Sannilynn

Månad: september 2020

KOLLATIONERING

Idag är det Dagen D – idag ska teatergruppen äntligen träffas och rep perioden kan officiellt börja! Idag är det dags för kollationering!
Kollationering är när alla i teatergruppen samlas och för första gången läser igenom manuset (och i detta fallet, MITT manus!). Vi kommer att läsa i våra karaktärer och för första gången se hur pjäsen kommer att bli. Vi kommer att diskutera våra karaktärer och vad dom har för egenskaper (och i vårt fall dialekter, vi äskar att arbeta med olika dialekter). Vi kommer att höra vilka skämt som fungerar/inte fungerar och om vi behöver göra några ändringar. JÄTTESPÄNNANDE!

Jag har ju skrivit ett manus tidigare, i en annan teatergrupp jag och Cristian varit med i. När vi hade kollationeringen för det manuset var jag jättenervös, vilket inte är konstigt alls då det var mitt första manus och jag hade inte självförtroendet att tro på mig själv och mitt verk. Jag minns däremot när första skämtet lästes upp och samtliga i ensemblen skrattade, då började jag slappna av. Jag kommer ihåg att jag sa till mig själv att – Yes, dom fattar mina skämt! och ju mer och mer ensemblen reagerade på mitt manus, desto mer insåg jag hur grym den faktiskt är.

Denna gången är jag inte ett dugg nervös, vilket är skönt. Jag tror på manuset, jag tror på mig själv och vi har en stark ensemble som kommer få samtliga karaktärer att skina och sticka ut. Detta ska bli så otroligt roligt och spännande och jag är så taggad att börja arbeta och att få vara på scen igen. Bara det var 3 år sedan!

SJUKSTUGAN FORTSÄTTER

Vilken vecka det har varit! FY TUSAN!

Jag startade veckan med ny energi och var redo för att komma tillbaka till jobbet och köra järnet, men energin svek mig redan på onsdagen. Samma sekund som jag kom hem från jobbet slocknade jag och jag kände att någonting inte var riktigt rätt. Mycket riktigt, klockan halv nio vaknade jag igen och hade EXTREM migrän och jag fick tom hämta spyhinken för att jag kände mig illamående. När jag vaknade på torsdag morgon kände jag mig däremot piggare, så jag begav mig till jobbet i tron om att jag var återställd igen. HA, det hade ju varit alltför enkelt! På första lektionen kände jag att huvudvärken kom tillbaka igen och en kort minut senare fick jag springa ifrån klassrummet och jag hamnade på toalettgolvet och spydde. Min plan blev då att arbeta till lunch, för då var det lektioner som mina kollegor kunde fixa utan mig. Så förmiddagen fortsatte och jag blev värre och värre för varje minut som gick. Jag blev snurrig, huvudvärken blev mer intensiv och synen började försämras – men energi fanns fortfarande kvar så jag fortsatte. Lunchen kom och jag såg till att alla kunde få ut sina raster så jag kunde åka hem. NOPE! Då kom jag på att min kollega slutar tidigare och att jag behöver vara med på sista lektionen, för vi kunde inte lämna vikarien ensam på den lektionen. Inga problem, jag stod ut och klockan blev dags för skolslut. Jag såg till att eleverna som skulle hem kommer hem och de elever som ska till fritids går dit – NU får jag ÄNTLIGEN åka hem. NOPE! Det visar sig att en elev som vi inte trodde skulle vara på fritids skulle vara på fritids, så jag får stanna tills han åker hem. Det slutade med att jag fick åka hem 15.45 – en kvart tidigare än min sluttid. Lite irriterad blev jag men samtidigt var jag stolt, för trots att jag mådde skit hade detta varit min bästa dag på länge. Jag var lågaffektiv, effektiv och såg till att alla eleverna mådde bra och var glada. Lyckad dag! Jag åkte hem, fick i mig lite mat och hade faktiskt ork efteråt att ligga i soffan och titta på 2 Star Wars filmer med Cristian – check, även maken glad! På natten däremot kom migränen tillbaka och huvudet kändes som att den skulle sprängas. Dock var jag inte lika dum nu som jag var igår – jag sjukanmälde mig och stannade hemma idag! Så idag blir det soffläge med Disney + och hoppas att migränen försvinner tills imorgon, för då ska teatergänget träffas för att läsa mitt manus och planera repperioden. Den vill jag inte missa!

DEN GAMLA DANSBANAN – TILL SALU

Mitt senaste mästerverk! Få möjligheten att se mig och Cristian på scen samtidigt som ni kan njuta av härlig sång, musik, humor och lite dans i aktpaus

TANKAR JAG HAR UNDVIKIT

Igår spenderade jag hela dagen med att fixa och dona här hemma. Jag rensade ut skrivbordet, städa hela huset, tvättade, rengjorde diskmaskinen, började rensa ut garderoben på sommarkläder – jag gjorde rubbet!
På kvällen satt jag vid datorn och ordnade med mina sociala medier, hemsidan, den nya Facebook-sidan, jag fixade på undertexter till mina videos och även började kontakta företag om eventuella samarbeten. Jag var effektivare än effektivast!

Klockan 22 la jag mig i sängen och trodde jag skulle däcka av utmattning, men ack så fel man kunde ha. Jag gjorde min vanliga koll på Tiktok och Youtube och la sedan ner telefonen för att somna.
Det blev istället två timmar lång kamp att finna en bekväm sovställning och jag blev obekvämare och obekvämare för var minut som gick. Sedan började jag fundera – STORT MISSTAG och det slutade med att jag bröt ihop totalt! Tårarna bara rann och jag kunde inte lugna ner mig själv. Jag försöka väcka Cristian med han var inte alls på humör på att vakna, så jag låg där i över en timme och bara lät tårarna rinna. De mörka tankarna attackerade mig och det slutade med att jag inte ens vågade gå på toaletten, för att jag var så rädd för att göra någonting dumt (som exempelvis att skada mig själv).

Där, mitt i panikattacken kom jag på VARFÖR jag hade sysselsatt mig så flitigt under dagen. Det var dessa tankarna jag försökte undvika!
Det är tur att Cristian inte läser den här bloggen, för han kommer bli jättearg på mig för att jag inte väckte honom… men jag lyckades inte. De gånger jag försökte så vände han bara på sig och ju längre tiden gick desto mer kände jag hur kroppen slutade fungera – jag kunde tillslut inte ens röra på mig. De enda jag kunde göra var att ligga och stirra upp i taket och känna tårarna rinna ner mot min kind.

Jag får många kommentarer nu efter abort videon om hur stark jag är, men sorry gänget – jag är inte stark. Jag svarar ofta er att jag inte har något annat val, för vad är alternativet? Ge upp och inte bli förälder? Det ligger inte på kartan i nuläget. Jag skulle heller aldrig någonsin göra någonting dumt som att lämna Cristian. Det ska ni veta! Men nu på senaste känner jag att dom tankarna börjar tyna bort och istället övertas av den mörka tanken att ge upp allting. Jag har inte ork längre att hålla mig uppe och den tanken skrämmer mig.

Så inatt när jag låg där i mitt disträ så började jag tänka på att kontakta psykolog, för det kan man ju såklart göra. Vi fick kontakt med en fantastisk kurator efter aborten och jag hade kunnat kontakta henne och få hjälp. Men då kommer andra tankar in som inte heller är så roliga. Under de 5 åren jag arbetat på skolan har jag varit sjukskriven 3 gånger. Första gången för utbrändhet och det var då jag tog kontakt med en psykolog och började arbeta på mina 15 års trauman och depression (bättre sent än aldrig, ellerhur?) Andra gången var under graviditeten, när jag spydde så mycket att jag blev sängliggandes i 6 veckor och den tredje och sista sjukskrivningen var nu efter aborten. Ni som följt mig sedan dess vet att jag redan då blev tvingade att börja arbeta igen och jag ansåg att det var för tidigt… Tada! Det är nu det kommer tillbaka och spökar.

Men, tillbaka till ämnet. OM jag hade kontaktat psykolog eller kurator, så hade det blivit den vanliga proceduren. Jag kommer få gå på möten med dom – jättebra! Jag är så för det! Jag kommer även få börja med mina antidepressiva igen, för dom tog jag i över 2 års tid och de fungerade. Inte lika optimalt, men jag förstår det. Det sista som skulle ske är sjukskrivning, då jag uppenbarligen inte är i livsdugligt skick just nu. Jag sover inte, jag har noll koncentrationsförmåga, energin är på minus och även livsglädjen. Jag har varit i denna bubblan innan, jag vet rutinen – det blir sjukskrivning. Då adderas ännu en sak på listan av saker man mår dåligt över – jo, skammen att inte klara av sitt jobb! Då inkluderas även detta: blickar från kollegor, snacket börjar gå igen, kommentarerna och frågorna från cheferna och sedan när det har gått ett tag så börjar dom även jaga dig om när du kommer tillbaka igen. Det blir bara mer jobbiga saker som byggs på och standard här i Sverige är att man först blir sjukskriven i 2 veckor och sedan måste man gå till läkaren igen varannan vecka för att bevisa för dom att man fortfarande är sjuk. Inte heller en rolig process! Min längsta sjukskrivning för utbrändhet blev 6 veckor och ska jag vara ärlig så är det INGENTING när man är så långt ner i mörkret som man är då. 6 veckor tickar iväg fort och gör inte mycket när det gäller psyket. JAG skulle behöva vara hemma i kanske ett halvår och samtidigt arbeta hårt med en psykolog, för att riktigt kunna gå in på djupet i alla mina ungdomstrauman OCH även det trauma jag nu genomgår med aborten, barnlösheten, infertiliteten och känslorna kring det. Men det kommer inte sjukvården kunna ge mig… Det är både för dyrt, för krävande för både sjukvård och min arbetsplats och det är inte så sjukvården arbetar.
Så vad är mitt nästa steg? Några råd, för er som orkat läsa hela?

TEATER UPPDATERING

På grund av Corona blev det bestämt att det inte skulle bli någon Fars i höst.
Det var flera i ensemblen som inte kände sig bekväma med att repa och ha föreställningar när de är sådan smittorisk – och det respekterar vi absolut! Så vi bestämde i somras att fördröja höstens manus till nästa år och ta ett välförtjänt break… Tills för några veckor sedan. Då fick vår producent abstinens och kom på att han ville göra en omskrivning av en dansbana han gjorde för några år sedan. Han gav mig en synopsis och bad sedan mig skriva repliker – och i helgen blev det klart. I fredags när mensen kom började jag skriva så fingrarna blödde – allt för att distrahera mig från sorgen och ilskan över ännu ett misslyckat försök till ett barn. Jag och Cristian satt hela fredagskvällen och jag fortsatte sedan och skrev på lördagsmorgonen. 10 timmar blev det totalt och sedan var det färdigskrivet! Den gamla dansbanan – till salu!

Så planen är att det blir en föreställning till höst iallafall, men inte ens fars som i vanliga fall. Vi kommer ha en ensemble på 8 personer och kommer att spela upp en föreställning med inkluderad allsång och tid för dans i mitten.
Naturligtvis har vi tagit hänsyn till Corona restriktionerna. Det kommer vara max 50 i publiken, vi kommer att tänka på avståndet genom att publiken får sitta i sina sällskap med bra avstånd emellan. Vi kommer även släppa in publiken ett sällskap åt gången och man kommer bara att få dansa med personer i sitt sällskap. Vi tror att det kommer att bli jätteroligt och lagom underhållning nu i Corona-tider.

Vi kommer att börja repa redan nästa vecka, för att hinna med allt och premiären beräknas att vara lördagen den 31 oktober på Fjärås Bygdegård. Det blir tre föreställningar och vi kommer även bjuda på chokladhjul och ett lotteri.

Mer info kommer när de sista detaljerna är klara!

KÄNSLOR OM DET SOM VARIT OCH DET SOM KOMMA SKALL

Vilken månad det har varit! Den är inte slut än, men JAG är definitivt det! Vi började månaden med att få en sista minuten tid på Sahlgrenska för att få göra en FET. Sedan blev det 2 intensiva veckor med insättning, ruvardagar och ett negativt graviditetstest. Så det är mycket att smälta nu i efterhand när allt lagt sig.

Min första tanke är hur jobbig det var att komma tillbaka till Sahlgrenska. Det är mycket känslor kring det, men mest ilska över hur orättvist livet är. Vi trodde att vi skulle vara hemma och mysa med en 1 månaders bebis, INTE att vara på Sahlgrenska för att göra ännu ett misslyckat försök att bli gravida.

Andra tankar är att jag i nuläget är djupt sårad och mitt hjärta känns som att den har gått i tusen bitar. De tankar som ockuperar min hjärna dagligen är – Varför fick jag inte behålla honom? Vad har jag gjort för att förtjäna den här smärtan? Vad har Cristian gjort för att först få en fru som inte vill ha ett barn och nu fått en fru som inte kan ge honom ett? Vad är meningen med all den här smärta och när kommer den här mardrömmen ta slut?
Som ni hör är det mycket självkritik och självhat just nu. Jag lägger skulden på mig själv, trots att jag vet att det inte var mitt fel. Men att inte veta vad de var som orsakade hans hjärnskador och död får mina känslor och tankar att förstoras och jag försöker finna en anledning till varför han togs ifrån mig – när det egentligen inte finns någon.

Mycket mörka tankar och fokus på mental ohälsa

Hemma försöker vi fokusera på vardagen med jobb, hemsysslor och umgås med vänner. Vi har även lyckats distrahera oss med att skriva manus och möblera om i vardagsrummet och badrummet. Vi har märkt att projekt som dessa får tiden att gå och gör att våra hjärnor ockuperas av annat än sorgen. Men jag har märkt att det är en barriär emellan mig och Cristian, då vi är på helt olika faser i sorgbearbetningen. Sedan är inte Cristian så bra att öppna upp sig och prata om saker, medan jag inte vill lägga min sorg hos honom. Jag kommer på mig själv med att hålla mina känslor inne, tills det tillslut bubblar över, jag bryter ihop och allt kommer ut på en gång. Jag gråter varenda dag, men gör det när ingen hör eller ser för att inte vara en börda för någon.

Jag har även märkt att nu, när det har gått ett halvår sedan han dog så har resterande av världen ”gått vidare” och deras hantering av situationen är färdig. Dom är klara med sin bearbetning av det som hänt och nu förväntar de sig att jag också ska gå vidare… men hur ska jag göra det? Hur kan de förvänta sig att jag ska göra det? För mig är det inte över! Varenda dag påminns jag om sorgen och saknaden av honom, varenda dag ser jag hans kläder och saker som ligger och väntar på att bli använda, varenda dag påminns jag om hur det var att föda ut honom och jag kan idag höra hur han dunsar i metallbäckenet och när barnmorskan bär iväg honom till obduktionen. Jag påminns varenda dag och mardrömmen tar aldrig slut! Jag vill kunna gå vidare men det går inte och jag har flera gånger tänkt tanken att bara ta livet av mig och skapa ett slut på smärtan.
Ni kan vara lugna, jag skulle aldrig göra så mot Cristian. Jag skulle aldrig kunna lämna honom, men tanken dyker upp då och då – och den är lockande.


Så vad är nästa steg? Jo, nästa steg är att det blir en ny IVF i slutet av oktober. Tungt, men sant. Jag ser inte fram emot att göra den proceduren igen, men vad har vi för val? Jag kan ju inte ge upp, så det får helt enkelt bli sprutor och äggplock igen. Jag hoppas kunna dokumentera även denna IVFen och lite mer djupgående än vad jag gjorde sist. Det lär vara enklare nu när jag vet exakt hur allting kommer att gå till och vad vi har att förvänta oss. Det enda som oroar mig i nuläget är att jag troligtvis kommer behöva äggplocket utan Cristian (på grund av Corona) och den tanken är inte så lugnande. Förra gången mådde jag riktigt dåligt efteråt, då jag är överkänslig mot morfin. Jag spydde rejält efteråt, så jag kommer att behöva ha någon med mig och köra hem mig efteråt. Vi får hoppas att Corona-situationen blivit bättre tills dess så att jag slipper göra det här ensam, men jag förbereder mig för att få göra det solo.

Förra IVFen på Sahlgrenska, november 2019

ÄR JAG GRAVID ELLER INTE?

Imorse la jag upp en video på Youtube där jag berättar hur min FET gick, hur jag har mått under ruvardagarna samt vad graviditetstestet tillslut visade. Har ni ännu inte sett den, så gör det. Imorgon tänkte jag publicera ett inlägg där jag pratar med ingående om mina känslor och tankar under dessa 10 ruvardagar samt mina tankar om hösten och framtiden.

FET + 10 RUVARDAGAR

För 10 dagar sedan gjorde jag en insättning av ett 5 dagars blastocyst på Sahlgrenska. Vi gjorde ju ett äggplock i november och då fick vi ett till frysen, som vi nu har använt. Vill ni veta mer om IVF, kan ni se videon nedan:

Men denna gången gjorde vi en FET – Frusen Embryo Transfer och skillnaden mellan en FET och en IVF är att man enbart gör en insättning och att man använder ett av embryon man fått i frysen. I vårt fall gjorde vi en ostimulerad FET, vilket betyder att vi inte använde några mediciner utan enbart en insättning i min naturliga cykel. Detta var mycket konstigt för mig, då jag förra gången fick både sprutor och medicin och de gav mig stora biverkningar som enkelt kunde klassas som gravidsymptom. Denna gången hade jag knappt några symtom alls – de enda jag kände var den normala tröttheten, lite halsbränna och ont i huvudet, men ingenting utöver det vanliga. Det har varit jobbigt för mig, då jag är van vid att ha hur mycket symptom som helst och det har lett till både panikattacker och mardrömmar.

Helgen har däremot varit mycket bra, trots alla känslor och all oro. Bästa vännen och hennes dotter var på besök och sov över. Vi såg allesammans CATs Mordgåta Döden tar spelet, som de gjorde som en Livestream. I maj hjälpte jag dom med att spela in den första mordgåtan men nu var det en ny som spelades in i Husby Säteri. Vi totalförlorade och var inte ens i närheten av att hitta mördaren, men det var en kul kväll och det var roligt att tänka på annat.

Jag har även skrivit manus! Planen är att det ska bli en fars i höst trots Corona och i fredags satt jag och Cristian och skrev tills fingrarna blödde – och 10 timmar senare var det klart! Vi hade fått en synopsis av producenten, så handlingen var i stora drag redan skriven. Han ville helt enkelt ha hjälp att skriva repliker och det löste vi utan problem. Jag är JÄTTENÖJD! Producenten ville göra lite småändringen men sen är det bara att sätta igång att repa och premiären blir förhoppningsvis i november. Som vanligt blir det på Fjärås Bygdegård i Kungsbacka kommun och det hade varit jätteroligt om ni ville komma och titta. Då får ni även chans att träffa mig och Cristian. Mer info kommer och då även hur vi ska få det att fungera med Corona restriktionerna.

MONTERA NYA HYLLOR I VARDAGSRUMMET

Idag har vi kämpat och slitit med att ta ner och montera upp nya bokhyllor i vardagsrummet. Vi har pratat länge om att byta de svarta mot nya, vita bokhyllor med skåp, så det inte ser så plottrigt ut – och idag blev det gjort! Vi har nu alla de nya hyllorna färdigmonterade och imorgon blir det att fixa hyllplan och skåp. Det kommer att bli jättesnyggt och vi ser redan en stor skillnad i rummet.

FÖRE / EFTER

Idag är jag på ruvardag 3 och jag har känt av värk i magen enda sedan insättningen i torsdags. Idag har det inte varit lika påtagligt som de tidigare dagarna men under monteringen började jag känna av stor värk i magen, så jag tog beslutet att pausa för att inte riskera någonting. Under resterande av kvällen har jag fortsatt känt stor värk i magen och jag vet inte om det beror på kraftansträngningen eller om jag hade haft det oavsett. Men så är läget iallafall och planen är nu att gå och lägga sig och hoppas att värken har minskat tills imorgon.

Utöver värk i magen har jag även känt mig hungrigare och på mornarna vaknar jag tidigt av att jag är EXTREMT kissnödig, vilket är nytt för mig.

STÖRD PRODUKTIVITET

Jag jobbar 80% på mitt jobb, vilket betyder att jag är ledig en dag i veckan. Denna terminen kommer det vara på måndagar och planen är att måndagar kommer att bestå av att arbeta med min YouTube kanal, bloggen och sociala medier.
Idag vaknade jag tidigt och hade en plan på exakt vad som skulle göras idag. Jag skulle filma 2 videos, uppdatera hemsidorna och även ordna med annonser. Jag valde att starta vid datorn på morgonen, så hemsidan och annonserna blev klara. Jag fick i mig lite lunch och nu var planen att jag skulle spela in videorna. Vad händer? Jo Cristian stiger in genom dörren och gått hem tidigare från jobbet för att han behöver vila…. Tack älskling! Du vet ju mycket väl att jag inte känner mig bekväm med att filma videos när du är hemma! <3

© 2020 Sannilynn

Tema av Anders NorenUpp ↑