Sannilynn

Månad: januari 2019

MIN INSTAGRAM

Nu är min tid att ta Letrozol över. Det har inte varit några problem alls och jag har inte märkt av några biverkningar, vilket är skönt. Om några dagar förväntas ägglossningen komma och jag både temtar och tar tester för att inte missa det. 
Nu de senaste veckorna kommer antagligen inte finnas så mycket att uppdatera om, då det nu bara är att ha sex och hoppas.

Vill ni ha koll på mig under tiden och följa mig mer nogrannt så är min Instagram Sannilynn.

DAGS FÖR LETROZOL

Igår kom mensen… och för första gången på 2 år var jag inte ledsen över det. Det låter jättekonstigt, (jag vet!) men denna cykeln var den första efter att vi fick veta att jag inte får ägglossning naturligt och den har varit helt fantastisk. Denna cykeln blev som en semester för oss för jag kunde slappna av. Jag analyserade inte symptom och satt inte och hoppades. Jag visste hela tiden att det kommer inte bli något denna månaden och det gav mig ett lugn. 
Imorgon är det därför dags att ta första tabletten av medicinen doktorn gav mig – Letrozol. Blodproverna visade att jag har lågt progrestron och medicinen ska minska mitt estrogen och på så sätt ”lura kroppen” att producera högre hormondoser. Det låtet jättemärkligt, men det ska göra så att kroppen kommer att få ägglossning. Enligt min läkare och vad jag hittat på nätet ska medicinen öka mina chanser att bli gravid med 15%. Det finns även större chanser att få tvillingar då medicinen kan göra så att bägge äggen mognar. Det stod däremot ingenting om några biverkningar, vilket känns skönt så det ska bli spännande att se hur detta går. Medicinen börjar tas på Dag 3 ska tas under 5 dagar. Under dessa 5 dagar får ingen sexuell aktivitet ske, men efter det är det fritt fram och förhoppningsvis kommer ägglossning och en bebis. Graviditet måste bekräftas med ett test men blir det inget under denna cykeln kommer jag att ta ett blodprov för att se om dosen behövs ändras.
Så nu hoppar vi in i nästa fas i vår utredning. Det ska bli spännande att se om medicinen hjälper och även hur min kropp kommer att reagera.

Nu håller vi tummarna!

FÖRÄNDRINGENS TID

Trots att nyheten om min infertilitet tog hårt på mig måste jag säga att de senaste dagarna har varit fantastiska. Jag har förvisso börjat med antidepressiva igen och sömntabletter men jag har återfått energi och motivation i min vardag, vilket känns otroligt. Det går bra på jobbet, jag och maken är som nykära igen och vi har fått ett lugn. Denna cykeln har jag även inte analyserat varenda grej min kropp gör, utan är helt övertygad om att jag inte kommer bli gravid denna gången. Detta behövds också för att få nya krafter till nästa vecka då vi ska börja med medicinen som förhoppningsvis ska ge mig en ägglossning. 

INFERTILITETSUNDERSÖKNINGEN / SAMMANFATTNING

Nu känner jag mig äntligen redo att berätta för er om hur det gick på infertilitetsundersökningen. Väntan har varit brutal, men nu var det äntligen dags. När vi kom fram till sjukhuset fick vi vänta i väntrummet som var fylld av nyblivna mammor och bebisar i mängder. Tack för den ironin! 
Väl inne hos läkaren satte vi oss ner och pratade med henne Hon läste igenom våra papper och pratade om våra misstankar. Hon frågade oss vem av oss som skulle gå först och vi valde Rovan. Doktorn berättade direkt att hans simmare var perfekta och att allt såg bra ut för honom. Han var nära att hoppa av glädje, men hejdade sig tvärt när han insåg att ”helvete, det måste ju betyda att…” Jajamän, och rätt hade han. Det var som jag hade bevarat – det är mig det är fel på. Doktorn berättade att jag hade ett lågt progesteronvärde, vilket innebär att jag inte får ägglossning. Hjärtat sjönk på mig och Rovan tog genast min hand.  Efter den underbara nyheten fick jag sätta mig i gynekologstolen. Doktorn tittade på min livmoder, äggledare och äggstockar och konstaterade att livmodern såg bra ut och att jag hade massvis med ägg. Det kändes därmot att höra och hon konstaterade att det underlättade rejält. De gjorde även en sköljning av mina äggledare. De fyllde en ballong med vätska och vätskan fick rinna genom mina äggledare för att kolla så att de inte är någon skit i vägen. Även där sa hon att det såg bra ut. Då märkte jag dock att Rovan släppte min hand för han hade svimmat. Stackarn är inte bra på sjukhus… Så, summan av kontentan är att jag har lågt progesteron och därmed inte får ägglossning. Jag har fått utskrivet Letrozol som ska framtvinga ägglossning. Planen är att 2 dagar efter startad mens ska jag ta 1 tablett dagligen i 5 dagar. Sen är det bara att ligga på och hoppas att det räcker. Fungerar det inte ska vi kontakta läkaren igen för ett nytt blodprov för att se om vi behöver öka dosen. Detta ska vi göra i 3 omgångar och funkar inte det blir det att skriva upp sig i kön för IVF.  

INFERTILITETSUTREDNING / HUR VI FICK HJÄLP

Tack alla för de fina kommentarerna, jag trodde inte ens att någon läste bloggen! Det blev en jobbig jul trots allt. Mensen kom dagen innan julafton, vilket tog hårt på mig. Natten innan mensen kom hade jag en dröm om att jag plussade och överaskade maken med en present under granen som han öppnade framför hela vår familj. Den drömmen krossades hårt när jag vaknade och upptäckte min verklighet.  Jag har fått frågor om hur vi fick kontakt med läkaren och jag gjorde faktiskt en egen remiss. Jag gick in på mitt sjukhus hemsida (i detta fall är det SÖS Borås) och där hade de en länk till blanketter. Där fanns en blankett man kunde skriva ut som hette egen remiss. Där skrev jag ner att jag önskade starta en infertilitetsundersökning då jag och min make har försökt bli gravida i 2 år utan framgång. Vi lämnade in pappret på posten och ungefär 1 vecka senare fick jag ett samtal av en läkare. Hon ställde lite mer frågor och vi skrevs in för undersökning. I Sverige görs infertilitetsundersökningar som par, vilket betydde att både jag och maken skulle kollas upp, vilket kändes skönt. Hon meddelade oss att vi skulle få brev på posten med mer information och ungefär 3 veckor senare kom brevet i brevlådan. Där fick vi en behållare för makens spermaprov samt informationen vi behövde för att gå vidare. I brevet fanns en remiss för oss båda att ta prover. För maken betydde det att han skulle lämna spermaprov och för mig innebar det blodprov. 

Jag tog 2 blodprov totalt. Ett blodprov togs direkt efter avslutad mens och den var jobbig kan jag tala om. Då skulle de ta för 8 olika saker, så jag fick fylla 3 rör med blod – riktigt roligt! Det andra blodprovet togs efter ägglossning och då togs enbart för progresteron, vilket var en lättnad. På plats fick jag även veta att provsvaren skulle vara klara om 4 veckor och att vi skulle ringa då när min mens startat. Så julen och nyår rullade på som vanligt och det har varit svårt för oss båda. Väntan var riktigt jobbig och hjärnan spelade en mycket spratt genom att försöka klura ut olika senarium för hur det kommer bli. Man har hoppats på enkla lösningar, förberett sig för det värsta och samtidigt försökt få vardagen att fungera. Maken har även haft teaterrep, premiär och föreställningar – vilket utöver våra privata beskymmer även gett honom stress.  Jag hör av mig om några dagar igen och berättar hur vårt möte gick! Tack för allt stöd! Det känns fantastiskt att ha stöd genom detta.   

© 2020 Sannilynn

Tema av Anders NorenUpp ↑