De senaste veckan har varit extremt jobbig för oss. Först så blev min mens försenad med 4 dagar. När jag tar Letrozolen (vilket jag gjorde även denna gången) har min cykel alltid varit 27 dagar lång. Denna gången blev den 30 dagar lång.  Detta var mycket förvirrande för oss, för trots förseningen fick vi inget plus på stickan. Det resulterade i att min älskade make vid varenda toabesök eller sovstund ivrigt frågade mig om vi fortfarande hade en chans (hans sätt att fråga om mensen kommit eller inte). Det blev mycket känslor under de 4 dagarna men som slutade i tårar när jag vaknade på morgonen och märkte att mensen hade kommit. 

Nu märks det även tydligt att Cristian påverkas negativt av detta. Själv reagerar jag knappt längre och jag kan inte föreställa mig ett plus på stickan då det gått så lång tid utan att det skett. Men Cristian blir ledsen varenda gång mensen kommer och han är den förste som får upp förhoppningarna såfort jag får något symptom. Jag börjar bli riktigt orolig för honom. 

Nu på senaste har jag även fått känslan av att vi inte kommer att kunna bli gravida på egen hand, utan att IVFen är vår enda chans. Ni som följer mig vet att vi fick remissen i maj och efter 3 månader har man rätt till vårdgaranti, så i augusti tänkte jag ringa dom och se om man kan snabba upp processen. Annars blir det runt november eller december som vi kommer ha startat. 
Det är långt dit, men vi försöker att inte tänka på det. Vi fortsätter ta Letrozolen under sommaren och hösten och helt enkelt fortsätta hoppas på ett mirakel.  Utöver allt kaos vi genomgått med försenad mens, oro över IVF och över framtiden så fick jag nyheter som totalt knäckte mig. Jag fick veta att ett av mina ex ska bli pappa, vilket var den sämsta nyheten jag kunde få just nu. Jag ska inte gå in på detaljer om honom men en lång historia kort – vi gick isär för att vi inte ville samma saker (bland annat barnfrågan) och nu fick man då veta att han gjort sin flickvän gravid efter att inte ens varit tillsammans i ett år. De försökte inte ens att bli gravida! Medan jag har försökt bli gravid sedan hans tid och ännu inte lyckats. Så extremt orättvist! Detta är ännu en anledning till varför jag inte tror på Gud! OM det nu fanns en Gud, varför skulle han då göra världen så extremt orättvis?!