Sannilynn

Månad: september 2019

RÖDA HUND – EN FARA FÖR GRAVIDITET

Vi har alla hört talas om Röda hund. Det är ett virus som vi vaccineras för både vid 18 månader ålder samt när man går på lågstadiet. Vi har fått informationen att vaccinationen ger ett livslångt immun mot viruset, men under mitt besök på Sahlgrenska fick jag reda på att det inte alltid stämmer. När jag var på mitt besök på Sahlgrenska i tisdags fick jag reda på via blodprov att mitt immun mot Röda Hund var lägre än vad som önskades för att få starta min IVF – någonting som inte någon av mina andra läkare och vårdcentral märkt innan (och jag har tagit MÅNGA blodprov under detta året!) Så min nya läkare beordrade mig att uppdatera mitt vaccin mot Röda hund innan IVF start och hon sa även att jag absolut inte får bli gravid minst en månad efter att jag tagit vaccinet. Jag vill börja med att berätta vad Röda hund är, om det är några där ute som inte vet exakt vad det är för någonting. Det är ett virus som smittar vid direktkontakt och vid slem från när den sjuka personen hostar och nyser.

Röda hund börjar som vilken annan förkylning som helst. Man får snuva, ont i halsen och en feber på 38 grader. Ögonen kan bli irriterade och man kan även få ont i leder och få huvudvärk. Efter några dagar får man även utslag som är blekröda och upphöjda. Utslagen sprider sig sedan på kroppen, speciellt ansikte, armar och ben. Det är därmed ett virus som enkelt kan förväxlas med andra sjukdomar, men svullna lymfkörtlar, framför allt i nacken och armhålor och ljumskar, är ett tecken på att det kan röra sig om röda hund.Man smittar redan 2-3 dagar innan sjukdomen har brutit ut och försvinner efter att utslagen försvunnit. Man är därmed sjuk i 14-21 dagar. 

 Vad vi däremot inte fått information om är att Röda hund är extremt farligt att få under graviditet. Under de första tre månaderna kan fostret få fosterskador som kan leda till skador på nervsystem, ögon, hörsel och hjärta och Röda hund ökar även chansen för missfall. Jag vill, innan jag börjar skrika och gapa klargöra att det är otroligt ovanligt att få Röda hund idag, då det är sådan stor majoritet av svenska befolkningen som vaccinerar sina barn. Enligt SVT nyheter smittas genomsnittligen fem personer eller färre i landet varje år. Däremot var det en epidemi 2012 där 50 personer smittades i Stockholmslän, på grund av att där är vaccinationstäckningen lägre och den vaccinskeptiska antroposofiska rörelsen är stark.Vad jag även kan tillägga är att under de senaste åren har det uppmärksammats av sociala medier och på Internet att vaccinet ska öka chansen att barnet i fråga får autism, Crohns sjukdom och andra typer av CNS-skador. Trots att all forskning har visat att vaccinet INTE har någonting med dessa neurotiska sjukdomar att göra har det däremot gjort att det finns människor som inte vaccinerar sina barn och därmed ökar chansen att det sprids (och med min nya information om att vaccinet inte längre ger ett livslångt skydd) kan det göra att ännu en epidemi kan starta. Vårdfokus berättar även att det är större chans att bli smittad utomlands, då de inte har samma policy mot vaccination som vi har i Sverige. Då Sverige tar in flyktingar och personer från andra länder resulterar detta i att chansen är snäppet högre att smittas än vad det varit tidigare. Detta blev mycket information, men jag vill avsluta inlägget på en positiv not. Jag är faktiskt inte helt bitter i frågan. För om vi leker med tanken att jag hade blivit gravid på det naturliga sättet och inte fått veta denna information om mitt låga immun mot viruset förrän efter att jag redan blivit gravid (jag hoppas att vårdcentralerna och BVC testar ens immun mot viruset under graviditet) då hade jag riskerat mitt barns hälsa utan att ens veta om det, och OM ett blodprov hade tagits på BVC under graviditeten hade det ändå varit försent för att vaccinera mig. Man kan inte ta om vaccinet under en graviditet då även det skulle skada fostret, så då hade det ändå blivit att jag hade gått runt i 9 månader utan att kunna vara hundraprocentigt säker på att inte smittas mot viruset. 

Vad jag vill säga med detta inlägg (förutom att vara allmänt irriterad) är att kolla ert värde för MPR (mässling, röda hund och påssjuka) INNAN ni planerar att bli gravida. Det görs med ett enkelt blodprov. Jag vill inte att någon ska riskera sina fosters liv genom att inte vara tillräckligt informerade. Jag ska ta om vaccinet idag och trots att jag får vänta en extra månad på att starta min IVF, är det värt det för jag vet att mitt blivande barn är tryggt och säkert. Vill ni veta mer kan ni bland annat besöka VårdFokus hemsida där de berättar mer: länk här

IVF START

Vilken start på veckan det blev! I måndags runt 9.30 satt jag i soffan och tittade på tv. Jag var hemma från jobbet då jag inte kände mig riktigt hundra och mitt i allt ringde det på telefonen – från ett dolt nummer! I 6 månader har jag haft mobilen vid min sida hela tiden och dygnet runt ifall att det dolda numret skulle ringa, och nu gjorde det äntligen det. Det var Sahlgrenska som berättade att de hade fått en avbokning och de frågade om vi kunde komma till dom redan dagen efter. Naturligtvis så sa jag (eller nästan skrek) ja och dagen efter åkte vi dit för vårt första IVF möte. Väl på plats fick vi träffa både vår läkare och barnmorska. De började med att berätta kort om hur processen skulle gå till, men vi avbröts av att min älskade make svimmade och fick lägga sig ner på golvet. Vit i ansiktet och knappt kontaktbar fick han gå till rummet bredvid och vila, medan jag fick fortsätta mötet på egen hand. Vi diskuterade möjligheten att jag kan ha PCOS (Polycystiskt ovarialsyndrom, vilket innebär att man har många äggblåsor på ena eller båda äggstockarna och samtidigt ofta mycket testosteron i kroppen). Vi gjorde ett ultraljud och kunde konstatera att jag har 2 av de 3 kriterier som krävs för att man ska få diagnosen PCOS. Då jag inte hade alla kriteringarna blev det nu nedskrivet att vi har oförklarlig barnlöshet. På ultraljudet kunde hon däremot se att allt såg fint ut och att jag har goda möjligheter för IVF. Någonting som gjorde saken lite svårare var att på mitt blodprov kunde hon se att mitt immun mot Röda hund var lägre än hon hade önskat. Hon beordrade mig att ta om vaccinet innan vi kunde starta med medicinerna. Man får även inte bli gravid inom en månad efter att man tagit det vaccinet, så det bestämdes att 3 november skulle vi sätta igång. Jag kommer att göra en video i helgen där jag berättar mer om hur mötet gick till men även exakt vilka mediciner jag kommer att ta och hur processen kommer att se ut. Sammanfattningsvis är vi nöjda med vårt första möte. Det var lite synd med fördröjningen innan vi kan starta, men vi är så glada att äntligen få komma igång med processen. Nu ska vi bara låta min kropp vila efter alla mediciner och förbereda oss till max inför november. ÄNTLIGEN!!!

OVÄNTADE NYHETER

Idag har det då hänt grejer! Jag bestämde mig för att stanna hemma från jobbet idag då jag skadade handleden och axeln på jobbet i fredags, så planen är att jag ska till läkaren i eftermiddag. När jag satt i soffan och tittade på tv fick jag samtalet – DET samtalet vi har väntat på! DOLT NUMMER!
Hjärtat flög upp i halsgropen på mig när jag hör en kvinna presentera sig och berätta att hon ringer från Sahlgrenska reproduktionsmottagning. Hon berättar att de fått ett återbud och frågade om vi är tillgängliga imorgon klockan 8.30. Jag höll på att svimma!  När jag ringde Sahlgrenska för några veckor sedan tipsade dom mig om att lägga in mig i sista-minuten kön och att dom då kommer ringa när de får en avbokning – och det har nu hänt. Jag rekomenderar ALLA att ringa upp dom och skriva upp sig på denna lista, för nu sparade vi flera veckors väntetid och fick starta tidigare än planerat.  Jag och Cristian har diskuterat innan om huruvida vi skulle gå tillväga om vi fick en sista minuten tid. Planen var att jag skulle tacka ja direkt och att jag sedan skulle ringa honom direkt så han kunde kolla om han kunde ta ledigt från jobbet. Om så inte var fallet skulle jag gå på mötet utan honom. Jag gjorde därmed som vi bestämt, jag sa ja direkt och ringde honom för att berätta. Han greppade nog inte vad jag faktiskt sa, men han skulle kolla med jobbet om att ta ledigt imorgon. Han smsade mig precis och berättade att han kunde följa med. 

Detta betyder att imorgon ska vi till Sahlgrenska! Jag har INGEN ANING om vad som väntar. Däremot vet jag att vi blir tvungna att vänta två veckor innan vi kan sätta igång med medicinen. Jag ska ha ägglossning vilket dag som helst, så nästa cykel startar om två veckor – vilket antagligen blir då vi kan starta vår IVF omgång. 
Jag har en kompis som gjort en IVF och hon har förklarat att första mötet är en genomgång om vad som komma skall och en genomgång om medicinerna och hur man tar sprutorna (vilket oroar mig för det betyder att Cristian kommer att svimma igen). Kvinnan i telefonen nämnde även att Cristian måste ta ett spermaprov snarast och att vi måste fylla i en hälsoblankett. 
Ni märker alltså att jag inte har särskilt bra koll om vad som kommer att hända imorgon, men jag lovar att uppdatera er om vad som sägs och bestämts. 

OÄNDLIG VÄNTAN

Dagarna tickar och går, men ingenting nytt händer. Nu har jag startat ännu en Letrozol cykel, men denna gången är jag inte ett dugg exalterad över det. Efter en sommar helt utan ägglossning (tre hela cyklar) har jag och maken bestämt att denna gången blir det en TRIPPELDOS av Letrozol och lyckas vi inte denna gången så blir det paus med mediciner tills dess att IVFen startar. 
Det är mycket känslor och tankar som snurrar runt i huvudet nu. Mest är det känslan av totalt misslyckande. I januari när vi fick diagnosen och blev ordinerade att starta med Letrozolen kommer jag ihåg att vi var hur taggade som helst. Nu hade vi äntligen fått hjälp och nu skulle vi minsann lyckas! Men månaderna gick och progesteronet blev inte tillräckligt högt för att skapa en ägglossning. Men hoppet var inte borta än, för dosen ökades till en dubbeldos och ÄNTLIGEN fick vi vårt första positiva ägglossningstest. Nu var det äntligen vår tur, nu skulle vi minsann äntligen få vårt efterlängtade plus. Men icke sa Nicke. Mensen fortsatte att komma och i maj slutade även ägglossningen att komma. En hel sommar med fortsatt misslyckanden och det tog verkligen hårt på mitt psyke. Idag har jag accepterat tanken om att jag inte kommer kunna bli gravid naturlig väg. Min make är inte där än, men jag är där och jag har kommit fram till att det är helt okej. Det är helt okej att inte bli gravid naturligt och det är helt okej att inte bli gravid helt spontant och oplanerat. Det viktigaste är ändå att det blir ett barn, inte hur det blir till.  Så nu är det september. Det har gått 8 månader sedan vi startade vår infertilitetsutredning. Jag har knaprat mer piller än vad jag gjort tillsammans under en hel livstid och jag sitter just nu och inväntar en kallelse från Sahlgrenska som kommer att dyka upp i brevlådan vilken vecka som helst nu. Jag ringde dom i slutet av augusti och då sa dom att kallelsen troligen kommer i slutet av september eller början på oktober, vilket betyder att oktober eller november blir våran tid att få starta den efterlängtade IVFen. Tanken att starta den resan är skrämmande och det är många känslor och tankar kring det, men i överlag känns det skönt att ta nästa steg och få hjälp av läkare som kan göra mer än vad de läkarna jag hade i Borås. Jag är hoppfull för att IVFen ska vara vår räddning till att äntligen få bli den familj vi alltid drömt om. Jag är hoppfull över att det inte är kört än. Jag är hoppfull! 

(Vem försöker jag lura, er eller mig själv? Jag är livrädd!!!)

ORDNING PÅ JOBBET IGEN

Just nu sitter jag och har rast på jobbet och för första gången på över ett halvår känner jag ett lugn. Det har varit otroligt mycket på jobbet nu med elever, personalbrist, sjukskrivningar och annat så man har inte kunnat ha någon ro. Däremot har vårt hårda arbeta börjat gynna sig och nu börjar vi närma oss en bra rutin, vilket känns skönt. 

Denna arbetsstress har gjort att annat har fått hamna efter, som exempelvis bloggen, youtube-kanalen och sociala medier. Orken har helt enkelt inte funnits till det, men nu känner jag att lusten börjar komma tillbaka och att det är dags att dra igång allt igen. Jag har idéer på flera videos till min youtube-kanal. Nu i efterhand är jag inte alls nöjd med min video om Letrozol. Jag gillar den i den mån att jag förklarar hur den har fungerat på mig, men jag vill nog göra en till video där jag förklarar mer ingående vad den används till. Jag fick även ett förtydligande av en kär läsare (Tack, Susann!) att det är ett ämne som jag verkligen kan gå in mer djupgående på. 
Det är så lustigt när man är i den situationen man är i – man glömmer lixom av att det inte är allas vardag. Jag utgår från att alla som är på mina sidor vet lika mycket som jag om infertilitet, medicinerna, läkarbesöken och remisserna, men så ligger det ju faktiskt inte till. Det finns nog tusentals med information jag lätt hade kunnat dela med mig av, men det är så mycket att det blir svårt att identifiera vad. Där vill jag att ni läsare ska känna att ni kan hjälpa till med. Jag älskar att ha kontakt med er, så tveka inte att höra av er av idéer, tips och annat som ni skulle vilja veta mer om gällande mig, min infertilitet, framtiden eller annat. Antingen genom att skriva direkt till min på min Instagram eller att slänga in en kommentar nedan. Jag gör detta för ER skull och det kanske finns några där ute som är intresserade av att dela med er av era historier och erfarenheter genom exempelvis ett samarbete. Det hade varit roligt!

Vad jag vill säga med dagens inlägg är att jag är tillbaka, ledsen över att jag försvann och är taggad över framtiden! Vill ni se mer av mig, följ min Instagram och Youtube. Ha de!  

UPPDATERING

Nu var det längesedan jag uppdaterade er. Jag ber hemskt mycket om ursäkt över min frånvaro, men jag behövde ta en paus för att kunna njuta av sommaren men även komma in i rutinerna igen nu när jag är tillbaka på jobbet. Jag ser att jag haft flera som dagligen kollat min blogg efter en uppdatering och det glädjer mig att se att jag inte är bortglömd. Jag vill däremot påminna er att vill ni följa mig på mer regelbunden basis kan hitta mig på Instagram: Sannilynn 

Så hur ser läget ut idag? Privatmässigt håller jag mig sysselsatt med arbete och teatern. Denna hösten är jag med i Fars i Fjärås där jag är regiassistent i deras produktion Titta Inte i Påsen. Som regiassistent är det jag som dokumenterar allt – jag är helt enkelt personen med manus i knät och skriver ner allt som regissören bestämmer och även ser till att skådisarna säger och gör rätt. Det är ett krävande men roligt arbete och det känns skönt att komma in i rutinnen igen. Skolan som jag jobbar på har även kommit igång på allvar nu och även det känns skönt att gå tillbaka till det jag är bra på.  När det gäller vår barnlöshet så är det fortfarande i samma sits som innan sommaren. De senaste tre cyklarna har jag varit utan ägglossning, så det har inte funnits någonting vi kunnat göra för att förändra vår situation. Vi fick däremot tag på Sahlgrenska och de sa att kallelsen lär komma nu i september eller i början av oktober, vilket känns skönt för nu börjar det verkligen närma sig. Planen är att köra ett sista försök med Letrozolen och att vi nu ökar dosen till en trippeldos. Lyckas vi inte på det lär vi inte lyckas alls med enbart medicin, så då får kroppen vila tills dess att det är dags för IVF. 

Så som ni märker har det inte hänt mycket, men tankeprocessen har varit på högsta växel. I dagsläget har jag insett och accepterat att vi inte kommer att lyckas bli gravida på egen hand, utan att IVF är vårt bästa alternativ. Att acceptera detta är bitterljuvt – det är skönt att släppa all press och inse att vi behöver den hjälp vi begärt, men samtidigt är det sorliggt att inse att vi i nuläget inte kommer få den spontanta graviditeten man alltid drömt om utan att allt istället måste planeras och skötas via sjukhus. Men jag tänker att i framtiden spelar det ingen roll hur barnet blivit till, utan det viktigaste är att det faktiskt blir ett barn. 

Väntan fortsätter, helt enkelt. 

© 2020 Sannilynn

Tema av Anders NorenUpp ↑