Idag ringde min läkare då vi skulle förlänga min sjukskrivning till 1 juni. Efter det är det tänkt att jag ska börja arbeta igen. Men medan vi ändå pratades vid berättade hon att obduktionen av fostret nu är färdig och hon berättade att de avvikelser som misstänktes stämde. Fostrets skalle hade stor vätskeökning och det fanns ingen hjärnbalk. Dessa nyheterna la ett lugn inom mig. Jag har tänkt och drömt flera gånger att obduktionen visade att ingenting var fel och att vi tagit fel beslut. Men nu när de visade sig att våra misstänkar var rätt och att ultraljuden hade visat rätt, så kan jag nu acceptera beslutet kring aborten och gå vidare med tankarna att vi gjorde rätt att inte fortsätta graviditeten. Min sörjeprocess är inte inte över, det säger jag inte men den kommer nog bli enklare nu när man kan luta sig bakom obduktionen och veta med 100% att vi gjort rätt.