Sannilynn

Månad: februari 2020

FÖRSTA ARBETSVECKAN

Idag är det fredag och jag överlevde nästan min första vecka tillbaka på jobbet. Måndagen gick otroligt bra men på onsdagen och torsdagen tog mina smärtor i rygg & höft över och det var svårt att göra mina arbetsuppgifter. Jag tog därmed beslutet att stanna hemma från jobbet idag pga smärtorna. Det suger, då jag verkligen var inställd på att klara hela veckan, men hälsan fick gå först. 
Jag spenderar därmed min fredag i soffan med att komma ikapp med Big Brother. Jag har aldrig tittat på det innan, men då Antonia är en av mina topp-youtubers så måste man ju titta – och jag fastnade direkt. Det är många härliga karaktärer och jag är nu besatt. Jag är dock inte en av dom som följer dom live, utan jag håller mig till tv4 avsnitten. 


Planen för helgen blir att börja vårstädningen här hemma. Städningen har hamnat på efterkälken då jag mått så dåligt, så nu ska vi komma ikapp! Vi ska även börja planera våran födelsedag (jag och Cristian fyller båda år den 11 april) och i år har vi något speciellt planerat som krävs mycket förberedelse och planering. Nu blev ni nyfikna va? 😄

TILLBAKA PÅ JOBBET

Igår hade jag min första arbetsdag efter 2 månaders sjukskrivning på grund av graviditeten. Jag arbetar som elevassistent i grundsärklass, vilket är ett aktivt och psykiskt krävande arbete. Jag hjälper mina elever i alla aspekter av deras skoldag (lite beroende på deras behov) såsom lektioner, raster, vid lunch, ombyte samt fritids. 

I förhand hade jag pratat med min chef och han meddelade mig att det skulle bli ändringar när jag kommer tillbaka. Jag fick dock inte veta vilka ändringar, så jag var otroligt nervös just för att inte veta vad som väntar. Men det gick bra! Jag har bytt klass, till en mindre barngrupp och nu i efterhand känns det som ett bra beslut. Där finns det chans att ta pauser om det behövs och inte överanstränga mig nu när man är tyngre, hormonell och tröttare. Jag fick däremot vara med min gamla klass på morgonen och visa upp mig, förklara läget och berätta att jag är gravid. De förstod, men några elever berättade för mig att de hellre hade velat haft mig i klassen, vilket gladde mig men jag kommer träffa dom på raster & på fritids. 
Så nu är planen att vara i denna barngruppen veckan ut, sen får det bli en utvärdering och bestämma en permanent lösning. Men i nuläget känns det bra och jag är glad att vara tillbaka. 

ALLA ❤ DAG ANNONCMENT

Idag är det Alla ❤ Dag och jag och maken firar det med att ha en långhelg i Värmland i stugan, bara han och jag. Jag har äntligen börjat må bättre, förutom ryggsmärtor så det känns så underbart att kunna hitta på saker igen. Denna dagen hottade vi upp lite extra genom att göra vår graviditet officiell på våra privata sociala medier. Vi tog lite foton igår som vi tyckte blev riktigt mysiga och med dom berättade vi för alla att vår familj kommer att växa i augusti ❤ 

ULTRALJUD

Idag begav vi oss till Borås för ett ultraljud. Vi var lite nervösa men samma sekund dopplern hamnade på magen hittade vi en livlig bebis med ett starkt hjärta och som båda vinkade till kameran och sparkade boll (som barnmorskan så passande sa). Allting såg bra ut och barnmorskan var väldigt nöjd och fick se dens hjärna, ryggrad, magsäck & urinblåsa. Dock fick vi inte se något kön, så det är fortfarande en hen. 

Kvällen firades med bubbel och god middag och vi kan äntligen börja slappna av. På fredag gör vi graviditeten officiell på våra privata sociala medier.

Mamma & Pappa älskar dig och längtar efter dig! 

MARDRÖMMAR OM MISSFALL

Ännu en jobbig natt har gått mot sitt slut. Inatt drömde jag att jag fick missfall, så jag var väldigt rädd när jag vaknade. Det första jag gjorde var att leta upp min doppler och letade upp bebisens hjärta och jag fann den utan problem, tack och lov. 

Imorgon är det äntligen dags för ett ultraljud. Vi ska till Borås för ett TUL (tidigt ultraljud) och det är vårt första via mödravårdscentralen. Vi gjorde ett TUL med Sahlgrenska i v.8 för att kolla att IVFen blivit rätt och att embryot inte fastnat fel. Då fick vi se en liten jordnöt med ett tickande hjärta. Det var för tidigt att höra hjärtat, men vi såg tydligt att det slog. Denna gången kommer vi vara i v14 och det ska bli så spännande att få se en bebis denna gången istället för jordnöten som vi såg sist. Om ultraljudet går bra är även planen att göra graviditeten officiell på våra privata sociala medier, vilket känns jättespännande! 

Här är det första ultraljudet i v.8 

TÅRAR, STORMVARNING & HORMONER

När jag vaknade imorse var kudden blöt. Jag hade gråtit hela natten och även nu, en timme efter att jag vaknat kan jag inte slå bort känslan av deppighet, tårar och frustration. Hormonerna går på högvarv och jag bollas mellan att vilja gråta eller slå sönder någonting  Jag påminns ännu en gång om att vissa saker inte längre är värt det, man får bara skit för det i slutändan. Vädret utanför passar även mitt humör för det är mörkt och grått ute, det regnar och alla varnar om att det ska bli en storm senare idag/inatt. Så just nu ligger jag i soffan och glor dålig tv samtidigt som jag hör regnet smattra på rutan och blåsten yla utanför. 
Det ska bli spännande att se hur dagen fortstrider. I nuläget har jag ingen aning men jag försöker stänga av hjärnan, ta en timme i taget och drömma om tisdagen då jag får se min bebis igen. 

*Som rubriken lyder: detta inlägget handlar om illamåendet och under den kategorin, så klarar ni inte av att läsa om sådant – undvik detta inlägg*

llamåendet fortsätter vara ett stort problem här hemma. De värsta stunderna är på mornarna och innan läggdags. Frukosten åker upp oavsett hur långsamt jag äter eller hur lite jag äter – jag får helt enkelt inte behålla det. Sedan brukar jag vänta 20 min och ger ätandet ett till försök och då får jag behålla halva. Efter det brukar det inte vara några problem. 
Jag har i nuläget slutat äta kvällsmat, trots att jag blir hungrig innan läggdags. Jag kan få i mig en frukt, men inte mer för men äter jag på kvällen så händer det samma sak som under frukosten – jag får helt enkelt inte behålla det. 
Samma sak gäller när jag kör eller åker bil. Jag blir åksjuk och spyr antingen mitt under bilresan eller samma sekund jag stiger ur bilen. Det gäller därmed att planera bilresan och nästa vecka sker det ultimata testet. Då är planen att jag och Cristian ska åka till stugan i Värmland, vilket innebär en 4 timmars bilresa. Jag ska förbereda mig på bästa sätt genom att ha tuggummi med mig (hjälper mot illamåendet), mycket vatten och snacks såsom nötter, russin och frukt. Vi brukar göra att Cristian kör till stugan och jag kör på hemvägen och den strategin är nog bäst även nu. Jag vågar inte köra såpass långa sträckor när jag inte kan lägga all mitt fokus på just körandet. Jag längtar till att få åka till stugan. Denna gången ska vi vara där helt själva, utan mina föräldrar och det är precis det vi behöver. Det har varit mycket nu hela hösten och vintern med två teateruppsättningar, jul & nyårsfiranden, graviditeten och för Cristian även heltidsjobb. Vi behöver komma bort ett litet tag, andas ut, sova ut och mysa bara vi två. Och stugan är det perfekta stället för just det! Planen är också att jag ska filma lite där uppe och komma ikapp med min Youtube kanal. Jag saknar att filma, men det har inte funnits någon energi alls för det de senaste veckorna, tyvärr. Men jag håller tummarna att illamåendet snart försvinner och att jag kan bli min glada, pigga jag igen 🙂 

Här har ni en bild på vår stuga. Den ligger i Värmland, mitt ute i ingenstans bland skogar och sjöar och är riktigt idylliskt för oss <3

HUR JAG MÅTT

I skrivande stund är jag 14 veckor gravid och oj, vilken graviditet det har varit! 
Fram till vecka 7 fungerade allt bra. Jag mådde bra, förutom molvärk som kändes som att man gjort 1000 sitsups och jag hade ömma bröst. Det var inte så farligt. Jag kunde arbeta, men jag måste erkänna att jag däckade i sängen samma sekund som jag kom hem. Det var inte optimalt, men jag hade hoppet om att jag kunde få arbetet och vardagen att gå runt. Men sen kom vecka 7 och allt förändrades. Helt plötsligt började jag må illa dygnet runt och hade ett flertal kräkningar om dagen. Detta resulterade i extrem trötthet och yrsel och jag kunde helt plötsligt inte lämna soffan utan att kollapsa eller spy. Vårt julmirakel blev helt plötsligt anledningen till att jag inte kunde njuta av varken julen eller det nya året. Jag mådde hemskt och jag vill berätta att jag idag mår bättre, men det gör jag inte. Jag lider än idag av spontakta kräkningar, trötthet och yrsel. 

Jag blev sjukskriven i januari på grund av dessa symptom och jag fick även Legigan för att underlätta illamåendet, men det hjälpte bara de dagarna jag fick behålla tabletten.  Trots allt detta mår bebisen bra. Jag köpte i vecka 10 en doppler som jag använde för att lyssna på bebisens hjärta de dagarna jag mådde som värst och att höra det starka hjärtat gav mig ett lugn även under de värsta dagarna.  

Så hur ser framtiden ut? Jag har faktiskt ingen aning. Tanken är att jag ska återgå till arbetet om två veckor, vilket ger mig extrem ångest. Ni som följt mig ett tag vet att jag arbetar som elevassitent i en grundsärklass och det arbetet är väldigt aktivt, psykiskt tungt och allting sker efter eleverna. Det är alltså inte ett jobb där jag kan spy 5 gånger om dagen eller lägga mig på golvet såfort min energi tar slut. Jag funderar på att kontakta min läkare igen och få sjukskrivnigen förlängt, men samtidigt kommer jag bli kokko om jag fortsätter såhär. Det tär extremt på mitt psyke att vara fast i soffan hela dagarna och inte kunna vara mitt vanliga, glada aktiva själv.  Som ni hör tar jag en dag i taget och fokucerar på att vila, dricka mycket vatten och försöka behålla maten. Jag hoppas innerligt att denna perioden snart är över, men det är svårt att veta. Har pratat med många andra gravida och de som lidit av illamående har gjort det från v12 (vilket jag redan passerar) till v16 eller v20 (vilket är en skrämmande tanke). Men alla apparna säger att andra trimestern (som jag går in i nu) är det bästa perioden, så jag har ännu inte tappat hoppet. Någonting som jag iallafall har att se fram emot är att på tisdag, den 11 februari ska vi åka på ultraljud och se vår bebis igen. Om allt ser bra ut ska vi även göra vår graviditet offeciell på våra privata sociala medier på Alla Hjärtans Dag <3  

Här kan ni se min senaste uppladdade video där jag berättar om hur min v.8 såg ut (vilket är praktiskt taget samma som jag mår nu i v14.) Tanken är att jag snart ska göra en uppdatering, så håll utkik <3 

© 2020 Sannilynn

Tema av Anders NorenUpp ↑