Med följare kommer även hatare. Jupp, det är en sak som verkligen stämmer. Jag har under ett flertal tillfällen under båda mina graviditeter fått hat för att jag är gnällig och gör för mycket gnäll-inlägg.

Alla graviditeter är inte regnbågar och solstrålar! Jag får hur många meddelanden som helst där kvinnor berättar om sina jobbiga och tuffa graviditeter, men av någon anledning så är det inte acceptabelt i dagens samhälle. Nä, vi ska vara tacksamma över att vi är gravida och ska bara hålla käft om våra svårigheter… Men vad fan hjälper det?

Dessa hatare får det att låta som att all min trauma och sorg ska försvinna bara för att jag nu är gravid. Psyket fungerar inte så!! Jag har genomgått 3 års infertilitet med mediciner, sprutor och läkarbesök med de äggplock och insättningar som ingår där. Bara den biten tar på psyket och kommer ta år för mig att bearbeta klart. Utöver det har jag även fått bearbeta döden av min son, vilket är något som jag aldrig kommer att kunna bearbeta klart. Jag tänker på honom dagligen och nu när jag är gravid med hans lillasyster så kämpar jag dagligen med bland annat skuldkänslor över att jag älskar och längtar efter henne och sorg över att dom aldrig kommer att träffas. Och allt detta är UTÖVER de fysiska smärtorna jag haft i båda graviditeterna. Jag har varit gravid 2 gånger under 1 års tid, vilket är alldeles för länge både för min kropp och min mentala hälsa… och båda graviditeterna har på toppen av det även varit hemska med 10 veckors illamående med närings och vätskebrist, lågt blodtryck, flera svimningsanfaller, foglossning, ligimentbesvär och ryggont. Finns det någon kvinna som hade klarat av det utan att bli påverkad?

Tidigare idag gjorde jag en Instastory där jag berättade hur jag mådde och att jag nu är trött på att tysta mig själv på grund av att folk skriver till mig och klagar på mina gnäll-inlägg. Jag sa tydligt att kommentarer om mitt ”gnällande” inte var uppskattande, men trots det fick jag ett DM som gjorde just det. En följare som inte verkar följa mig, men som ändå verkade såpass insatt att hon besöker min Insta eller Youtube. Kontot är även helt anonymt, vilket bara det är patetiskt Hon skrev iallafall att det var uppenbart att denna graviditeten skulle vara jobbig då jag har sån negativ attityd mot allt. Att jag gör mig själv sjuk och att min Insta skriker att jag fejkar mental ohälsa för att folk ska tycka synd om mig. Slutligen var hennes råd att jag ska se mitt liv med nytt perspektiv och då kommer jag inse att jag inte mår så dåligt och att jag ska vara tacksam. Hon var även tvungen att avsluta texten med att tycka synd om mitt barn som får leva i en sån negativ värld.

Alltid underbart med folk som sparkar på en när man redan ligger ner. Folk som tror att ens åsikt är såpass viktig att dom bara måste dela med sig, trots att den inte är välkomnande eller efterfrågad. Trevligt, tack! Men tyvärr så kommer din åsikt inte ändra mig, för du känner inte mig eller vet om min resa. Du vet bara den lilla procent som jag valt att göra offentlig, vilket bara är toppen på isberget. Jag ska längre inte tystas ner, utan nu tänker jag vara 100% transparant med mina älskade följare som följer mig för att de tror på mig och vill mitt bästa! Ni andra kan bara dra, ni är inte längre välkomna!



Share:
Written by Sannilynn
Jag heter Sandra, min man heter Cristian och vi är ett gift par från Göteborg. Efter 2 års tid av ofrivillig barnlöshet, infertilitetsutredningar och 1 IVF blev vi hösten 2019 gravida med vårt första barn. Vi fick däremot göra abort i vecka 22 då avvikelser hittades i fostrets hjärna. Följ vår resa till att bli föräldrar, se videos om våran infertilitetsresa och få ta personlig del av vår vardag, våra tankar och rädslor för framtiden.