Tack alla för de fina kommentarerna, jag trodde inte ens att någon läste bloggen! Det blev en jobbig jul trots allt. Mensen kom dagen innan julafton, vilket tog hårt på mig. Natten innan mensen kom hade jag en dröm om att jag plussade och överaskade maken med en present under granen som han öppnade framför hela vår familj. Den drömmen krossades hårt när jag vaknade och upptäckte min verklighet.  Jag har fått frågor om hur vi fick kontakt med läkaren och jag gjorde faktiskt en egen remiss. Jag gick in på mitt sjukhus hemsida (i detta fall är det SÖS Borås) och där hade de en länk till blanketter. Där fanns en blankett man kunde skriva ut som hette egen remiss. Där skrev jag ner att jag önskade starta en infertilitetsundersökning då jag och min make har försökt bli gravida i 2 år utan framgång. Vi lämnade in pappret på posten och ungefär 1 vecka senare fick jag ett samtal av en läkare. Hon ställde lite mer frågor och vi skrevs in för undersökning. I Sverige görs infertilitetsundersökningar som par, vilket betydde att både jag och maken skulle kollas upp, vilket kändes skönt. Hon meddelade oss att vi skulle få brev på posten med mer information och ungefär 3 veckor senare kom brevet i brevlådan. Där fick vi en behållare för makens spermaprov samt informationen vi behövde för att gå vidare. I brevet fanns en remiss för oss båda att ta prover. För maken betydde det att han skulle lämna spermaprov och för mig innebar det blodprov. 

Jag tog 2 blodprov totalt. Ett blodprov togs direkt efter avslutad mens och den var jobbig kan jag tala om. Då skulle de ta för 8 olika saker, så jag fick fylla 3 rör med blod – riktigt roligt! Det andra blodprovet togs efter ägglossning och då togs enbart för progresteron, vilket var en lättnad. På plats fick jag även veta att provsvaren skulle vara klara om 4 veckor och att vi skulle ringa då när min mens startat. Så julen och nyår rullade på som vanligt och det har varit svårt för oss båda. Väntan var riktigt jobbig och hjärnan spelade en mycket spratt genom att försöka klura ut olika senarium för hur det kommer bli. Man har hoppats på enkla lösningar, förberett sig för det värsta och samtidigt försökt få vardagen att fungera. Maken har även haft teaterrep, premiär och föreställningar – vilket utöver våra privata beskymmer även gett honom stress.  Jag hör av mig om några dagar igen och berättar hur vårt möte gick! Tack för allt stöd! Det känns fantastiskt att ha stöd genom detta.