får se om det är en möjighet.


Som ni hör är det mycket oro fortfarande och många beslut som behöver tas. Men i nuläget ser allt bra ut och vi njuter i den mån vi kan. Jag hoppas verkligen att denna vill stanna hos oss ❤

NU ÄR JULEN SLUT

Ännu en jul är över och trots restriktionerna så blev det en riktigt mysig jul. Julafton blev enkel med en jullunch med Cristians pappa och under kvällen blev det bara jag och Cristian med tvmys och mat & godis i mängder.

På juldagen åt vi lunch här hemma med mina föräldrar, min syster och hennes sambo – så julafton x2. Det är sällan vi får möjlighet att ses allesammans samtidigt, så det var kul att få tillfälle att umgås och uppdatera familjen om allt. De har vetat om graviditeten sedan start men nu syns magen på mig så det blev mycket prat om graviditeten, men även om Gabriel.

Ett stort positivt den här helgen var att jag har börjat få tillbaka min energi. Illamåendet är borta, men däremot spyr jag fortfarande på mornarna och kvällarna så jag har inte kunnat hjälpa till så mycket med matförberedelserna… Däremot har Cristian varit fantastisk med att förbereda och fixa inför våra besök, städat och varit en perfekt värd. Han har verkligen varit i sitt esse och jag är så tacksam att ha honom i mitt liv.

HISTORIEN UPPREPAR SIG

I skrivandets stund är jag gravid i vecka 8 och nu kan jag bekräfta att denna graviditeten är precis som den förra. Förra gången blev jag sjukskriven från och med gravidvecka 10 i 7 veckor på grund av extremt gravidillamående. Även denna graviditeten blev jag sjukskriven på grund av illamående och jag spenderar mina dagar i soffan eller sängen med spyhinken som bästa vän och försöker få dagarna att gå med hjälp av dataspel, tvserier eller genom att kolla Youtube. Däremot har jag märkt att dagarna redan har börjat smälta samman och jag har inte någon vidare koll på varken veckodag eller omvärlden.

På torsdag däremot är det dags att åka till Sahlgrenska för ultraljud. Då vi gjorde IVF så är det standard att åja till dom i vecka 8 för att kolla så fostret ligger rätt och hitta ett hjärtljud… och ser det bra ut så blir vi utskrivna från Sahlgrenska och allt överlämnas till mödravården. På grund av Corona så får inte Cristian följa med, men han och Frida kommer sitta i bilen och vänta på mig. Jag kommer ihåg förra graviditeten när vi var där – jag var så nervös och orolig (få jag inte hade så många symptom) men då jag har det i mängder denna gången så är jag inte ett dugg orolig, utan jag vet att vi kommet få se en jordnöt även denna gången och se ett hjärtslag.

På fredag är tanken att jag ska spela in ny gravidvecka på Youtube och berätta hur ultraljudet gick och hur jag har mått. Jag vill inte avslöja allt innan, då jag vill att Youtube ska vara min största plattform. Jag får ta några dagar och fundera på hur jag kan göra för att involvera blogg och Youtube tillsammans på ett bra sätt.

IVF UPPDATERING

Nu finns det en ny video på min Youtube kanal där jag pratar om hur jag mått under ruvardagarna, vilka symptom jag haft, hur många embryos som kom till frysen och hur det känns nu när IVFen snart är över

https://youtu.be/EYgLY_z54Wk

NU HAR KAOSET STARTAT

Nu börjar min kropp att gå på reservtank. Utöver vår IVF med äggplock & insättning, ruvardagarna och vårt nya projekt så har DET även varit kaos på både jobb och teatern.

Ni som följer min Instagram vet att när dom nya Corona restriktionerna kom så blev 2 i ensamblen tvungna att hoppa av, en av dom var huvudrollsinnehavaren. Så i fredags vid lunchtid fick jag beslutet att jag behövde träna in hennes roll till söndagens föreställning. PANIK!

Som tur är så är det jag som har skrivit manuset, så mycket kunde jag redan… men det blev lite stressigt att lära sig en helt ny roll på 2 dagar och göra dubbelroll under föreställningen. Däremot, efter ett snabbt rep innan föreställningen så kände jag mig redo och föreställningen gick över förväntan. Nu inväntar jag bara info om jag måste göra hennes roll även denna helgen, eller om hon får komma tillbaka.

Utöver teaterkaoset är det även kaos på jobbet nu. Många är sjuka och jag har fått både jobba extra och ha ena klassen själv, bara för att hålla organisationen flytande. Inte optimalt alls och jag funderar på hur länge jag kommer orka arbeta såhär…

MYCKET NU…

Wow vilken hektisk period jag haft! Jag har verkligen haft fullt upp!

I torsdags åkte jag och Cristian till Sahlgrenska för äggplock, och det gick jättebra! Vill ni se videon där vi vloggar alltsammans kan jag länka den nedan:

Allting gick som sagt jättebra och i slutändan fick vi ut 6 äggblåsor varav SAMTLIGA blev embryon! Wow, vi blev helt mållösa när vi fick det samtalet.

Utöver allt med IVFen hade vi även teaterpremiär i helgen, vilket också gick jättebra. Vi har lyckats Coronaanpassa lokalen bra och kan ta in 50 i publiken per föreställning – och preniären blev en jättehit! Alla älskade konceptet, manuset, karaktärerna och hur bra vi hade roddat allt. Det finns fortfarande biljetter kvar till den 14e, så är ni i Kungsbacka hållet så spana in www.farsifjaras.se för mer info.

Hela ensemblen av
Den Gamla Dansbanan – till salu

Så som ni märker så håller vi oss sysselsätta, men vi är inte klara än! Idag åkte jag ännu en gång till Sahlgrenska, denna gången för insättning av ett 5 dagars blastocyst. Även detta gick hur smidigt som helst och läkarna var optimistiska över vår lilla blasto. Han var redan redo att kläckas när jag kom, så själva fästandet lär ske inom de kommande dagarna. Så nu ruvar jag! Jag tar Lutinus tre gånger om dagen och kommer göra så tills graviditetstestet tas om 2 veckor. Jag känner redan av biverkningar såsom huvudvärk, värk i magen (förra ruvningen så beskrev jag det som att jag hade gjort tusen situps, vilket är en passande beskrivning!) Mina bröst är också jättekänsliga och ömmar även dom.

Sen hanterar jag mycket mentalt just nu, då det är många tankar och minnen som återkommer nu när jag försöker bli gravid igen. Jag skulle kalla det som bitterljuva tankar – jag är otroligt tacksam över att få försöka bli gravid igen och jag är otroligt exalterad över att eventuellt få bli gravid igen… samtidigt som jag är livrädd att bli det igen. Jag är livrädd över att uppleva en halv graviditet igen, för att sedan få honom dödad. Jag vet också att jag inte kommer att kunna njuta av denna graviditeten och inte kommer kunna slappna av förrän barnet är ute – vilket ger mig stor sorg och som också måste bearbetas. Så det är mycket tankar just nu och det gör mig svårt att njuta av nuet eller tom fokusera på det vardagliga.

Med detta vill jag avsluta detta inlägg på en positiv not och det är att imorgon börjar mitt nya projekt. Imorgon får vi besök och vi ska filma hela dagen inför ett hemligt projekt som kommer ha premiär nästa år. Jag får tyvärr inte berätta vad detta hemliga projekt är, men jag vet att ni kommer att älska det! Jag lovar att berätta så fort jag får, men nu vet ni iallafall att jag kommer ha ett pågående projekt utanför min lilla kanal- spännande va?!

« Äldre inlägg

© 2021 Sannilynn

Tema av Anders NorenUpp ↑