I skrivande stund är jag 14 veckor gravid och oj, vilken graviditet det har varit! 
Fram till vecka 7 fungerade allt bra. Jag mådde bra, förutom molvärk som kändes som att man gjort 1000 sitsups och jag hade ömma bröst. Det var inte så farligt. Jag kunde arbeta, men jag måste erkänna att jag däckade i sängen samma sekund som jag kom hem. Det var inte optimalt, men jag hade hoppet om att jag kunde få arbetet och vardagen att gå runt. Men sen kom vecka 7 och allt förändrades. Helt plötsligt började jag må illa dygnet runt och hade ett flertal kräkningar om dagen. Detta resulterade i extrem trötthet och yrsel och jag kunde helt plötsligt inte lämna soffan utan att kollapsa eller spy. Vårt julmirakel blev helt plötsligt anledningen till att jag inte kunde njuta av varken julen eller det nya året. Jag mådde hemskt och jag vill berätta att jag idag mår bättre, men det gör jag inte. Jag lider än idag av spontakta kräkningar, trötthet och yrsel. 

Jag blev sjukskriven i januari på grund av dessa symptom och jag fick även Legigan för att underlätta illamåendet, men det hjälpte bara de dagarna jag fick behålla tabletten.  Trots allt detta mår bebisen bra. Jag köpte i vecka 10 en doppler som jag använde för att lyssna på bebisens hjärta de dagarna jag mådde som värst och att höra det starka hjärtat gav mig ett lugn även under de värsta dagarna.  

Så hur ser framtiden ut? Jag har faktiskt ingen aning. Tanken är att jag ska återgå till arbetet om två veckor, vilket ger mig extrem ångest. Ni som följt mig ett tag vet att jag arbetar som elevassitent i en grundsärklass och det arbetet är väldigt aktivt, psykiskt tungt och allting sker efter eleverna. Det är alltså inte ett jobb där jag kan spy 5 gånger om dagen eller lägga mig på golvet såfort min energi tar slut. Jag funderar på att kontakta min läkare igen och få sjukskrivnigen förlängt, men samtidigt kommer jag bli kokko om jag fortsätter såhär. Det tär extremt på mitt psyke att vara fast i soffan hela dagarna och inte kunna vara mitt vanliga, glada aktiva själv.  Som ni hör tar jag en dag i taget och fokucerar på att vila, dricka mycket vatten och försöka behålla maten. Jag hoppas innerligt att denna perioden snart är över, men det är svårt att veta. Har pratat med många andra gravida och de som lidit av illamående har gjort det från v12 (vilket jag redan passerar) till v16 eller v20 (vilket är en skrämmande tanke). Men alla apparna säger att andra trimestern (som jag går in i nu) är det bästa perioden, så jag har ännu inte tappat hoppet. Någonting som jag iallafall har att se fram emot är att på tisdag, den 11 februari ska vi åka på ultraljud och se vår bebis igen. Om allt ser bra ut ska vi även göra vår graviditet offeciell på våra privata sociala medier på Alla Hjärtans Dag <3  

Här kan ni se min senaste uppladdade video där jag berättar om hur min v.8 såg ut (vilket är praktiskt taget samma som jag mår nu i v14.) Tanken är att jag snart ska göra en uppdatering, så håll utkik <3 

Share:
Written by Sannilynn
Jag heter Sandra, min man heter Cristian och vi är ett gift par från Göteborg. Efter 2 års tid av ofrivillig barnlöshet, infertilitetsutredningar och 1 IVF blev vi hösten 2019 gravida med vårt första barn. Vi fick däremot göra abort i vecka 22 då avvikelser hittades i fostrets hjärna. Följ vår resa till att bli föräldrar, se videos om våran infertilitetsresa och få ta personlig del av vår vardag, våra tankar och rädslor för framtiden.