Sannilynn

ETT MEDDELANDE FRÅN UNIVERSUM I OROANDE TIDER

Jag måste berätta för er om vad som hände i tisdags! Jag var på jobbet, det var dag 2 i menscykeln så jag var lite hormonell och det var dagen innan sprutstart för IVFen – så mitt humör var katastrofalt! Jag var arg som ett bi på precis alla och ville strypa de som försökte prata med mig. Jag ville bara vara ifred och tyvärr så undvek jag mina arbetauppgifter och istället prioroterade arbeten på datorn för att komma bort och vara ifred.

Jag berättade däremot för mina två kollegor som jag arbetade närmast med under dagen och de förstod (fantastiska som de är!) och löste tom så att jag kunde gå en promenad innan sista lektionen, då jag inte kunde skaka av mig irritationen.

Så jag begav mig ut på min favoritpromenad till sjön, som ligger dryga 10 min promenad från jobbet. På vägen dit fick jag även besök av en hare som bestämde sig för att komma nära och säga hej till mig. Jag lyckades få allt på film (om ni vill se) och i filmen ser man hur nära han är och att han tittar intensivt på mig, som om han vill säga mig något.

Jag har under de senaste 2 åren fått ett stort intresse för saker som man kan klassa som lite häxaktigt – bland annat tarot, astrologi, horoskop, kristaller, numerologi mm. Jag tror även på Spirit Animals & Spirit Guides och jag tror på att Universum skickar oss meddelanden för att guida oss.

Haren är ett riktigt bra exempel på detta, då haren/kaninen representerar bland annat fertilitet, kreaktivitet och ångest. Just denna dagen baserades mitt humör på min oro om framtiden och min kommande IVF, vilket lustigt nog haren representerar. Jag tolkar därmed mitt besök av haren att Universum skickade honom till mig för att lugna mig och påminna mig om att jag är på rätt väg och inte ska vara rädd för att ta den vägen. Jag vill även tolka det som att vi är på rätt väg att äntligen få vårt älskade barn.



IKVÄLL BÖRJAR DET

Idag är det cykeldag 3 och det betyder att ikväll är det dags att starta åter en IVF. Igår var jag och hämtade samtliga sprutor och mediciner från Apoteket och ikväll klockan 21 tar jag min allra första dos av Gonal-F.

Som jag skrivit tidigare så är det mycket tankar och känslor kring att behöva göra ytterligare en IVF och det har varit tunga dagar för mig. Jag har sovit dåligt, trots att jag tagit mina sömntabletter och jag har drömt mycket och grubblat mycket. På jobbet har jag svårt att koncentrera mig, har svårt att ta tag i saker och orka vara glad, tålmodig och lågaffektiv.

Men utöver den mentala delen så är jag taggad att få starta igen. Proceduren är jag väl bekant med, så den biten oroar mig inte alls. Det är mest oron om att inte lyckas som är jobbig och tär på mig. Jag vet inte heller hur jag ska göra för att dokumentera alltsammans för Youtube – jag vill vlogga alltsammans men jag vet inte om jag kommer orka. Jag lutar nog till att göra småvideor om processen istället för en lång vlogg. Hade det räckt tro? Kom gärna med förslag!



OBDUKTIONSRAPPORTEN OCH INVÄNTAR MENSEN

Jahopp, imorgon är mensen beräknad och det är dags för att starta IVF nr 2. Jag har haft molvärk under dagen så jag är övertygad om att den kommer inatt eller imorgon.

Som jag skrev igår så är det mycket känslor och tankar som borrar mig inför ännu en IVF, men jag har gett mig fan på att inte ge upp. Jag har genomgått så mycket under året och en IVF ska INTE bli det som knäcker mig.

Idag fick vi även ett oväntat brev i lådan. Det var från Västra Götaland region och det var obduktionsrapporten av vår avlidne son Gabriel. Läkaren som ansvarade för min abort beklagade väntetiden (vi skulle fått den i somras) och hon trodde det berodde på pandemin, vilket är förstårligt. I rapporten stod det iallafall att det inte hade funnit några andra avvikelser än de som hittades i hans hjärna och att hans avvikelser var helt slumpmässiga och inte berodde på något genetiskt. Vi kan därmed med största sannorlikhet bli gravida igen med goda chanser att denna gången få ett hälsosamt barn.

Detta var information vi hade fått innan, då jag pratade med min läkare i maj, men det var skönt att nu ha det på papper och att få detta som en påminnelse nu när vi startar nästa IVF. Det är lätt att klandra sig själv och tro att man själv orsakade hans död, men ni har vi på svart och vitt att hans död var en hemsk slump och att det inte är garanterat att hända igen <3



ORÄTTVIS VÄRLD

Ikväll tog orken slut. Hela jag bröt ihop och alla känslorna rann över och tog över.

Om några dagar ska vi starta vår andra IVF och vi har länge haft tänket att det är snart, men ikväll tog jag ett graviditetstest för att dubbelkolla inför ivf starten och då blev det helt plötsligt verkligt. Det är bara några dagar kvar – på måndag startar vi igen och nu när vi väl är här igen så vet jag inte om jag är stark nog att göra det igen…

Graviditetstestet som bekräftade IVF starten

Hela året har jag levt i en överlevnadsinstinkt – först under graviditeten då jag mådde så dåligt, sen när vi fick reda på att vår son hade avvikelser och att vi inte kunna behålla honom, sen kom aborten och sorghanteringen efteråt. Det har varit så mycket tankar och känslor att jag har blivit helt dränerad. Hur kan det ens finnas drivkraft kvar till att börja om igen? Och om jag blir gravid igen – hur ska jag orka leva när jag har den ständiga oron att även nästa barn kommer att dö? Och sen kommer den hemska tanken att OM IVFen blir en misslyckad sådan. Hur ska man klara av den sorgen? Hur länge kommer man orka kämpa och hur vet man när det dags att inse att kampen är slut och man ska ge upp alltsammans?

Som ni hör så är det mycket frågor och ovissheter och det är nog den delen som är jobbigast. Hade man fått bekräftelsen att man kommer få ett barn en vacker dag så hade man orkat kämpa, men nu när man inte vet om kämpande kommer att vara värt det, så är det svårare att orka hålla sig flytande. Speciellt när man nu gjort det i 3 års tid…

Mörkret omslutar mig och ger mig mental ohälsa

Sen är det även känslan av orättvisa som svider i hjärtat. Jag och Cristian har alltid sagt att vi gör detta tillsammans, men nu känns det inte längre som om vi gör det tillsammans – det är jag som gör allt och han behöver bara hålla min hand. Speciellt nu under Corona när han inte får följa med på läkarbesök! Det är jag som tar medicinerna och sprutorna, det är jag som sitter med fötterna i vädret och fittan blottad under alla undersökningar och operationer, det var jag som födde ut vår döde son och det är jag som somnar om nätterna i tårar över minnet av att vår son som bärs iväg utan att man fått ta farväl. Det är jag som lider och måste göra skiten om och om igen, medan han lever vidare som om ingenting har hänt. Så all press är återigen på mig och min trasiga kropp – här, förstör den lite till!



EMBRYO STUDIE

Idag fick jag en förfrågan i 1177 angående vår kommande IVF. Det finns en ny studie som man kan deltaga i, som bygger på att embryorna får ligga i en time-laps inkubator och att mognaden av embryorna fotograferas för att enklare hitta det bästa embryot för insättning.

Detta låter som en mycket spännande studie och kan förhoppningsvis ge mycket information och hjälpa kommande IVFare. Jag ska definitivt prata med Cristian om detta och se vad han tycker om studien.

Vad tycker ni? Låter det som en studie som kan hjälpa forskningen eller är det bortkastad tid? Kommentera gärna nedan era åsikter, hur ni skulle göra om ni fick förfrågan eller om ni själva har varit delaktiga i studien. Jag vill höra allt!



IVF NR 2 STARTAR NÄSTA VECKA

Idag var det äntligen dags att ringa dom – Sahlgrenska! De ordnade så att jag på måndag startar min andra ivf och det är så mycket tankar som bollar runt just nu. Mest ilska över att behöva göra skiten igen, men samtidigt en lättnad att få hjälp igen så snabbt och lugnet att veta att chanserna att goda att ännu en gång lyckas.

Det blir det korta protokollet igen och de har nu skickat protokollet hem till oss och nästa steg är att ordna hem medicinerna – gonald-f, fyremadel samt otrivielle. Jag gick precis in på FASS hemsida och såg att apoteket på. Östra sjukhus har alltsamma på lagret. Vi hade även lite fyremadel över sen förra gången och slutdatumet där var december 2020, så detta blir perfekt! Vill ni läsa/se mer om min förra IVF kan ni läsa här och se youtubefilmen här

Däremot kommer jag inte kunna hämta medicinerna idag, för efter jobbet blir det att åka och träna för att sedan repa teatern. Vi repade första gången i lördags och det gick superbra. Jag är inte orolig över att vi ska hinna repa klart i tid och det kommer bli en grym föreställning i år. Jag är så taggad!

DAGS FÖR LITE VARDAGSLYX

Idag unnade jag mig lite lyx med att åka till min favoritmassör.
Jag har känt mig extra stel på sistone, så en massage var precis vad doktorn beordrade! Jag måste erkänna att jag somnade till en stund, så skönt var det!
Befinner ni er nära Landvetter rekommenderar jag starkt Sandra från Bara Vara Massage.

Foto av Bara Vara Massage
Foto av Bara Vara Massage

Klicka på bilden för att komma till min Youtube-kanal

Eftermiddagen och kvällen fortsatte med att redigera och publicera min nästa video, som handlar om mental ohälsa. Ni får följa mig under en mentalt dålig dag och får se hur en sådan dag oftast ser ut.



KOLLATIONERING

Idag är det Dagen D – idag ska teatergruppen äntligen träffas och rep perioden kan officiellt börja! Idag är det dags för kollationering!
Kollationering är när alla i teatergruppen samlas och för första gången läser igenom manuset (och i detta fallet, MITT manus!). Vi kommer att läsa i våra karaktärer och för första gången se hur pjäsen kommer att bli. Vi kommer att diskutera våra karaktärer och vad dom har för egenskaper (och i vårt fall dialekter, vi äskar att arbeta med olika dialekter). Vi kommer att höra vilka skämt som fungerar/inte fungerar och om vi behöver göra några ändringar. JÄTTESPÄNNANDE!

Jag har ju skrivit ett manus tidigare, i en annan teatergrupp jag och Cristian varit med i. När vi hade kollationeringen för det manuset var jag jättenervös, vilket inte är konstigt alls då det var mitt första manus och jag hade inte självförtroendet att tro på mig själv och mitt verk. Jag minns däremot när första skämtet lästes upp och samtliga i ensemblen skrattade, då började jag slappna av. Jag kommer ihåg att jag sa till mig själv att – Yes, dom fattar mina skämt! och ju mer och mer ensemblen reagerade på mitt manus, desto mer insåg jag hur grym den faktiskt är.

Denna gången är jag inte ett dugg nervös, vilket är skönt. Jag tror på manuset, jag tror på mig själv och vi har en stark ensemble som kommer få samtliga karaktärer att skina och sticka ut. Detta ska bli så otroligt roligt och spännande och jag är så taggad att börja arbeta och att få vara på scen igen. Bara det var 3 år sedan!

SJUKSTUGAN FORTSÄTTER

Vilken vecka det har varit! FY TUSAN!

Jag startade veckan med ny energi och var redo för att komma tillbaka till jobbet och köra järnet, men energin svek mig redan på onsdagen. Samma sekund som jag kom hem från jobbet slocknade jag och jag kände att någonting inte var riktigt rätt. Mycket riktigt, klockan halv nio vaknade jag igen och hade EXTREM migrän och jag fick tom hämta spyhinken för att jag kände mig illamående. När jag vaknade på torsdag morgon kände jag mig däremot piggare, så jag begav mig till jobbet i tron om att jag var återställd igen. HA, det hade ju varit alltför enkelt! På första lektionen kände jag att huvudvärken kom tillbaka igen och en kort minut senare fick jag springa ifrån klassrummet och jag hamnade på toalettgolvet och spydde. Min plan blev då att arbeta till lunch, för då var det lektioner som mina kollegor kunde fixa utan mig. Så förmiddagen fortsatte och jag blev värre och värre för varje minut som gick. Jag blev snurrig, huvudvärken blev mer intensiv och synen började försämras – men energi fanns fortfarande kvar så jag fortsatte. Lunchen kom och jag såg till att alla kunde få ut sina raster så jag kunde åka hem. NOPE! Då kom jag på att min kollega slutar tidigare och att jag behöver vara med på sista lektionen, för vi kunde inte lämna vikarien ensam på den lektionen. Inga problem, jag stod ut och klockan blev dags för skolslut. Jag såg till att eleverna som skulle hem kommer hem och de elever som ska till fritids går dit – NU får jag ÄNTLIGEN åka hem. NOPE! Det visar sig att en elev som vi inte trodde skulle vara på fritids skulle vara på fritids, så jag får stanna tills han åker hem. Det slutade med att jag fick åka hem 15.45 – en kvart tidigare än min sluttid. Lite irriterad blev jag men samtidigt var jag stolt, för trots att jag mådde skit hade detta varit min bästa dag på länge. Jag var lågaffektiv, effektiv och såg till att alla eleverna mådde bra och var glada. Lyckad dag! Jag åkte hem, fick i mig lite mat och hade faktiskt ork efteråt att ligga i soffan och titta på 2 Star Wars filmer med Cristian – check, även maken glad! På natten däremot kom migränen tillbaka och huvudet kändes som att den skulle sprängas. Dock var jag inte lika dum nu som jag var igår – jag sjukanmälde mig och stannade hemma idag! Så idag blir det soffläge med Disney + och hoppas att migränen försvinner tills imorgon, för då ska teatergänget träffas för att läsa mitt manus och planera repperioden. Den vill jag inte missa!

DEN GAMLA DANSBANAN – TILL SALU

Mitt senaste mästerverk! Få möjligheten att se mig och Cristian på scen samtidigt som ni kan njuta av härlig sång, musik, humor och lite dans i aktpaus

« Äldre inlägg

© 2020 Sannilynn

Tema av Anders NorenUpp ↑