När jag vaknade imorse var kudden blöt. Jag hade gråtit hela natten och även nu, en timme efter att jag vaknat kan jag inte slå bort känslan av deppighet, tårar och frustration. Hormonerna går på högvarv och jag bollas mellan att vilja gråta eller slå sönder någonting  Jag påminns ännu en gång om att vissa saker inte längre är värt det, man får bara skit för det i slutändan. Vädret utanför passar även mitt humör för det är mörkt och grått ute, det regnar och alla varnar om att det ska bli en storm senare idag/inatt. Så just nu ligger jag i soffan och glor dålig tv samtidigt som jag hör regnet smattra på rutan och blåsten yla utanför. 
Det ska bli spännande att se hur dagen fortstrider. I nuläget har jag ingen aning men jag försöker stänga av hjärnan, ta en timme i taget och drömma om tisdagen då jag får se min bebis igen.