Sannilynn

Månad: april 2019

FÖRSTA ARBETSVECKAN

I onsdags hade jag min första arbetsdag efter sjukskrivningen och Gud vilken tuff vecka det har varit. Jag har jobbat 4h om dagen nu, för att komma in i rutinen igen. Låter inte alls mycket, men tufft har det varit – både mentalt och fysiskt. Men jag klarade det och jag har en känsla av att nästa vecka kommer bli enklare. 
Under min sjukskrivning har jag sökt lite nya jobb, mest för att kolla vad som finns. Jag har varit på 3 intervjuer och det har känts bra. Däremot nu när jag är tillbaka på jobbet börjar jag tveka och det är svårt att veta vad jag vill göra. Jag älskar eleverna och kan lätt stanna för dom, men hösten är så oviss just nu gällande personal, klasserna och ledningen att man blir orolig över det som komma skall… Men jag har sagt att jag ska stanna till skolavslutningen så får vi se vad som händer efter det. 

ÅNGEST

Imorgon ska jag börja jobba igen efter 3 veckors sjukskrivning och jag har sån ångest över att komma tillbaka. Min kropp är fortfarande svag. Mitt psyke är ömtåligt och mitt tålamod är borta med vinden. Hur ska jag klara av att komma tillbaka? Jag saknar mina elever och längtar efter att träffa dom igen, men kan jag vara den Sandra dom är vana vid och förtjänar. Har även fått veta planen för morgondagen och den oroar mig ännu mer. 
Idag var jag på arbetsintervju. Imorgon ska jag gå på 2 till. Jag har kommit fram till att jag inte längre klarar av att arbeta på den skolan jag är på nu. Jag har sagt att jag ska jobba på skolan tills jag blir gravid… Det har jag sagt i 2 års tid nu. Jag blir inte gravid, jag vill testa på nytt jobb och mina elever slutar nian nu i sommar. Jag har sökt jobb som personlig assistent och stödassistent på LSS boenden. Intervjun kändes bra, men jag är orolig. Rädd att lämna det jag kan. Rädd för det okända. Är jag redo att lämna mina elever? Är jag stark nog? Gör jag rätt? Det är dags! Men tänk om jag blir gravid nu? Hur blir det med mammapengen? Vågar jag lämna en fast anställning? Mycket frågor med inga svar. Jag får låta framtiden bestämma. 

VÅR LONDON RESA

Till min 30 födelsedag överaskade maken mig med en resa till London. I fredags begav vi oss av till Landvetter flygplats för att flyga till London för en övernattning där. På lördagen steg vi upp extra tidigt för att ta Subway in till Victoria och till Evan Evants – för att uppleva en guidad tur på Warner Brothers Studio och uppleva Harry Potter studion. Detta har varit min allra högsta dröm i flera års tid nu och att äntligen få uppleva det var bättre än vad jag hade föreställt mig. Vi hoppade på en buss som tog oss till studion och där spenderade vi 4 underbara timmar tillsammans. Vi köpte varsin digital guide och det var ett bra val av oss, för vi kunde gå i lugn och ro, helt i våran takt och verkligen ta in varenda liten detalj. Halvägs in fanns det en resturang och där njöt vi av varsin hamburgare och vi fick smaka på den omtalade Butterbeer, en dryck som dricks i Harry Potter världen och som bara säljs på 4 ställen i hela världen. En sån besvikelse den var! HAHA! Ölen var helt okej då den var söt men ändå med en besk underton men i kombination till smörskummet de hällde ovanpå blev det bara en alldeles för söt smörja och jag kunde tyvärr inte njuta av den. En riktig besvikelse, men vad kan man förvänta sig av en tjej som HATAR öl. Efter middagen fortsatte turen och jag vill inte avslöja allt för mycket just här i bloggen. Jag filmade naturligtvis ALLT och tanken är att jag ska lägga upp den på min Youtube kanal. Cristian blev lite orolig att vi inte skulle hinna se allt, för jag filmade bokstavligen ALLT. Vi hann däremot med en timmes marginal och vi kunde titta i affärerna i lugn och ro och göra lite shopping. Klockan halv 3 gick bussen tillbaka till Victoria och vi var helt slut att vi kämpade med att inte somna på bussen. När vi väl kom fram (bussresan tog ungefär 1h då studion ligger en bra bit utanför London) satte vi oss på en pub och njöt av varsin kall dryck. Öl i Cristians fall, cider i mitt fall. Där hade vi turen att hitta en TV så vi kunde kolla på nyheterna. I Hyde Park var det en stor demonstration om klimatet och vi var lite oroliga att trafiken skulle påverkas så att vi skulle missa vårt flyg. Men som tur var höll sig demonstrationen kring Hyde Park och vi kom fram till Heathrow utan några som helst svårigheter. Vi tog flyget tillbaka till Göteborg och väl hemma totalkollapsade vi i sängen. Nu har det gått 1,5 dag sedan vi kom hem och jag har ännu inte återhämtat mig – resan tog verkligen helt slut på mig och jag har bara legat i soffan och tittat på gamla säsonger av GoT. För att summera resan kan jag enkelt ge den en 5/5!Det enda som kan ha dragit ner på betyget något är Butterbeer och det faktum att vi bara stannade en natt. Vi älskar verkligen London och hade lätt kunnat stanna längre, men plånboken räckte inte längre än så. Vi ska även åka till Grekland i mitten av maj, så vi får helt enkelt åka till London fler gånger i framtiden och se fram emot nästa semester.  

LONDON CALLING

Jag är i London!! Cristian gav mig en resa till London i 30 års present och nu är vi här. Flygresan gick bra och nu är vi på hotellrummet och planerar morgondagen. Vi ska upp jättetidigt för halv 9 går bussen från Victoria Station till HARRY POTTER STUDION! Äntligen ska jag få uppleva den värld jag älskat i så många år.
Jag dokumentetar naturligtvis alltsammans och ska lägga upp på Youtube. 

FÖDELSEDAGSHELG

Oj, här var ett tag sedan jag skrev nu. Va olikt mig! Tiden har helt enkelt tickat iväg alldeles för fort.  Förra veckan fyllde jag år. Jag blev hela 30 år gammal och helgen bestod av födelsedagskalas. Släkt och vänner kom på besök och vi åt gott och umgicks till sent på kvällen. Jag fick många fina presenter – blommor i mängder, en matberedare, en bok om läkande örter, presentkort mm. Men cred för min fantastiska make – inte nog med att han ordnade kalaset helt själv med matlagning och grejer, nä han lyckades även överaska mig med den bästa presenten någonsin. På fredag åker vi till London en natt och jag ska få se Harry Potter studion. Wow! Förutom all födelsedagsbestyr har jag även misslyckat med ännu ett försök att få en naturlig ägglossning. Mensen kom idag efter att ha varit 2 dagar sen. Så på torsdag är planen att gå emot doktorn order och faktiskt testa att ta rn trippeldos av Letrozol, helt enkelt för att se om det finns någon som helst chans med den medicinen. Jag har även inte fått någon remiss för IVF trots att blodproverna tog för 2 veckor sedan. Kommer inte remissen efter påsk kommer jag ringa läkarna och kolla så inga fler prover behövs tas.  För att även uppdatera mitt välmående kan jag berätta att jag inte mår ett dugg bättre. Sjukskriven i 1 vecka till – onsdag efter påsk börjar jag igen med 50% och jag har ångest över hela skiten. Jag sover bättre, men ännu inte så bra som jag en gång kunnat. Energin är minimal – jag klarar knappt gå upp för trappan utan att bli helt yr. Jag har inte lämnat huset än och jag oroar mig rent utsagt för att börja jobba igen.  Avslutningsvis har jag några glada nyheter. I torsdags ringde jag en spådam (för skoj skull) och hon sa flera saker som gav mig lite hopp om framtiden. Jag spelade in samtalet och kommer att läggas upp på min Youtube kanal inom kort. Jag hade aldrig ringt en innan, men jag har hört att denns ska vara riktigt duktig och jag hoppas verkligen det finns lite sanning i det jag sa. Nu blev ni ally nyfikna va? Jag meddelar när videon är upplagd!

DUMBO

Igår var jag, maken och några vänner och käkade på resturang och gick sedan på bio och tittade på Dumbo.  Jag tror de flesta har sett Disneys versionen men kort och gott handlar den om en elefantunge som föds på en cirkus och denna specifika elefanten har jättestora öron, som visar sig kunna användas i cirkusen som ett nummer.  

Jag måste erkänna att jag inte har sett Disneys version på ungefär 15 år, då jag tycker att den är allt för sorglig. Jag hade därmed inga större förväntningar av denna filmen, utan hängde bara på då mitt sällskap röstade på att se just Dumbo. Jag kan därmed glatt meddela att filmen var över all förväntan (även hos dom som faktiskt hade några!) Den följde inte samma historia som Disneys version, vilket i mitt fall uppskattades mycket. Historien var igenomtänkt, spännande och hade båda härliga och sorgsna stunder. Man fick mycket härliga skratt, det fanns stunder av oro och orättvisa samt en lite skvätt tårar. I stora drag var det en mysig film och jag hade gåshud från början till slut. Musiken var även grym och det syntes tydligt i både musik och bild att det var ett verk av den briljanta Tim Burton. Dumbo får betyget 4/5 av mig!  

Inlägget innehåller reklam genom annonslänkar för Cake It Easy 

Då var det dags för den tiden på året igen – det är dags att fylla år! På torsdag fyller jag och min älskade make år. Ja, vi har den stora äran och dilemmat att fylla år på samma dag – vilket har både sina för och nackdelar. Men i år är det fokus på mig, för jag fyller hela 30 år. 

Jag är en sådan person som ÄLSKAR födelsedagar, både att själv fylla år och att
vara festfixaren för andras födelsedagar. Men i år har jag gett ansvaret för mitt födelsedagsfirande till Cristian. Skrämmande, men sant! Jag misstänker att han kommer ordna någon slags överaskningsfest för mig, för det gav jag honom förra året när han fyllde 40 och jag tror att han kommer vilja trumpfa den. Jag hade berättat för honom att vi skulle ut och äta tillsammans och sedan ta en öl på hans favoritställe Ölrepubliken i Göteborg. Det han däremot INTE visste var att alla hans vänner och bekanta (plus hans systrar som kom ända från Stockholm och Eskilstuna för att träffa honom) väntade på honom i Ölrepubliken. Det blev en fantastisk kväll och han blev helt paff av att jag hade lyckats hålla det hemligt. Så nu är det en liten intern tävling om vem som kommer ordna den bästa festen… Vi får se vem som vinner!

Det jag däremot vet är att våra familjer kommer hit på söndag och då är planen att vi ska bjuda på plockmat, kaffe och tårta. Idag är planen att göra en inköpslista för kalaset och just nu är jag inne på Cake It Easy och kollar in vad de har för olika tårtor för hemleverans. Jag personligen ÄLSKAR prinsesstårtor och jag hade turen att hitta ett bageri på deras hemsida som gör prinsesstårtor och som finns i Landvetter (som ligger 20 minuter från där jag bor, vilket blir perfekt). Det tillsammans med kaffe, lite olika pajer, en sallad och baguetter blir perfekt som kalasmat!   

ÄNNU EN SÖMNLÖS NATT

Ännu en natt där man inte kan somna. Min vardag nu för tiden med infertilitet, depression, ångest och även sjukskrivning börjar bli outhärdig och trots att jag spenderar var eviga dag med att sysselsätta mig till max så slutar varenda natt att jag sömnlöst stirtar upp i taket. Tankarna går bara runt och jag får ingen ordning på dom alls. En salig blandning av minnen, förhoppningar, drömmar och oroligheter attackerar mig och jag kan inte hantera dom. Jag börjar även få smått panikångest som jag inte kan skaka mig loss. På torsdag fyller jag 30. Maken fyller 41 på samma dag och vi är inte ett steg närmre att bli föräldrar. Vi väntar på IVF remissen som kommer vilken dag som helst nu, men halvårets väntetid lugnar oss inte det minsta. Letrozolen som jag så maniskt pillar i mig hjälper inte och läkarna ger inga tydliga svar. Ibland känner man bara för att ge upp… Jag är så frustrerad och förvirrad över allt! Jag behöver svar! Kommer vi bli gravida? Kommer jag orka jobba kvar? Ska jag börja plugga igen? Ska jag fortsätta blogga och filma? Kommer vi kunna flytta? Ska vi bli fosterföräldrar? Vad vill jag göra med mitt liv?! Jag har till och med blivit så desperat att jag bokat telefontid hos en spåerska. Förhoppningsvis kan hon lugna mig i dessa desperata tider och ge mig lite svar. Om annat blir det en bra Youtube video… Men seriöst, jag går under snart. 

DET BLEV ATT INTE JOBBA

Idag träffade jag min andra läkare, min privata läkare som jag hade långt innan alla bilresorna till Borås startade. Vi pratade en stund om vad jag haft för mig sen sist vi sågs, vilket var en hel del. Jag berättade om utredningen och förklarade att jag känner igen mycket av de symptomen jag hade för 2 år sedan då jag blev sjukskriven. Vi pratade om att min sömn nu är summerad till noll, att jag har svårt att koncentrera mig och att energin inte finns till. Han höll med om att sjukskrivning är nästa bästa steg, så jag kommer nu vara sjukskriven på heltid fram till efter påsklovet och sedan blir det sjukskrivning på halvtid fram till maj. 

Efter läkarbesöket åkte jag till jobbet. Jag kände att trots min sömnbrist ville jag jobba en sista dag och få träffa eleverna och säga hejdå till mina kollegor. Samtliga var eniga med mitt beslut och var stöttande, trots att jag känner mig riktigt värdelös. Detta blir nu andra sjukskrivningen på 2 år och jag gillar inte hur det låter. Jag älskar mitt jobb! Jag är bra på mitt jobb och jag vill vara en av dom lyckliga som går till jobbet varenda dag och inte är ständigt sjuk, trött eller utmattad. Jag vill hoppas att jag kan bli den tjejen en vacker dag. Men idag är jag inte det, idag är jag den sjuka tjejen som inte kan jobba – och det får jag väl leva med, för tillfället. 

JOBBA ELLER INTE JOBBA – DET ÄR FRÅGAN

Ibland är man bra lustig! Idag var jag tillbaka på jobbet efter en veckas sjukledighet på grund av total utmattning. Jag trodde att det skulle bli en pina idag – jag har sovit dåligt igen och jag vaknade imorse med rejäl huvudvärk och mentaliteten om att det skulle bli en jobbig dag. På onsdag är det även möte med läkaren på schemat för att diskutera eventuell sjukskrivning, så jag hade i åtanke att bara jobba idag för att sedan bli sjukskriven. 
För er som inte vet så arbetar jag som elevassistent på en särskola, vilket är ett mycket psykiskt krävande arbete. Tålamodet måste vara på topp konstant och det dagliga arbetet går ut på att arbeta lågaffektivt och lugnt. Detta är inte särskilt lätt när man är utmattad och sover dåligt! Däremot har jag haft en riktigt bra dag. Eleverna hade saknat mig (och jag hade saknat dom!), det blev en effektiv dag och i överlag var det inga större tragedier.  Jag tänkte att -Fan, jag kanske kan klara av detta!  

Däremot totaldäckade jag när jag kom hem och jag fick en sträng blick av min kära make. Han tycker fortfarande att jag ska sjukskriva mig. Men det är så svårt! Det hade varit enklare om jag hade arbetat på något kontor och någon vikarie enkelt kunde ta över mitt arbete, men jag jobbar med barn! Barn som jag kan ända ut i fingerspetsarna nu och som jag bryr mig om och vill hjälpa. På toppen av det har jag flera elever som slutar nian nu, så jag känner att jag vill vara med dom så mycket jag kan den sista tiden som är kvar. Men ska det väga mer än attt ta hand om mig själv? Jag har varit sjukskriven en gång innan och då kom jag knappt upp till ytan igen, vill jag hamna där igen? Då är det väl bättre att säga stopp INNAN det är försent och då jag faktiskt har lite kämparanda kvar? Det är så svårt! Jag får helt enkelt vänta och se vad läkaren säger. 

© 2020 Sannilynn

Tema av Anders NorenUpp ↑