Denna natten har varit en av de värsta hittills (och då är jag ändå van vid dåliga nätter!) Jag har drömt mardrömmar efter mardrömmar – 6 stycken bara inatt och den ena har varit värre än den andra. Det värsta med min drömmar är även att jag ofta drömmar minnen från mina trauman, vilket var just vad som hände inatt. Jag drömde om när mitt ex slog mig för första gången, jag drömde om min älskade far som älskade att skrika på mig och prata skit om mig när han inte trodde jag kunde höra och jag drömde även att alla jag älskar lämnar mig (inte ett minne, men min värsta farhåga). Natten avslutades även med att jag drömde att jag födde Gabriel på våran toalett här hemma…

Nätter som denna är inget nytt för mig. I ärlighetens namn så är det rätt standard. Det är såhär min kropp har valt att bearbeta all skit jag varit med om, men att ständigt påminnas om ens trauma är knappast ett bra sätt att gå vidare på. Men i vanliga fall brukar jag kunna ta medicin så jag kan lättare somna och få ha drömfria nätter, men den medicinen får jag tyvärr inte ta nu under graviditeten och jag har inte heller fått något substitut… Nätterna blir även inte enklare nu när RULen närmar sig. Det är 13 dagar kvar och ju närmare datumet kommer, desto sämre mår jag. Så idag hade jag ett videosamtal med en psykolog som min barnmorska ordnade en remiss hos. Kan dock inte säga att mötet var särskilt givande. Jag har gått hos psykologer så många gånger nu, så det ger mig inte så mycket längre. Alla säger samma saker och ger samma råd och att prata om mitt liv ger mig ingenting längre. Det jag skulle behöva är ångesttabletter och sömntabletter, men psykologer kan inte ge ut mediciner och hade dom det så hade det nog inte hjälpt, då det säkert hade varit mediciner som man inte kan ta under graviditet. Så jag får helt enkelt fortsätta att sova dåligt, fortsätta få flashbacks och helt enkelt korsa fingrarna att jag inte blir koko fram tills den 15e. Önska mig lycka till!!

PS. Inser nu när jag läser igenom inlägget ännu en gång hur deprimerande och oroande det låter och jag måste förtydliga att jag skrev det här i affekt och att detta inte är en standarddag för mig. Jag har haft många bra dagar på senaste och att detta humöret är helt baserat på noll sömn och en ständig rädsla över framtiden. Men efter att inlägget skrevs gick jag ut i snön och tvättade mattor och efteråt mådde jag mycket bättre och kunde andas igen.