Vilken vecka det har varit! FY TUSAN!

Jag startade veckan med ny energi och var redo för att komma tillbaka till jobbet och köra järnet, men energin svek mig redan på onsdagen. Samma sekund som jag kom hem från jobbet slocknade jag och jag kände att någonting inte var riktigt rätt. Mycket riktigt, klockan halv nio vaknade jag igen och hade EXTREM migrän och jag fick tom hämta spyhinken för att jag kände mig illamående. När jag vaknade på torsdag morgon kände jag mig däremot piggare, så jag begav mig till jobbet i tron om att jag var återställd igen. HA, det hade ju varit alltför enkelt! På första lektionen kände jag att huvudvärken kom tillbaka igen och en kort minut senare fick jag springa ifrån klassrummet och jag hamnade på toalettgolvet och spydde. Min plan blev då att arbeta till lunch, för då var det lektioner som mina kollegor kunde fixa utan mig. Så förmiddagen fortsatte och jag blev värre och värre för varje minut som gick. Jag blev snurrig, huvudvärken blev mer intensiv och synen började försämras – men energi fanns fortfarande kvar så jag fortsatte. Lunchen kom och jag såg till att alla kunde få ut sina raster så jag kunde åka hem. NOPE! Då kom jag på att min kollega slutar tidigare och att jag behöver vara med på sista lektionen, för vi kunde inte lämna vikarien ensam på den lektionen. Inga problem, jag stod ut och klockan blev dags för skolslut. Jag såg till att eleverna som skulle hem kommer hem och de elever som ska till fritids går dit – NU får jag ÄNTLIGEN åka hem. NOPE! Det visar sig att en elev som vi inte trodde skulle vara på fritids skulle vara på fritids, så jag får stanna tills han åker hem. Det slutade med att jag fick åka hem 15.45 – en kvart tidigare än min sluttid. Lite irriterad blev jag men samtidigt var jag stolt, för trots att jag mådde skit hade detta varit min bästa dag på länge. Jag var lågaffektiv, effektiv och såg till att alla eleverna mådde bra och var glada. Lyckad dag! Jag åkte hem, fick i mig lite mat och hade faktiskt ork efteråt att ligga i soffan och titta på 2 Star Wars filmer med Cristian – check, även maken glad! På natten däremot kom migränen tillbaka och huvudet kändes som att den skulle sprängas. Dock var jag inte lika dum nu som jag var igår – jag sjukanmälde mig och stannade hemma idag! Så idag blir det soffläge med Disney + och hoppas att migränen försvinner tills imorgon, för då ska teatergänget träffas för att läsa mitt manus och planera repperioden. Den vill jag inte missa!

Share:
Written by Sannilynn
Jag heter Sandra, min man heter Cristian och vi är ett gift par från Göteborg. Efter 2 års tid av ofrivillig barnlöshet, infertilitetsutredningar och 1 IVF blev vi hösten 2019 gravida med vårt första barn. Vi fick däremot göra abort i vecka 22 då avvikelser hittades i fostrets hjärna. Följ vår resa till att bli föräldrar, se videos om våran infertilitetsresa och få ta personlig del av vår vardag, våra tankar och rädslor för framtiden.